Med orättvisor i världen avses till exempel ojämnt fördelade resurser, barn i krig, barn som inte får gå i skola, varför man flyr sitt hemland etc.
Mina barn har en mamma som växte upp på sjuttiotalet, så de fick det med bröstmjölken!
Röstade på första alternativet - det var väl då ämnet kom upp första gången dock i lite "lättare form". Nu när äldsta tjejen går i "nollan" så dyker det upp saker hela tiden, om inte dagligen så flera gånger i veckan. Men det handlar ju om olika sorters orättvisa i olika åldrar.
Från BB! Är en sån där mamma som pratar om att de ska vara tacksamma för allt de har och inte kräva en massa. "Tänk på alla barn som varken har föräldrar, mat eller tak över huvudet!" Usch ja, en sån där mamma är jag. Ibland hör man att de säger det själva oxå: "Du ska vara tacksam och glad över vad du får!!"
Vi har det ok ställt (inget överdrivet men arbetar heltid båda och bor i ett bra radhusområde) och barnen är första barnbarnen på min sida och blir ganska lätt bortskämda. Jag avskyr det! Köper aldrig en julklapp, de får så mycket ändå... De kan gödsla med sina leksakar trots att vi aldrig köper något. Rensar och säljer på loppis jämt.
Vi reser oxå en hel del och pratar då om orättvisor som vi ser.
Igår frågade min 6-åring om valet när vi diskuterade det och jag förklarade skillnaden (så gott det går...) mellan rödgröna och alliansen. Ur min synvinkel såklart! 
Kanske överdriver jag, men vill att de ska bli medvetna.
Från tidig åldern. Femåringen har varit väldigt "engagerad" i ett utvisningsfall med en dödssjuk liten tvååring här där vi bor. Vi har varit på demonstrationer etc och han har verkligen brytt sig. Vi pratar lite politik och allt möjligt eftersom vi är en sån familj.
Jag har varit aktiv inom olika solidaritetsorganisationer och rest mycket i bla Latinamerika, under större delen av mitt liv, så jag har hela tiden pratat med min son om sådana frågor och ökat på ju mer han förstått. Han ser desstom nyheter tillsammans med mig, och det finns något att fråga om varje dag.
Tror inte skolan lär ut om orättvisa villkor och ekonomisk snedfördelning längre, det får man nog lära dem själv.
När det kommer upp. Det är ju knappast så att jag sätter mig ner och säger "Nu lille Arvid, ska vi prata om livets hemskheter! Det finns barn som aldrig får gå i skolan eller får några vaccinationer förstår du! Eller som lever i krig!"
Men vi pratar om det som händer omkring oss och om det som vi funderar på. Varför människor skiljer sig, hur ett val går till, hur kejsarna gjorde för att styra (de tog dit sina soldater och slog den som sa emot, det tyckte han inte var snällt), varför en del får många barn och andra inga, osv. Att folk tror på olika saker. Vad man får och inte får säga och göra när man ser andra som är annorlunda.
Hittills har han levt en ganska skyddad tillvaro och det är ok, han får helt enkelt ta saker i sin takt.
Kom på att jag nog inte pratat så mycket om orättvisor föränn nyligen, 8-9 års-åldern eller däromkring (om man bortser från "barnen-i Afrika-skulle-minsann-vara-överlyckliga-om-dom-fick-gröna-ärter-till-middag"-kommentarer)
Innan var han inte särskilt intresserad av (eller medveten om) omvärlden.
Efterhand som barnet stötter på det.
Jag tror inte vi har pratat så mycket om hur man lever i andra länder ännu (med min 5-åring). Vi har mer pratat om att inte alla i Sverige har det lika bra, och hon vet varför vi skänker hennes urvuxna kläder till dem som behöver det osv.
Eller förresten, vi har pratat om adopterade barn (eftersom det är några på hennes dagis som är adopterade) så hon vet att inte alla kan ta hand om sina barn.