Treåring med matfobi, fler?

För något år sedan trodde jag fortfarande att det här skule "gå över" snart, och att det skulle lossna och han skulle börja äta någorlunda normalt. Nu tror jag det här kommer ta många år och i värsta fall upp till vuxen ålder, känns riktigt riktigt jobbigt. Jag tror inte många förstår att det inte bara handlar om matkrånglande barn utan en svår matfobi. Håller med om det du säger Jayne, vi jobbar hårt för att maten inte ska bli en maktfaktor, men trillar lätt dit när frustrationen blir stor.

Låter som ett bra råd, när du lägger till lite av det barnet inte äter, är det då samma sak eller det som råkar serveras till de andra? Är det det som funkar bäst för dig själv eller hur gör du? Tränar du för att komma vidare, i så fall hur?

På dagis nu får han makaroner och lite av det som de andra äter på samma tallrik, om vi gör så hemma blir han vansinnig. Istället har vi en skål var med grönsaker som han får dela upp (som han inte äter). Han tar aldrig i okänd mat, tycker nog att det är obehagligt och farligt, men vi ska träna mer på att han är med när vi lagar mat. Bara att det tar sån energi (finns inte i överflöd med en bebis hemma oxå) när det oftast blir krig så vi orkar inte alltid.

Hej

Jag hoppade in här för att läsa om matfobier då vi har en son här hemma som fyller 4 i januari som lever på luft i stort sett.
Han är kräsen vad det gäller all, inte bara mat utan sötsaker och fikatilltugg.

Den mat han äter är: Pannkakor med sylt (inga variationer för då blir han jättearg och går), Makaroner (helst stuvade), Strips och bröd (utan smör o pålägg). Sen äter han yoghurt och banan.

Detta problem har vi haft sen han var ca 1 år. Och det är en kamp varje dag att behöva tvinga honom att äta det vi vet att han äter. Vi provar inget nytt med honom då han får kväljningar av att bara titta på maten. Detta ger problem då vi har sammanlagt 5 barn. Varför får han annan mat, jag äter inte detta heller, kan jag få det istället... så håller det på och jag är allvarligt trött på detta.

Vi har varit hos psykolog via BVC som säger: Ge han det han vill ha, tjata inte om annat, låt han äta det han vill och lägg ingen energi på att han ska äta om han inte vill. Hon säger att barn söker all uppmärksamhet de kan få så bara när han äter ska vi prata med honom. Äter han inte får han sitta vid bordet och lyssna på alla andra. Skitjobbigt.

Vi har även fått hjälp av en person som filmar honom när han äter för att kunna utesluta att han har problem med att svälja osv. Inget fel där inte utan allt sitter i huvudet på honom att det går inte att äta något annat än det lilla han äter.

Vi har kollat allergier men inget där.

Vår lille pojk är 100 cm lång och väger knappt 15 kg och fyller 4 år om dryga 2 månader.
Han syster är 2½  år och nästan lika lång och väger mer än han gör. Hon äter däremot allt utom räkor och paprika.

Jag har inget råd att ge för jag har själv inga idéer kvar.. Jag är hjälplös och är allvarligt rädd för att det inte kommer gå så länge till... han känner ingen egen hunger utan kan gå hela dagar utan att äta och bara leva på mjölk och kan en tallrik yoghurt...

Sen måste jag tillägga att jag blir så arg när jag läser om andra föräldrar som anser att vi daltar för mycket med våra barn och ger dom det dom vill ha. Skäms på dom! Hade dom suttit i samma sits som vi gör hade dom aldrig öppnat munnen.

Hoppas ni kämpar på i alla motvind som är.  

Till InaStina:

Såg att du hade en jobbig dag längre upp i tråden om att din son påverkar alla andra barn på dagis.
Min son får endast en halv banan och 2 glas mjölk till lunch.
Och detta efter att alla ätit färdigt. Jag som mamma har inget att säga till om utan får gilla läget. Han har ätit en hel lunch där och det var när det var pannkakor. Men då fick han bara 1½ för att inte någon annan skulle bli avundsjuk. De andra barnen var ju tvungna att äta soppa innan.

Jag hoppas att allt löst sig till det bättre! 

Vill skriva ett litet positivt inlägg. Min son som fyller 4 i Dec har haft samma problem. Det började när han var ungefär 2-2.5 då fler och fler maträtter som han tidigare älskat föll bort en efter en. Det var som en fix ide från en dag till nästa att han helt plötsligt inte tyckte om vissa grejer. Ett tag åt han nästan bara konservpasta!!!  Dessutom är han fruktansvärt envis....

Jag körde på som de flesta här att inte pressa honom även om vi vissa dagar kunde ha riktiga bråk iom att jag blev så fruktansvärt frustrerad när han vägrade prova något som jag visste att han skulle tycka om.

Nu verkar det som att vi har kommit en bit på vägen. Han äter fortfarande itne någon frukt eller grönsaker (ibland går det med grönsakssoppa) men han har börjat så smått prova lite nya grejer. Potatismos har gått ner, min egen köttfärssås har gått ner (Men bara om jag matar honom.....) Han provade till och med Calamaris på semestern, höll på att tappa hakan.

För oss var det att han började hos en dagmamma som fick honom att äta! hon körde lite hårdare stil än jag, typ ät eller var utan! Det hade nog inte funkat om jag hade gjort det för det är ju lite annorlunda med mamma och pappa!!!

Ville bara som sagt säga att kämpa på finns det inga underliggande problem så kan det bara bli bättre!! Jag har heller inte gjort en stor grej av när han väl äter något bra! utan bara sagt att, bra, var det gott? typ

Lycka till, vet hur fruktansvärt irriterande det är

Lillton: Låter som våra pojkar är lite lika, äter till och med liknande saker. Lite skönt att höra att det finns fler, men tråkigt ändå förstås. NI verkar ha det lite värre, vår kille följer i alla fall sin kurva, ca 105 lång och knappt 16 kg. Lillebror 8 mån äter allt, märker redan en stor skillnad. Hoppas han påverkar storebror positivt istället för tvärtom...

Deltar också i frustrationen över alla som tror sig veta, som kommer med "goda råd", tips och tycker att man daltar med barnet. Jag hade absolut inte tänkt ge mina barn specialmat utan de får äta det som bjuds. Men livet blir inte som man tänkt sig och nu är det som det är. Jag vill ju bara att han ska få i sig mat och få energi att växa. 

Yokohama: Tack för positivt inlägg, finns alltså de som kommer vidare...

Jag var på utvecklingssamtal i veckan, jag sa då att vi har accepterat att han har matfobi och att det nog kommer bli långvarigt, vi lever med det, tvingar inte men gör naturligtvis det vi kan för att få honom intresserad och nyfiken av mat. Hon tyckte då att det kan ju bli lite av en självuppfyllande profetia, att man accepterar situationen... blev lite uppgiven, hon som många föråstår inte att vi gör ju allt vi kan. Det blir inte bättre om man går varje dag och kämpar kämpar och inte accepterar situationen.

Senaste träningen: Han äter en form av makaroner. Har nu köpt makaroner i form av Blixten (han älskar filmen...), han blev nyfiken, ville äta, satt med tallriken framför sig och ville, men kunde inte. Tyckte till slut att jag skulle mata, efter lång tid fick han en makaron i munnen men fick kväljningar och spottade ut den. Tycker det är tydligt att han vill men klarar inte av ny mat. Det blev lite tröstande efter och berömde honom för att han var modig och försökte. Små, små steg...

Hej på er!

Här är en till med ett barn som har matfobi...Hon är 20 månader och har aldrig smakat riktig middagsmat, dvs makaroner, potatis, köttbullar etc. Hon vägrar att känna på maten och skulle inte få för sig att stoppa den i munnen.

Hon dricker välling morgon och kväll, på dagarna äter hon mellan 1-2 knäckebröd, ibland smörgås. Hon vill ha mycket smör på och det är väl det som är räddningen vad gäller vikten. Hon är 90,5 cm lång (växer som tusan på längden) o väger lite drygt 11 kg. Ibland äter hon pannkaka o omellet, men det varierar från dag till dag. Så man vet aldrig vad som funkar.

Hon vill inte ha frukt (nån gång ibland kan hon äta ett bett banan) inga grönsaker. Hon äter aldrig den mat vi äter, utan sitter med sina knäckebröd. Vi har också varit hos barnpsykolog som säger att vi ska ge henne det hon vill ha...nu var vi hos läkare häromdagen som tog en massa blodprover för att se om hon har näríngsbrist. Han tyckte vi skulle prova med näringsdrycker men det vill hon absolut inte dricka...
Vet inte vad vi ska göra mer, vi har verkligen provat allt känns det som.

Läkaren nämnde att en logoped kanske behöver titta på henne framöver (eftersom hon, när hon en enstaka gång provar någon matbit, klöks o ibland kräks).

Läkaren nämde även att barn med neuropsykiatriska funktionshinder (typ adhd m.m) har problem med maten. Han tyckte inte på något vis att min dotter uppvisade sådana symptom. Men man blir ju skitorolig när han bara nämner en sån sak... :(
Är det någon av er som har fått höra detta?

Tycker synd om er föräldrar där ute som har samma problem som vi...detta unnar man inte sin värsta fiende...

Glömde skriva att min dotter ALLTID haft matproblem så det är inget nytt. Amningen funkade dåligt, ville ej ha ersättning, när det var dags för smakportioner ville hon inte smaka osv.

Troligen är det här felet ligger...vi trugade o trugade med gröt o moser fast hon spottade ut o inte gillade det. O tryckt i katrinplommonpure för att hon var så hård i magen.

Nästa unge får själv välja när den ska börja äta! Den får leva på amning/ersättning tills den ber om annat

Hej och välkommen i matfobi-gänget Mars2009.. :-/
Knäckebröd och välling, det var inte mycket stackare... Hur gick det med blodproverna, visade det nån brist? Vilka prover tar man då? (är sjuksköterska själv) Vi har också provat näringsdryck, han testade men tycker inte om det. Jag försökte frysa den så det skulle bli lite mer som glass men det gick inte heller. Det enda som gick var om vi hällde lite näringsdryck på vanlig glass, då gick det ner hos denna glass-älskande pojke. Men mycket jobb för lite näring, vill inte att han ska börja med glass varje dag heller... Vi har inte varit hos läkare pga det här, bara bvc-sköterska och psykolog, men det är ingen som pratat om neuropsykiatriska funktionshinder. Tycker inte han har andra tecken på det. Förstår att du blir orolig, onödigt att säga så om de inte tror att det är det!

Verkar som alla får rådet att ge dem vad de vill ha, önskar det fanns mer råd.. Vår BVC-psykolog har aldrig träffat på såna här barn förut, vet ni om det finns nån i landet som vet mer, forskat eller jobbat mycket med barn med matfobi? Hittade en Gillian Harris i England som verkar jobbat mycket med det, men inte hittat så mycket om hur hon tycker man ska göra mer än ge dem vad de vill ha, tvinga inte.. Hon var med i en dokummentär i tv4 om barn som inte äter.

Kämpa på tjejer, även när det bara ser mörkt ut. Nån gång ska det väl vända! Klart det är otroligt frustrerande men är så tacksam för att jag har friska barn i alla fall, och lillebror på 8 mån äter allt

Jag har en son som är 4. Han har också matfobi. Det började bli lite bättre när han blev dryga 3. Dvs då kunde han smaka på NÅNTING nytt ibland. Om han gillade tex vanliga makaroner så kunde han äta pastaskruvar typ. Han förstod när man sa att det var samma.

Tyvärr har jag aldrig fått honom att ens smaka frukt och grönt. alidrg nånsin. Morot och mangopure är det enda "nyttiga" han äter.

På dagis äter han inget frukt på fruktstunden, ingen lunch (bara mackor) ohc bara mackor till mellis. Då oftast hårt bröd bara eftersom det finns frön på det mjuka.

skitjobbigt är det. Okcså varit i kontakt med psykolog. De säger bara att man kan erbjuda o uppmuntra att smaka, men inte tvinga honom.

Har ingen lösning tyvärr

Vad är det för skillnad på matfobi och att vara kräsen?

När jag läser vad ni beskriver så känns det igen på hur min dotter var tidigare.
Har dock aldrig hört ordet matfobi. Fobi är för mig en skräck för något och de äter ju faktiskt mat men inte all mat.

Ang min dotter så var det vissa saker som gick att äta och vissa saker gick liksom inte ens att få henne att prova.
Nu är hon dock 6år och det är i princip helt borta.
Jag mutade henne så hon åt andra saker. Pengar eller leksaker och det lockade tillräckligt för att hon tex skulle äta lite kyckling och sås.
När vi sedan mutat henne en tid så tog jag bort mutan och var stenhård med de saker hon faktiskt åt när hon blev mutan.
Kunde du äta när du fick dockan kan du äta nu också... Och det hade väl brytit mönstret för det gick framåt sen.

Glömde säga. Lagar ingen speciell mat till sonen. Men jag ser till att det vid varje middag finns NÅT han äter. Han äter potatis, ris och pasta. Det är ju skönt. Så vill han inte äta, får han äta lite ris tex. Men oftast tar han bara en tugga o sen säger han att han är mätt o så går han.

Han lever på "mjölprodukter". Känns inte bra alls. Det slog mig igår att han på en hel dag levt på smörgåsar....

Vi har inte fått svar på proverna ännu. Vet faktiskt inte vad de tog men läkaren sa att de skulle ta ordentliga prover, han nämnde salter bland annat. Mer än så vet jag inte :) 3 rör tog de i alla fall...stackars liten, skrek som en stucken gris.

Nä, näringsdryck på glass fungerar ju inte i längden...Vi fick tipset att frysa näringsdrycken så att den blir glass, men det hjälper föga när dottern inte gillar glass.

Läkaren vi träffade är ung och troligen nyutbildad. Det är ju de läkarna (enligt min erfarenhet) som vill ta reda på ALLT. Så det kanske var därför han ställde frågor om hennes utveckling i övrigt. Men han såg inget som skulle tyda på NP-funktionsnedsättning. Det han frågade och som brukar hänga ihop om det är NP-funktionsnedsättning är: är barnet sen med talet? tuggar barnet maten länge och väl men ändå har svårt att svälja? leker barnet med andra barn, eller drar det sig undan?
Sista frågan är ju svår att svara på för vår del eftersom hon inte är 2 år ännu.

Jag känner inte till någon i Sverige som jobbar med matfobi för barn. Men jag så, precis som du InaStina, dokumentären på 4:an för ett tag sen. Pojken som bara åt youghurt var min dotter upp i dan!

Skillnad mellan matfobi och att vara kräsen tycker jag handlar om vad grunden till problemet är. Matfobi är som sagt en stark rädsla för mat, men jag tycker inte det behöver vara en rädsla för all mat, utan som för oss är det all mat som är ny. Det han ätit ett par år är bekant och tryggt men allt annat är farligt och han är livrädd för tanken att stoppa det i munnen. Livsmedels-neofobi är ett begrepp jag stött på som verkar vara ungefär samma sak. Barn som är kräsna och krånglar tror jag kan ha många andra orsaker, tex trots. Men att barn är skeptiska mot ny mat och inte tycker om allt är ju nåt helt naturligt. De flesta barn krånglar men att det utvecklas till matfobi måste vara väldigt ovanligt, hade aldrig träffat nån annan innan jag startade den här tråden. Äntligen folk som förstår!

Det verkar som vi är inte de enda med detta problem!

Såg också dokumentären om matfobi på tv4 och insåg då att det är just det som sonen (snart 2,5 år) har. Det är ingen period eller fas, det har pågått i 1,5 år nu och det blir bara värre!
han äter vääääälidt ensidigt: stekkorv med lite ketchup, köttbullar (sällan men ibland går de ner), macka (också börjat vägra på senare tid), soppa utan några bitar i, joghurt (då endast Danonino Duo), äpple, ibland banan och välling. Han är så kräsen att han vägrar ens prova godis eller sötsaker..
Idag är det ingen bra dag alls.  Nu är han trött och hungrig men vägrar äta. skriker och slänger maten i golvet. vill ha nåt men kan inte säga vad och då blir han ännu mera frustrerad. Jag är gravid med andra barnet och mina hormoner påverkar mig. Är jätte ledsen och frustreard.. orkar inte mer!!
BVC bryr sig inte då han är stor för sin ålder och väger 15 kg.. vad ska man med BVC till om de bara bryr sig om att haföljer sin viktkurva?!

På förskolan får han macka varje dag men ibland äter han inte ens det.

Vi ger också honom bara det vi vet han äter. Vi försöker inte luras, skojas eller tvinga på han mat han inte vill ha. Ibland serverar vi en lite mängd mat som vi själva äter men han bryr sig inte ens om den..

Men det värsta av allt är att fram tills han blev 1 år så åt han allt! Och ibland 2 portioner. Han älskade kryddor typ curry, tackos och olika örter. Åt ris, pasta, nudlar, alla slags kött, frukt av olika slag, grönsaker både färska och kokta.. jaa,, allt! Sen hände nåt.. och inget duger längre!

Makka Pakka, måste bara fråga hur han kan vara så stor om han inte äter. Du har ju det att vara glad för!

Hej. Samma här, har en pojk på 5 (snart 6) som inte vill äta. Han är livrädd för maten, han tror att maten kommer att fastna i halsen. Vad gör man?

Min son som är 12 år nu har matfobi och det är riktigt jobbigt. Det blir otroligt socialt avskärmat! Han äter:pannkaka, friterad kycklingburgare, våfflor, chicken bits, snitzel, pizza margerita, potatisplättar till äter han klyftpotatis, pommes, kroketter. Tacos.

Någon som har tips på bot hör gärna av er. Vi har varit i kontakt med barnhälsan, bup osv

Har en pojke hör hemma som blir tre i oktober, han har alltid ätit dåligt men nu har det börjat påverka hans tillväxt också. Jag vet inte om man kan säga att han har fobi snarare ointresse känns det som.

Han har allergi mot mjölk och ägg vilket begränsar lite sen äter han "bara" en sak åt gången, just nu är det knäckebröd med mkt smör, för en vecka sen var det chips etc. Men får han välja så äter han gärna bara gurka och paprika. Vi har fått protein dricka från dietisten som vi blandade med saft, fungerade bra ett tag men nu vill han bara dricka vatten.

Vi sliter våra hår här hemma och jag känner mig så hjälplös, hur ska jag få i honom den mat han verkligen behöver?