Förtvivlad mamma - min 16-månaders kille blir helt hysterisk!

Nej, det är inget fel på honom. Han beter sig fullt normalt för ett mycket litet barn som tvingas vara på restaurang sent med en oförstående omgivning.

Vad kämpigt! Tyvärr har jag inga råd då jag själv är förstabarns-mamma och har en lite på bara 6 månader. Men jag ville i allafall skicka en styrkekram! Det är säkert inte något "fel" på din son! Men något fas han går igenom. Och det finns säkert knep på hur man kan göra.. Men som sagt, jag har dom inte tyvärr!

Kram!!

Men det som stör mig är att alla verkar tycka att han är så onormal! Alla tittar med snörpta munnar på hans utbrott och fäller kommentarer som "ojdå!" och "sådär har aldrig våra barn reagerat"...:( Verkar som om det bara är min son som inte kan följa med på restaurang utan att få utbrott hela tiden...

Min son är likadan. Även hemma alltså, inte så konstigt att de blir trötta och ledsna om man är länge på restauranger och sånt...
Tex om han har råkat få tag i något han inte får leka med, när jag tar ifrån honom grejen blir han skogstokig. Skriker, springer iväg, sparkar, slår. Om jag av någon anledning behöver lyfta upp honom, sätta honom i vagnen eller nåt spjärnar han emot med all sin kraft, sprattlar, slåss jaa... Hör ju överallt att så små barn inte trotsar men han beter sig som om det vore trots, men det är väl bara ren frustration över att inte få sin vilja igenom Inte för att testa gränser ... Det är så jag uppfattar det iallafall, men jobbigt är det!

Han är 15 månader för övrigt.

Byter gärna ut ordet "tackla" mot "bemöta"i mitt tidigare inlägg.. orkar inte får några påhopp från någon...

Sån där är min dotter också, blir helt tokig om hon inte får som hon vill men det har blivit bättre nu på senaste(hon är snart 2 år).

Känslor kan vara väldigt fysiska för små barn och de är olika.

Väldigt mycket händer med nervsystemet under de första åren och hur signalämnen frisätts i hjärnan som svar på humörväxlingar är inte stabilt än, därför får många barn utbrott i perioder och blir "arga med hela kroppen". Kontrollen kommer senare. Tänk inte att det är nåt fel än, det kanske bara är en period där extra mycket händer med hjärnans och känslornas utveckling?

Både tillväxt och utveckling sker stötvis och inte med jämn fart, och det finns en anledning till att experterna normalt väntar med alla former av diagnosticerande av barns beteende tills de blivit större.

Texten nedan om hur man kan hantera humörutbrott är av Penelope Leach, jag tyckte att hennes bok "Barn de första fem åren" var ganska intressant och innehöll mycket information om spädbarnsåren, även om man som vanligt inte ska svälja allt med hull och hår.

se.babycenter.com/toddler/penelopeleach/copingtantrums/

Puffar

Har en son på 21 månader och vi tacklas titt som tätt med hysteriska utbrott när han inte får som han vill. Det var mycket oftare för några månader sen, nu kan han absolut bli sur och markera både tydligt och högljutt att han absolut vill få sin vilja igenom men den var en period när han bara slängde sig på golvet och sparkade och skrek. Jag går därifrån. Vet inte om det är rätt eller fel men eftersom det inte går att bemöta honom på så många andra sätt så blir det bäst så. Skulle vi gå på restaurang skulle jag nog vara på helspänn, dels för risken för skrik men framförallt pga spring i benen och pilla på allt allt allt. Jag tycker att du gjorde helt rätt som testade men också gick hem när det inte längre fungerade. Jag har hört många som fått höra att "så där gjorde inte mina barn" och "jaså hinner du inte det där, jag hade 3 barn till och livet var en dans på rosor". Ryck på axlarna åt sådant.

Ja, jag förstår inte varför folk ska trycka ned en i skorna ytterligare och få en att känna sig som en sämre mamma när man redan är stressad och pressad. Det gör ju ingen nytta? Förmodligen är det för att de själva ska framstå/känna sig bättre...

Men herregud. Jag får ångest av bara tanken att ta med min son på restaurang. Han skulle riva hela haket. Han är 15 månader.
När vi går och fikar med mina vänner ibland, så kan vi vara där högst 2 timmar, innan han blir uttråkad och vill göra något annat.
Det är ju BARN vi pratar om. Tänk själv vad boring såna där tillställningar var när du var liten.
Och 20 på kvällen är ju rätt sent också.

Nej, jag tycker nog att det var ett gäng överkänsliga kärringar du satt med där. Och vadå "Så där betedde sig inte mina barn", Gud vad irriterad jag blir. Du skulle ha sagt "Nej, men det gör uppenbarligen mitt barn, var det något mer du ville eller?"

Absolut inget att gråta över! 

Ingen förälder är så duktig som när det gäller att dömma ut andras uppfostran, men bara i de fall som deras egna barn nått en ålder som garanterar att de inte blir avslöjade.
Det är jobbigt när de så fullständigt låser sig i trots. Oftast har föräldern ett handikap när det gäller den akuta situationen. Som förälder blir man stressad av att behöva framstå i dålig dager, samtidigt som man skäms över barnets uppförande.
Barnet känner detta och utagerar ännu värre, uppenbarligen med syftet att snart kommer jag nog att få min vilja fram. Mamma vill inte skämmas mera snart.
Jag har tagit min dotter under armen, lindat ytterkläderna runt och burit henne ut till bilen och åkt hem. Väl hemma blir hon normal igen och allt fungerar som vanligt. Jag har däremot aldrig varit hårdhänt eller gapat.
Denna dotter är idag över 30 och har egna barn som hon behandlar med silkesvantar och övertalning.
Morfar ställer upp vid tillfälle och anledning för att ta över ruliansen, några dagar ibland. Alla trivs fantastiskt bra med detta. Det har jag gjort från att barnen varit några månader.
Förälder skall ha avlastning för att kunna göra resor eller av bara anledningen att få koppla av och gå ner i varv. 
Jag tror aldrig att mina barnbarn kommer att försöka utnyttja mig för att få sin vilja fram, men jag hoppas att de alltid kommer att hälsa på för att få byta miljö eller bryta upp en dålig utveckling hemmavid.
Före 10-års ålder brukar de flesta känna av att de inte är på rätt spår i en konflikt, men det kan vara svårt att backa hem igen. Då hoppas jag att de kommer till mig för goda råd och trevligare samvaro.

Sluta säga nej när det inte är något som känns väldigt viktigt!