hjälp mig kvinnor som tappat lust till spontan närhet

jag tycker nog att du ska ta upp det med din kvinna igen... För mig låter det väldigt märkligt att hon inte vill ha någon närhet alls till dig...Det kan ju vara vanligt t.ex första året med småbarna att man inte behöver LIKA MYCKE närhet till sin partner...Och sen är det ju vanligt att sexlusten minskar lite under småbarnsåren...Men det låter nog tyvärr som att hon har ganska svala känslor till dig överhuvudtaget...  iallafall tycker jag det. Det är ju inget jobbigt att ge en puss eller kram till den man älskar!! Det med sex kan ju bli en jobbig grej om man inte har rätta lusten o partnern "tjatar"...men inte pussar o kramar...  Så mitt råd e nog att du ska ta upp det med henne igen...För att få reda på om hon verkligen har de rätta känslorna. Lycka till

skulle inte lägga glad gubbe där...

Första tanken.. Deprition? Kanske nått fattas i förhållandet? Nått som behöver "fixas". Tror det bästa är att sätta sig ner i lugn och ro och prata om det.

Svårt att svara på, men det kan ju vara ett uttryck för att hon upplever sig stressad av andra saker: pressat familje-/jobbliv, eller att hon är deprimerad.
Eller så är hon bara lite avståndstagande just nu, och kanske inte behöver så mycket närhet och fysiskt.

Du ville ha råd: Alltså, om jag var i hennes kläder så skulle jag behöva att man såg mig, liksaom bekräftade att jag var betydelesefull och älskad. Att man möts på olika plan (inte bara fysiskt), ser varandra, ömsesidigt.
Att du berättar/visar på annat sätt att hon är den du älskar och att du verkligen ser henne och vad hon är.
Kanske det handlar om att stressen i småbarnstiden har tagit hennes fokus så att hon inte tänker på närhet, utan uppfylls av alla "krav" från mammarollen. Många är sådana, t o m jag själv. Känns lite knäppt och dumt, men jag har också blivit lite avtsåndstagande, men puss och kram kan jag allt tycka är mysigt!
Jag tror jag är för trött för att orka engagera mig i min kärlek, jag vill bara sova, äta, fixa allt som måste fixas, och sedan finns det liksom inget kvar av mig, helt tom och trött, bara. Supertrist! Ledsamt och inte kul för någon.

 Kanske ni två behöver er tid bara ni två? Om ni får barnvakt en helg, eller en natt, kanske prressen släpper och ni hittar varann. Gå ut och ät, ta det lugnt, gå ut och gå, åk någonstans, och var bara er själva....

Jag hoppas det går bra, du verkar vara omtänksam, så ta det ett steg i taget. Kanske behöver ni prata i lugn och ro, och bara få vara, utan krav.
Lycka till!

Jag tror att många kvinnors sexlust beror mycket på hur de mår i övrigt. Har man stressigt, jobbigt eller dåligt i en relation har man inte mycket lust till sex.

Du skriver inget om ert förhållande i övrigt. Det kan mycket väl vara så att hon har saker som hon bär på men kanske inte vill ta upp för att hon inte tycker att det är en big deal eller inte vill tjafsa om småsaker. Det kan vara en så enkel sak som städning. Sköter hon all städning och du kommer hem och inte gör något i hushållet kan det påverka.
Jag tror att detta är en skillnad hos män o kvinnor. Kvinnor påverkas av sånt här mycket mer än män.

Så...försök o se dig själv utifrån. Vad finns att bli attraherad av? (inte en soffpotatis eller tråkmåns) Överraska med något kul (laga en god middag, ta med familjen på en hemlig utflykt, vad som helst som inte är vardag), gör dig fin, hjälp till hemma, visa din kärlek osv.

Hoppas det löser sig för er!

Och sluta aldrig pussa på henne, oavsett om hon svarar eller ej.

Japp, jag känner igen mig ganska bra i beskrivningen... =( Inte så kul. Helt enkelt lust-fri. Och känner mig också lite stressad/trängd av den mesta närhet. Men spontana småpussar och handhållande är väldigt trevligt.

Jag pratade med en väninna om det, och hon sa det var ungefär lika för henne. Hon trodde det beror på att man som mamma får så oerhört mycket fysisk närhet av sitt/sina barn, att själva närhetsbehovet redan är tillgodosett och sedan är man för trött för sexlust. Låter rimligt för mig. Vet själv att sexlusten (de få gånger den visar sig sedan vi fick barn) kommer smygande på semestrar eller barnfria helger men inte första timmarna, måste sova ostört först...

När jag är så som du beskriver att din fru är så beror det ofta på att jag är trött och stressad, men också uttråkad. Jag har stort behov utav av få vara ifred så när jag hamnar i det läget så vet min man om att han ska backa lite och ge mig utrymme. Men det är också så att jag i dessa perioder inte ser min man, jag vet att han vill ha närhet och sex men jag känner mig bara uttråkad. Så vad gör vi.

Jo vi försöker att tänka på att vi har roligt ihop. Vi dricker vin ihop och spelar uno och min man snyggar till sig flera gånger i veckan. Jeans och t-shirt, gillar jag att se honom i,  samtidigt så gillar jag att han låter mig vara den som tar initiativ till närhet. Att snygga till sig inför varandra tycker jag är superviktigt, men också att göra något ihop som är roligt . Jag har också många väninnor som känner likadant för sina män, de vill vara ifred och känner sig uttråkade. Min man har också gått upp i vikt och suttit i soffan alldeles för mycket, det är avtändande för mig. Jag vill ha en man som jag blir attraherad av, som tar initiativ till att vilja hitta på aktiviteter med mig, inte bara till sex. För då känns det som om det enda som jag är bra till är att ligga med, ha en mamma till barnet och sköta hushållet.

Självklart så måste ju jag också ge det som min man behöver till honom, men det är ju så enkelt för det enda han vill ha mer av är närhet och sex. Jag vill också ha det men för mig krävs det att jag först känner samhörighet med min man och det gör jag genom att vi gör saker som får oss att skratta ihop. Det gäller ju att ha roligt ihop, att göra sig attraktiv inför den andra.

Nästa vecka börjar vi på salsakurs så vi får väl se om det också gör lite nytta för förhållandet.

Hej och tack så mycket för era svar, jag känner igen mig på pricken i vad många av er skriver och era svar har hjälpt mig förstå ännu lite mer (har tänkt mycket själv och frågat min fru emellanåt små saker för att bli klokare) vad som händer. Har märkt att när vi har det roligt tillsammans och dricker ett glas vin och äter en god middag och lillen har lagt sig så är situationen en helt annan mellan oss. Märker också att så fort min fru och jag är ensamma tillsammans så är hon nästan som hon var mot mig innan vi fick barn, jag ser att hon fortfarande har känslor för mig och faktiskt vill ge spontan närhet och ibland t o m hålla handen . Jag har haft en period på flera år då jag känt mig förbisedd totalt vilket gjorde mig ganska bitter och tråkig att vara med. Har skärpt till mig ordentligt nu, skämtar och är mer lättsam och som ni skriver så ser jag sista månaderna alltid till (även hemma) att se snygg ut, har på mig kläder jag vet att hon tycker om, fixar alltid håret och småflirtar lite grand. Jag låter henne ta initiativet till den mesta närheten och till att gå längre än bara närhet när hon vill, kan vara svårt ibland då jag har förstått att hon ändå ibland vill att jag tar initiativet, känns som en balansgång som är en omöjlighet för mig att få ihop. Tack igen för era svar, känns bra att det finns de som känner precis likadant som min fru och gör det lättare för mig att förstå att det inte är mitt "fel" och att jag inte är helt ointressant för henne. Att jag gärna vill ha mer närhet och bekräftelse är nog något jag får jobba på att försöka "vänja mig av med" eller i alla fall lägga på is ett antal år och se om vi kan hitta tillbaka ännu mer till varandra vad gäller närhet. Nu är jag bara glad att hon fortfarande vill ha mig (trots min period av bitterhet) och försöker utgå från det.

hejsan mannen! Intressant tråd, som jag tror flera män och kvinnor kunde ha nytta av... Men jag tror det skulle löna sig att öppna tråden under en sådan kategori att man kan vara anonym. Då gissar jag att du skulle få ännu mera svar. 
Klistra in länken till eventuell ny tråd i ts, och/eller i ett sista inlägg, så tappar de som redan svarat inte bort tråden. 

TS: Jag tycker du verkar väldigt klok och reflekterande. Jag har samma problem efter våra två barn - har ingen lust till sex alls just nu. Mannen tycker det är jättejobbigt och tjatar, vilket gör att jag känner mig trängd och vill ännu mindre. Jag längtar efter kommunikation, bekräftelse och kramar. Får inget av detta, han säger att han inte kan pussas och kramas enbart, utan att det måste leda till något mera. Vilket såklart gör att jag inte heller tar något initiativ till detta, eftersom jag inte vill att det ska leda till något mera. Jag vill bara ha närheten just nu. Inte det andra. Jobbigt. Han vill inte prata om det, för allt som tyder på att jag tycker något är fel mellan oss får honom att sluta sig som en mussla. Vad gör man? Förlåt, inte meningen att rabbla upp mina egna bekymmer såhär i din tråd.

Vad jag vill säga till dig är att jag tror du gör helt rätt när du inte tjatar. Du verkar göra det mesta rätt, tycker jag. Tålamod är nog en viktig nyckel här, för lust kan man ju liksom inte stressa fram. Se till att din sambo känner sig sedd och vacker och se till att få barnvakt med jämna mellanrum. Prata, skratta och plocka fram humorn. Hitta det där som var speciellt mellan er innan ni fick barn. Det tror jag på. Lycka till!