Hur vet jag om det är mobbing?

Jadu, jag känner igen mig, vi har också en 4 årig tjej som är lite försiktig men ändå glad och verkar nöjd med dagis. Vi frågar dock ibland då säger hon att hon inte fått vara med(de är 3 jämnåriga tjejer till) .Nu har vi tagit upp detta med dagis så de ska observera barnen och utvärdera senare plus att de har ständigt prat om hur man är en bra kompis mm. Vi får hoppas att det blir bättre för jag börjar också märka att hon faktiskt börjar bry sig om de andra barnen sagt något elakt mm. Åh lider med dig, vet att detta är jobbigt, för mig också kram

Min fyraåriga lilla tjej säger samma som era flickor, att hon inte får vara med och att ingen vill leka med henne. Men när jag får pratat vidare med henne kommer det fram att hon t.ex. ville leka med ett visst barn och det barnet då var upptaget med annan lek eller att hon ville gunga och de andra barnen inte ville detta just då. Tror att min dotter gärna vill bestämma lite och att detta är lite svårt på dagis med många små viljor. För inte så många dagar sedan ville hon inte alls gå till dagis om en liten jämnårig kille var där just för att han inte ville leka med henne och då började hon med att säga att "ingen vill leka med mig". Prata på med förskolepersonalen bara, det tycker jag är det bästa, bortsett från att prata med barnet självt då.

Tack för era svar .
Jag har nu efter några veckor slutat oroa mig eftersom det inte varit uppe något mer, ingen på dagis märker ngt och hon pratar nu mer om de hon leker med istället.
Tror också det till viss del var som för din dotter kutiom, att just någon hon brukar leka lekte med ngn annan som kanske startade det. Men sen tror jag faktiskt hon sa det för att testa mig lite....
Hoppas det går bra för era tjejer också!! 

Min son är 3,5 halvt och han sjunger samma melodi =) alla slår mig (även de vuxna), har ingen att leka med osv. Men jag har gjort även som du, smugit lite för att se hur han leker innan han ser mig och han leker och skrattar ibland själv och ibland med kompisar. 

Förstår att det känns i hjärtat det gör det på mig också, jag blir orolig och lite ledsen. Som tur är litar jag till 100 % på personalen på förskolan och förväntar mig att jag får information om han avviker för mycket.

Det fascinerar mig att bar kan vara så uträknande, det vet precis vilka strängar de ska spela på för att få oss föräldrar ur balans, smartare väsen än barn får man nog leta länge efter ;)

Fortsätt att ha en bra kommunikation med dagis och våga berätta om din oro det har jag gjort iaf!

Lycka till 

mammabamma: Skönt att det inte var värre än så. Jag litar också på hennes duktiga pedagoger som de senaste veckorna verkligen tagit tag i detta, nu leker dottern med alla möjliga, hon hade en bästis innan som det var lite strul med men de leker nu igen. Jag tror att de vuxnas inverkan har gjort barnen till bättre kompisar, de har olika teman hur man är en bra kompis och hur man säger stopp till mobbing, verkar fungera över förväntan. Jag är också lugnare nu men håller öronen öppna....