En djup fråga

Om det är mina barn skulle jag utan tveka offra livet!

För övrigt vet man inte det innan man står i en situation!

Jag skulle absolut kunna offra mitt liv för att rädda någon annan.

Tveksamt att jag skulle utsätta mig för stor risk för hälsa och/eller liv för vem som helst. För familjemedlemmar ja, men jag skulle antagligen inte ta risken för en främling.

Jag har barn själv och är inte så pigg på att göra honom moderlös.

Beror på vem!

En främling, nej. Kan offra någon arm eller så, de skulle jag nog göra utan att tänka.... men hoppas verkligen inte jag ger mitt liv för en främling då jag är mamma till snart 5 barn.

För mina barn, JA absolut utan att tveka! Min sambo...nopp hehe

Svårt att säga hur man tänker när man ställs inför den situationen...

Förmodligen för min son, men inte för någon annan, men innan jag ställs inför det, så är det bara gissning.

Jag är tämligen övertygad om att jag inte _medvetet_ liksom skulle offra mitt liv för att rädda nån annans, vare sig det handlar om mitt barn eller nån annan. Däremot så kan jag säkert i stundens allvar, i panik eller chock eller av instinkt, utsätta mig själv för fara.

Jag kan inte tänka mig att jag skulle stå och titta på om mina barn satt fast framför ett framrusande tåg. Jag tror inte heller att jag skulle fundera något vidare över vilka lemmar jag eventuellt skulle förlora om jag drog loss dom i det läget. Men vad vet jag, kanske man skulle få panik och gömma sig?

Jag vill gärna tro att jag åtminstone skulle försöka göra något oavsett vem som satt fast framför tåget.

Den enda gången jag varit i en situation där någon var i stor nöd ingrep jag och fick sedan bannor av läkaren eftersom jag bröt en arm och knäckte några revben på köpet. Men i den akuta situationen var självbevarelsedriften som bortblåst.

Nej det skulle jag inte.
Jag vet av erfarenhet att jag har en alldeles för stark överlevnadsinstinkt.

Det beror på vems liv eller kroppsdelar jag skulle rädda.  Det finns kanske 4 personer i världen jag skulle göra något liknande för.

Mitt liv skulle jag nog bara ge för mitt barn. Men en arm eller ett ben - jadå, för min man, min son, min mamma, min mormor, troligen för några till som jag inte kommer på nu.

Mitt liv för att rätta mitt barn.
Armar/ben för att rädda mitt barn och min sambo. Kanske andra också. Känns som att förlora en arm eller ett ben inte betyder mycket om det kan rädda ett liv.

rädda*

Mitt liv skulle jag definitivt ge för något av mina barn, förutom det i magen. En arm eller annan kroppsdel skulle jag nog ge för min man, syster eller mamma. Och så klart mina ungar. Men antagligen inte för en främling, inte medvetet i alla fall.