vad kan man kräva av en 2 åring?

Japps, skönt när man kan bolla lite och min har ju lyckats föda upp 4 helt olika barn så lite erfarenhet har hon väl samlat på sig

Man ska inte värma på mat igen, den blir näringsfattig, o man ska absolut inte värma på mat som nån tagit en tugga av.
Näringsfattig mat är kanske lite tråkigt att ge om ungen redan ratat en måltid.
Med så små barn är rådet alltid att man plockar upp tillsammans. Att hon är "trotsig" är bara att gratulera till för det innebär att hon har en egen vilja precis som du o jag.
Då får man lirka o vara lite smidig tycker jag.
Vad ska du ta till för hot om två år, om du redan hotar att slänga hennes leksaker. Jag bukar försöka fundera på hur jag själv vill bli bemött.
Läs Jesper Juul´s bok "Ditt kompetenta barn", där får du se vad som händer med barn som blir inskickade på sitt rum o vad trots egentligen är.

Det trodde jag tillhörde allmänbildningen att veta. Det är inget jag har "fått för mig". Synd att du inte känner till normal mathygien.

Jag vart tvingad att äta gröt som liten, jag spydde varenda gång på fritids när dom serverade det till mig, dom tvingade mig och jag kan inte ens känna lukten längre. mjölk va samma sak.

sedan hemma så har jag haft en tuff uppväxt, kan ta ett exempel på att jag min bror, maritha (mamma) och lasse (hennes kille) skulle äta, maritha och lasse hade gjort ostsoppa och när vi väl skulle äta så smakade den skit. maritha, lasse och bror fick gå från bordet för att det va äckligt, men jag fick sitta kvar och tvinga i mig maten, jag grät och grät.. slutade med att jag kom på att jag kunde gömma massa mat bakom kökssoffan, funkade några månader men när lasse väl fick reda på det fick jag stryk.

kasnke är lite OT men kom på det när jag läste om tomaterna :P

Har bara läst TS, men tycker du har väldigt höga krav på ett så litet barn. Jag har en son som är några månader äldre. Vi städar tillsammans. Jag brukar säga att innan vi kan ta fram nästa pussel (t ex) mäste vi plocka undan det som ligger framme. Nu gär han det automatiskt, men om han inte vill nägon gäng plockar jag undan. Om jag tror han kommer att äta dåligt av mat som han egentligen gillar lägger jag bara upp en liten portion, så att jag kan spara resten (om det är mat som går bra att spara). Och jag skulle aldrig tvinga in honom på sitt rum för att han t ex skriker, det är då han behöver mig som allra mest.

Tycker nästan inte man kan kräva någonting av en två-åring. När det gäller maten så tycker jag det är väldigt viktigt att inte truga med maten.  För att undvika att slänga mat har vi  små tallrikar och lägger upp lite åt gången . Vi sparar mat som legat på tallriken, men inte ätit av (t ex orörda köttbullar).

Tycker det är höga krav på en tvååring. Min son är tre år. Han äter bra på dagis och superdåligt hemma. Har alltid varit så. Jag skulle inte värma på "gammal" mat till honom. Speciellt med tanke på att han ibland pillar på maten med händerna och ibland spottar han ut en liten bit. Tycker det är lite äckligt att servera den igen.

Äter han inte upp och är hungrig en timme senare kan han få en smörgås, en frukt eller lite youghurt.  Jag är helt övertygad om att han kommer bli en bra kille ändå!

Städa gör vi tillsammans. Tar han fram massor av leksaker så får han plocka undan vart efter som. Att städa undan innan sovdags fungerar inte alls här. Då är han för trött och det blir bara en negativ stund istället för att ha det mysigt innan han ska sova. Jag vill att han ska assiciera sova med något mysigt och inte med att  vi bråkar. Så städar vi tillsammans undan vart eftersom så tar jag det sista när han har somnat.

Tror man kommer på saker som passar för just ens eget barn, man är ju trots allt den som känner dem bäst

Här städar vi innan hon blir sådär trött, vi kan äta kvällsmat, sen städa, sen duscha, mysa lite och sen är det sova. Visst kan hon plocka fram någon leksak där i mellan, men hon belamrar inte hela rummet med saker. Hon verkar trivas med att gå upp och det är rent på rummet helt enkelt.

Det där tror jag är sant! Ibland kan jag se kompisar som gör "heltokiga" saker med sina barn. När de sedan förklarar så tycker jag inte att de är lika heltokiga längre ;) Det är nog samma sak med vad jag gör. Omgivningen tycker nog jag är väldigt konstig ibland.

Som svar på ts fråga direkt: Man ska aldrig sätta mat och krav i samma mening. Man ska aldrig kräva i matsituationer om man inte aktivt försöker skapa en ätstörning eller felaktig relation till mat. 

1. Plocka undan leksaker:

Visst kan man införa en rutin att man alltid plockar upp leksakerna innan maten. MEN man kan inte säga åt en så liten att nu måste du städa och sedan själv gå och göra något annat. Istället ska man glatt säga att nu är det städdags och dags att plocka undan, sedan hjälper man till. När barnet sedan pausar för att de upptäcket en leksak som är skoj att leka med så påminner man om att nu plockar man undan och som förälder hjälper man till tills det är färdigt. Ibland måste man konkret sägavad de ska göra exemeplvisatt plocka de där pärlorna från golver och lägg i den lådan.

2. Maten

Spara inte maten! Vill inte barnet äta någonting alls av det som serveras, där brukar förhoppningsvis vara något barnet tycker om såsom potatis eller något annat så är barnet antagligen inte hungrigt. Man ska absolut inte laga två måltider för att barnet ska få det barnet vill ha och man ska inte ge efter att barnet efter maten får något de brukar vilja ha. Visst är barnet hungrigt kan man ge dem en macka eller något om det var sista måltiden för dagen eller det dröjer länge tills nästa måltid.

Jag skulle aldrig få för mig att ge mina barn mat från tidigare måltider och de får sitta och titta på när vi andra äter annan mat som de kanske vill ha. Det är ju orättvist om barnet nu faktiskt inte var hungrigt vid förra måltiden. Varför ska de straffas då?

 Dessutom är det inte bra att gång på gång värma mat, den mister sin näring och det bildas även bakterier.

Vi tvingar aldrig våra barn att äta upp. Ibland äter de mer och ibland mindre och ibland ingenting alls. Så är det bara. Vår dotter som är 2 år och 1 månad är i övrigt duktig på att äta, framförallt grönsaker och vi har aldrig tjatat eller tvingat med någonting vad gäller matsituationen. Matsituationen ska vara trevlig och lugn och utan tjat och gnat. Man ska heller inte lägga för stor vikt vid att varken prata om att de äter för lite eller ej heller berömma för att de äter upp allt. Det är lätt att man gör barnen för uppmärksamma på maten vilket kan led till en matstörning eller viktfixering.

3. Skrik och trots

Jag skulle akta mig för att använda just hennes rum som en "bestraffning". Det är där hon ska trivas, och vilja leka på egen hand och klara av att sova. Det kan också distrahera henne att där är leksaker så att hon sätter igång att leka istället för att "bestraffas". Välj hellre en annan tråkig plats. Det är också viktigt att förklara varför hon ska sitta där hon sitter! När hon har lugnat ner sig, så be henne att säga förlåt och det allra viktigaste är att dels åter igen förklara varför hon satt där och det är viktigt att ni sedan kramas och säger att ni är vänner igen.

Vi sätter aldrig dottern på ngt ställe utan vi låter henne skrika färdigt och när hon har lugnat ner sig gör vi det övriga jag förklarade. Om hon inte har ett skrikutbrott så ger vi henne en konsekvens istället. "eftersom du inte gör / eller slutar att sparka på .... då går vi inte till lekpplatsen", "plockar du inte upp pärlorna från golvet, så slänger vi dem" etc. Det gäller också att inte "hota" med något man itne kommer att genomföra! Slänga pärlor har vi gjort, men inte i soporna på riktigt. Det såg ut som om jag gjorde det inför dottern men jag gjorde det inte på riktigt utan lade undan dem. När hon lugnat ner sig så frågade jag om hon ville ha tillbaka dem och då fick hon det samtisigt som jag förklarade att hon var tvungen att göra som jag sa.

Jag håller med Vittra här, en tvååring ska inte sättas i sitt rum som "straff" för att hon/han är trotsig. Trots är en del av utvecklingen för barn i den åldern och man bör inte straffa små barn. Att utöva straff som stänga in i rummet eller annat gör bara barnen till ögontjänare, de lär sig inte vad som är rätt och fel och varför. 

Man ska också komma ihåg att en tvååring är ett LITET barn och att en två-treåring aldrig gör något bara för att vara elak. Som förälder måste du finnas där för ditt barn, tala om när barnet gör fel ("jag vill inte/tycker inte om när du xxx") och vid behöv lyfta iväg barnet från siuationen och sitta ned med barnet i knät tills det gått över.

Nåja jag är också konstig. Håller inte stenhårt på alla rutiner här, är det fint väder så är vi hellre ute och gör saker än sitter hemma och skräpar efter dagis. Ibland är vi ute till efter bompa stackars mitt barn som inte får se på tv. Det var faktiskt en mamma som sa det till mig när vi var ute och lekte, att borde inte ni vara hemma så flickan får kolla på bompa. va???? jag såg ut som ett fån tror jag, blev helt ställd.

Det finns alltid någon som ogillar det sätt man har. Men jag tror att föräldrar och det gäller alla verkligen försöker göra det man tror är bäst för sitt barn. Har man ett barn som måste ha rutiner för att må bra, ja då har man rutiner. har man ett barn som mitt som sover gott oavsett om vi har fasta rutiner eller ej, tja då måste man inte hålla stenhårt på rutiner, man kan flexa lite

Så jag antar ni aldrig äter rester i ert hus?

Jag var visst lite trött när jag svarade. Jag menade att man inte ska värma på två gånger. Alltså laga maten o sen värma på en gång går ju bra. Vi äter absolut rester.

Bara inte din dotter får en negativ inställning till mat när du hotar henne att hon inte får mat när hon inte städar. Jag hotar aldrig med saker jag anser vara viktiga dvs mat, sömn och kärlek.

De ska min son ha en positiv inställning till. Men alla gör vi olika.