Treåring med matfobi, fler?

Hej

Jag hoppade in här för att läsa om matfobier då vi har en son här hemma som fyller 4 i januari som lever på luft i stort sett.
Han är kräsen vad det gäller all, inte bara mat utan sötsaker och fikatilltugg.

Den mat han äter är: Pannkakor med sylt (inga variationer för då blir han jättearg och går), Makaroner (helst stuvade), Strips och bröd (utan smör o pålägg). Sen äter han yoghurt och banan.

Detta problem har vi haft sen han var ca 1 år. Och det är en kamp varje dag att behöva tvinga honom att äta det vi vet att han äter. Vi provar inget nytt med honom då han får kväljningar av att bara titta på maten. Detta ger problem då vi har sammanlagt 5 barn. Varför får han annan mat, jag äter inte detta heller, kan jag få det istället... så håller det på och jag är allvarligt trött på detta.

Vi har varit hos psykolog via BVC som säger: Ge han det han vill ha, tjata inte om annat, låt han äta det han vill och lägg ingen energi på att han ska äta om han inte vill. Hon säger att barn söker all uppmärksamhet de kan få så bara när han äter ska vi prata med honom. Äter han inte får han sitta vid bordet och lyssna på alla andra. Skitjobbigt.

Vi har även fått hjälp av en person som filmar honom när han äter för att kunna utesluta att han har problem med att svälja osv. Inget fel där inte utan allt sitter i huvudet på honom att det går inte att äta något annat än det lilla han äter.

Vi har kollat allergier men inget där.

Vår lille pojk är 100 cm lång och väger knappt 15 kg och fyller 4 år om dryga 2 månader.
Han syster är 2½  år och nästan lika lång och väger mer än han gör. Hon äter däremot allt utom räkor och paprika.

Jag har inget råd att ge för jag har själv inga idéer kvar.. Jag är hjälplös och är allvarligt rädd för att det inte kommer gå så länge till... han känner ingen egen hunger utan kan gå hela dagar utan att äta och bara leva på mjölk och kan en tallrik yoghurt...

Sen måste jag tillägga att jag blir så arg när jag läser om andra föräldrar som anser att vi daltar för mycket med våra barn och ger dom det dom vill ha. Skäms på dom! Hade dom suttit i samma sits som vi gör hade dom aldrig öppnat munnen.

Hoppas ni kämpar på i alla motvind som är.  

Jag var på utvecklingssamtal i veckan, jag sa då att vi har accepterat att han har matfobi och att det nog kommer bli långvarigt, vi lever med det, tvingar inte men gör naturligtvis det vi kan för att få honom intresserad och nyfiken av mat. Hon tyckte då att det kan ju bli lite av en självuppfyllande profetia, att man accepterar situationen... blev lite uppgiven, hon som många föråstår inte att vi gör ju allt vi kan. Det blir inte bättre om man går varje dag och kämpar kämpar och inte accepterar situationen.

Senaste träningen: Han äter en form av makaroner. Har nu köpt makaroner i form av Blixten (han älskar filmen...), han blev nyfiken, ville äta, satt med tallriken framför sig och ville, men kunde inte. Tyckte till slut att jag skulle mata, efter lång tid fick han en makaron i munnen men fick kväljningar och spottade ut den. Tycker det är tydligt att han vill men klarar inte av ny mat. Det blev lite tröstande efter och berömde honom för att han var modig och försökte. Små, små steg...