k girl

Äldre 4 Oct 08:42

89 svar

Varför ser man på sina barn som något som måste bekämpas?

Jag blir helt ärligt talat väldigt förskräckt över den syn på barn, som tyvärr rätt regelbundet poppar upp både här på FL och ute i "verkligheten". Barn är något som ska bekämpas, fostras till underkastelse. Det börjar redan när de är ett par veckor gamla och fortsätter upp i åldrarna:

- Några veckor gammal bebis lämnas att sova ensam i egen säng och tas inte upp från golvet om den gnäller eller börjar gråta. Den ska lära sig att man inte kan bli upplockad så fort man vill.

- Halvårsgammal bebis vill inte ligga på skötbordet. Men det är bara att lära sig att det finns saker man MÅSTE göra! Alltså är det bara att nöta, hålla fast och insistera på att ungen lär sig att ligga stilla på skötbordet!

- Barn ska äta det som serveras, punkt slut. De är ouppfostrade om de inte äter och duger det inte får de gå hungriga.

- Fobiker för att tvätta håret SKA lära sig att detta är något man MÅSTE göra och våldas att duscha en gång i veckan.

- Istället för att göra sitt hem barnvänligt ska barnets naturliga nyfikenhet stävjas och hemmet blir en bostad fylld med "ajabaja" och "nejnej".

Alltså, jag hade hoppats att den här typen av auktoritär uppfostran dog med min morfar (född på 1880-talet). Varför ser man på barn som någonting som ska domineras till underkastelse - för det är ju det ni gör, ni som ska "lära" era barn att man "måste". Varför jobba mot sina barn istället för med dem? Notera att detta inte innebär brist på uppfostran eller att de inte får lära sig betydelsen av ett NEJ, bara ett annat sätt att se på sina barn och att spara det där NEJET tills dess att det verkligen behövs - det är ett nödvändigt ont att borsta tänderna, men man kan försöka göra det till en rolig stund. Det är ett nödvändigt ont att åka bil, men man kan göra pauser för att göra det så trevligt för alla inblandade som möjligt. Man ska inte behöva laga fem olika maträtter, men man kan erbjuda en kvällsmacka så att barnet inte ska behöva lägga sig hungrig, osv.

Så förklara för mig: ni som förespråkar den här typen av auktoritär uppfostran, varför ser ni på era barn som individer som måste underkastas er (med milt våld om nödvändigt), vars protester och ogillande ni ger fullaste fan i, som något som måste bekämpas? Varför göra ens relation till sina barn till en ständig kamp där någon måste vinna och - följdaktigen - någon måste förlora?

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-10-06 10:45
Jag ska förtydliga exemplen. Det handlar inte om att vara utan regler utan hur man ser på och bemöter barn!

"Är man tio månader gammal SKA man sitta på pottan och inte använda blöja!". Jag tycker att man gott kan erbjuda pottan som ett alternativ, men är barnet inte redo för pottan så är det inte.

"Ät upp. Gör du inte det får du gå hungrig!" Att svälta sina barn ser jag som en mild form av misshandel. Man behöver inte servera fem rätter för att ens barn inte ska behöva gå hungriga. Man behöver inte ens erbjuda en macka som alternativ till måltiden, men kanske för att stilla hungern innan man går och lägger sig.

"Min son är jättebråkig på skötbordet. Men jag tvingar honom att ligga där för han SKA lära sig att på skötbordet ska man ligga stilla!" Alltså, jag har själv en kille som inte ligger stilla på skötbordet. Skulle jag tvinga ner honom skulle jag a) antagligen göra illa honom, och b) göra våld på honom. Självklart, han måste byta blöja, men jag låter honom vända sig på mage och pilla på något, jag använder byxblöjor för att underlätta etc.

"Barn blir bortskämda om man plockar upp dem vid minsta pip. Det ska lära sig att man inte alltid får som man vill!" (sagt om månadasgammal bebis). Och ja, dit reäknar jag också att låta sitt barn skrika sig till sömns för att det ska lära sig att sova själv.

"Ja, barnet måste ju duscha och lära sig att det inte är farligt, så vi tvångsduschar henne en gång i veckan" (istället för att närma sig duschandet på ett mer psykologiskt sätt, lärande genom lek etc).

Blossi

Äldre 7 Oct 09:44

#71

Dizzykitty skrev 2010-10-05 17:45:49 följande:

Min dotter var också rädd.Löste det med att använda en liten vattenkanna.Men efter ett tag sa jag att vi skulle prova riktiga duschslangen.Och det funkade alldeles utmärkt.Du tycker som du vill naturligtvis.Men mitt barn ska ha tvättat hår.Tror inte man blir mindre rädd för saker för att man slipper.Snarare tvärtom.

Ja, men du är säkert en bättre mamma än jag.

Jag tycker inte det är så viktigt att vara kliniskt ren i håret utan att hon själv får bestämma takten till hur mycket hon vill så att vi inte tvingar henne framåt. Hon slipper inte men hon är inte tvungen att göra det om hon inte vill varje gång, räcker med varannan eller var tredje.

31 dagar kvar

Mei

Äldre 7 Oct 09:54

#72

Heja TS!! Och alla andra som är inne på samma linje!

tristania

Äldre 8 Oct 16:51

#73

Tack för det bästa inlägget på länge ts! Det är precis detta jag skrivit mycket om i min blogg! Yeee till dej

bloggaren-litesmttochgott.blogspot.com/

Tygtiiger

Äldre 8 Oct 19:55

#74

Pyris skrev 2010-10-06 11:09:46 följande:

Men jag skrev aldrig något sådant.
Min poäng var att vissa saker måste göras.. även med tvång ibland. Det går inte ALLTID att få igenom saker och ting genom att vara pedagogisk och prata. Ibland blir det tvång iallafall.

Jo, men jag tycker nog att det är ytterst få saker där det är nödvändigt med fysiskt tvång.

Mediciner är en sådan sak hemma hos oss - det tar man bara, det bestämmer jag. Det är inte förhandlingsbart (eftersom vi ger medicin när det behövs och inte annars.) Likaså måste man ha säkerhetsbälte i bilen och cykelhjälm på cykeln.

Fysiskt tvång ska inte användas för att få barn att sova, äta, duscha eller uppföra sig. Man kan övertala och distrahera och rakt av beordra rätt mycket, men inte hålla fast och fysiskt tvinga.

Tycker jag, då.

Krupke, we've got problems of our own!

Pyris

Äldre 9 Oct 11:58

#75

Tygtiiger skrev 2010-10-08 19:55:28 följande:

Jo, men jag tycker nog att det är ytterst få saker där det är nödvändigt med fysiskt tvång.

Mediciner är en sådan sak hemma hos oss - det tar man bara, det bestämmer jag. Det är inte förhandlingsbart (eftersom vi ger medicin när det behövs och inte annars.) Likaså måste man ha säkerhetsbälte i bilen och cykelhjälm på cykeln.

Fysiskt tvång ska inte användas för att få barn att sova, äta, duscha eller uppföra sig. Man kan övertala och distrahera och rakt av beordra rätt mycket, men inte hålla fast och fysiskt tvinga.

Tycker jag, då.

Precis!
Och ibland får jag även tvinga utan att det blir fysiskt också. T.ex läxor. Jag bestämmer att dom måste göra sina läxor.

k girl

Äldre 9 Oct 12:19

#76

Hur vettigt är det att utsätta en bebis som är under året för tvång, som dessutom tenderar att bli fysiskt tvång tycker ni (hålla fast på skötbordet, hålla fast för att borsta tänderna, hålla fast för att administrera medicin, spänna fast i bilstolen etc)? Att göra det i en del av dessa lägen är ju helt självklart, men att vägra göra någonting annorlunda på skötbordet eller göra tandborstningen till en lek, för att nämnna två exempel, av ren princip för att ungen ska lära sig? Tycker ni att det är ett rationellt sätt att göra saken på?

Pyris

Äldre 9 Oct 12:34

#77

k girl skrev 2010-10-09 12:19:31 följande:

Hur vettigt är det att utsätta en bebis som är under året för tvång, som dessutom tenderar att bli fysiskt tvång tycker ni (hålla fast på skötbordet, hålla fast för att borsta tänderna, hålla fast för att administrera medicin, spänna fast i bilstolen etc)? Att göra det i en del av dessa lägen är ju helt självklart, men att vägra göra någonting annorlunda på skötbordet eller göra tandborstningen till en lek, för att nämnna två exempel, av ren princip för att ungen ska lära sig? Tycker ni att det är ett rationellt sätt att göra saken på?

naturligtvis försöker man göra andra saker först.
När dom ligger på skötbordet brukar jag ge dom något att hålla i. Hur kan man ens hålla fast och byta blöja samtidigt. Båda hnderna behövs.
Hade det inte gått att distrahera med en sak så hade jag börjat byta på golvet för bebisens säkerhets skull. Man kan inte förklara för en sådan liten att dom måste ligga stilla annars kan dom ramla ner och slå sig.

Jag har en liten som vid förkylning måste andas in bricanyl och pulmicort genom en mask. Hon gråter och skriker och försöker ta sig loss, men hon MÅSTE ha sin medicin. Så ja.. då måste vi hålla fast henne. Vi har försökt att distrahera med olika saker men än så länge har vi inte kommit på något.

nollåtta

Äldre 9 Oct 12:46

#78

Hervor 1 skrev 2010-10-06 08:36:01 följande:

Det TS beskriver handlar inte om antalet barn utan om människosyn, den blir knappast sämre för att man får en utökad barnaskara.

Fast det håller jag inte med. Det är klart att det är skillnad på att ha ett barn och på att flera barn.
Det är jävligt lätt att klappa sig på axeln och utmåla sig själv som den mest förträffliga föräldern som finns när man har en liten bebis, seriöst det blir ju löjeväckande.
Jag tror att det är viktigt att man som förälder vågar vara förälder och inte lägga över sitt föräldraansvar på barnet.

Psykologstudenten

Äldre 9 Oct 12:53

#79

Håller precis att skriva ett PM om detta.

Det är väldigt fascinerande hur vi i dagens samhälle i så stor utsträckning väljer att se våra barn som vildar som ska tämjas. Straff och belöningar ska forma lydiga samhällsmedborgare.

Allt för ofta stöter jag på föräldrar som beskriver barn som "manipulerande", "olydiga" och annat i samma anda. Känns sorgligt att vissa inte har högre tankar än så om sina barn.

k girl

Äldre 9 Oct 14:13

#80

nollåtta skrev 2010-10-09 12:46:33 följande:

Fast det håller jag inte med. Det är klart att det är skillnad på att ha ett barn och på att flera barn.
Det är jävligt lätt att klappa sig på axeln och utmåla sig själv som den mest förträffliga föräldern som finns när man har en liten bebis, seriöst det blir ju löjeväckande.
Jag tror att det är viktigt att man som förälder vågar vara förälder och inte lägga över sitt föräldraansvar på barnet.

Jag klappar mig definitivt inte på axeln och tycker att jag är den mest förträffliga föräldern som finns, om du nu trodde det. Det finns mängder av flerbarnsföräldrar som är AP eller AP-inspirerade och inte har en auktoritär uppfostran varav flera som hållit med mig i den här tråden. Vidare handlar inte en icke-auktoritär uppfostran om att lägga "föräldraansvar på barnet". Och givetvis är det skillnad på att ha ett barn och flera barn, liksom ett spädbarn eller äldr barn, men lik förbannat är det inte alla som har synen på sina barn som den Psykologistudenten ger exempel på i inlägget nedanför ditt.

Och jag vet, du brukar vilja hacka på mig. Det blir dock lite tröttsamt i längden, så försök att vara lite konstruktiv istället.

nollåtta

Äldre 9 Oct 19:45

#81

k girl skrev 2010-10-09 14:13:01 följande:

Jag klappar mig definitivt inte på axeln och tycker att jag är den mest förträffliga föräldern som finns, om du nu trodde det. Det finns mängder av flerbarnsföräldrar som är AP eller AP-inspirerade och inte har en auktoritär uppfostran varav flera som hållit med mig i den här tråden. Vidare handlar inte en icke-auktoritär uppfostran om att lägga "föräldraansvar på barnet". Och givetvis är det skillnad på att ha ett barn och flera barn, liksom ett spädbarn eller äldr barn, men lik förbannat är det inte alla som har synen på sina barn som den Psykologistudenten ger exempel på i inlägget nedanför ditt.

Och jag vet, du brukar vilja hacka på mig. Det blir dock lite tröttsamt i längden, så försök att vara lite konstruktiv istället.

Oj en öm tå tydligen.

Det verkar ha gått dig helt förbi att det finns ett mellanting mellan totalt auktoritär uppfostran och låt gå där ungarna får bete sig hur som helst. Jag tror de flesta föräldrar hamnar där.

Hervor 1

Äldre 9 Oct 20:33

#82

nollåtta skrev 2010-10-09 12:46:33 följande:

Fast det håller jag inte med. Det är klart att det är skillnad på att ha ett barn och på att flera barn.
Det är jävligt lätt att klappa sig på axeln och utmåla sig själv som den mest förträffliga föräldern som finns när man har en liten bebis, seriöst det blir ju löjeväckande.
Jag tror att det är viktigt att man som förälder vågar vara förälder och inte lägga över sitt föräldraansvar på barnet.

Ja alltså det är klart att det är skillnad med mellan ett eller flera barn, man måste ju ta hänsyn till fler! Jag har två barn och min människosyn har inte ändrats det minsta sedan den yngsta föddes och jag behandlar inte min äldsta mer hänsynslöst för det.
Varken jag eller maken har NÅGONSIN höjt rösten åt henne. HOn har heller aldrig blivit avvisad/bortföst när hon varit arg eller frustrerad, inte heller har vi någonsin hotat med straff. Jag måste bara få säga, det går alldels utmärkt att låta bli och trots det (eller snarare tack vare det) ha ett synnerligen omtyckt barn som både säger tack och förlåt, "uppför sig" när vi är och handlar och är fin mot sina kompisar på dagis etc etc .
Men hon är absolut ingen mild vårbris alla gånger utan har ett hett temperament (som de flesta i den åldern) och hon är oerhört beslutsam, men som sagt, det går att möta henne och hitta lösningar i det utan att avkräva lydnad (barnets följsamhet kommer automatiskt om man som förälder är villig att lyssna och försöka hitta lösningar som fungerar för samtliga inblandade - att visa respekt helt enkelt)

k girl

Äldre 9 Oct 23:21

#83

nollåtta skrev 2010-10-09 19:45:34 följande:

Oj en öm tå tydligen.

Det verkar ha gått dig helt förbi att det finns ett mellanting mellan totalt auktoritär uppfostran och låt gå där ungarna får bete sig hur som helst. Jag tror de flesta föräldrar hamnar där.

Kallade du det där konstruktivt?

nollåtta

Äldre 10 Oct 09:43

#84

Hervor 1 skrev 2010-10-09 20:33:45 följande:

Ja alltså det är klart att det är skillnad med mellan ett eller flera barn, man måste ju ta hänsyn till fler! Jag har två barn och min människosyn har inte ändrats det minsta sedan den yngsta föddes och jag behandlar inte min äldsta mer hänsynslöst för det.
Varken jag eller maken har NÅGONSIN höjt rösten åt henne. HOn har heller aldrig blivit avvisad/bortföst när hon varit arg eller frustrerad, inte heller har vi någonsin hotat med straff. Jag måste bara få säga, det går alldels utmärkt att låta bli och trots det (eller snarare tack vare det) ha ett synnerligen omtyckt barn som både säger tack och förlåt, "uppför sig" när vi är och handlar och är fin mot sina kompisar på dagis etc etc .
Men hon är absolut ingen mild vårbris alla gånger utan har ett hett temperament (som de flesta i den åldern) och hon är oerhört beslutsam, men som sagt, det går att möta henne och hitta lösningar i det utan att avkräva lydnad (barnets följsamhet kommer automatiskt om man som förälder är villig att lyssna och försöka hitta lösningar som fungerar för samtliga inblandade - att visa respekt helt enkelt)

För mig har det inte varit ett ändamål att aldrig höja rösten åt mitt barn. Sen är det skillnad på att alltid vara sur och skrika och på att höja rösten när det verkligen gäller så att säga. Jag är mänsklig, i det ingår en rad känslor som jag inte alltid tänker undertrycka. Så länge man ber om ursäkt och inte skyller över det på barnet.

Jag är inte speciellt auktoritär i min uppfostran, jag har dock vissa "regler" som jag håller fast vid. Tandborstning och eventuella mediciner är exempel på sådana saker, det är min uppgift som vuxen att se till att mitt barn borstar sina tänder och tar medicin eftersom det på lång sikt kommer att gynna henne. Annars är vi rätt obrydda, eftersom vi insett att vi inte kan ta alla konflikter, speciellt inte med en 3åring som insett hur kul det är att kunna själv och vilja själv. Ju mindre nej-sägande, desto mer tid över för annat. Även om det ibland är lättare sagt än gjort.

nollåtta

Äldre 10 Oct 09:43

#85

k girl skrev 2010-10-09 23:21:51 följande:

Kallade du det där konstruktivt?

Nej det var det visst du som gjorde.

Hervor 1

Äldre 10 Oct 10:09

#86

nollåtta skrev 2010-10-10 09:43:19 följande:

För mig har det inte varit ett ändamål att aldrig höja rösten åt mitt barn. Sen är det skillnad på att alltid vara sur och skrika och på att höja rösten när det verkligen gäller så att säga. Jag är mänsklig, i det ingår en rad känslor som jag inte alltid tänker undertrycka. Så länge man ber om ursäkt och inte skyller över det på barnet.

Jag är inte speciellt auktoritär i min uppfostran, jag har dock vissa "regler" som jag håller fast vid. Tandborstning och eventuella mediciner är exempel på sådana saker, det är min uppgift som vuxen att se till att mitt barn borstar sina tänder och tar medicin eftersom det på lång sikt kommer att gynna henne. Annars är vi rätt obrydda, eftersom vi insett att vi inte kan ta alla konflikter, speciellt inte med en 3åring som insett hur kul det är att kunna själv och vilja själv. Ju mindre nej-sägande, desto mer tid över för annat. Även om det ibland är lättare sagt än gjort.

Jag håller med dig. vi har också vissa saker (såklart) som inte är förhandlingsbara, att hålla handen vid en bilväg och vissa mediciner exempelvis. Att vi aldrig har skrikit åt våra barn innebär givetvis inte att vi är ofelbara, men precis som du skriver så är det ju oerhört viktigt att man kan säga förlåt till ditt barn då man gjort fel

k girl

Äldre 10 Oct 10:18

#87

nollåtta skrev 2010-10-10 09:43:42 följande:

Nej det var det visst du som gjorde.

Då förstår jag inte riktigt hur du läser. Men med tanke på att du tror att jag har missat att det finns ett mellanting så verkar det ju vara si och så med läskunskaperna i överhuvudtaget. Och ja, jag tycker fortfarande att det är väldigt tröttsamt att du ska pika och hugga så fort du yttrar någonting riktat mot mitt nick. Jag tar inte illa upp, och du trampar inte på ömma tår, det är mest bara irriterande.

BymBym

Äldre 10 Oct 10:29

#88

Mycket bra trådstart! Håller helt med

Prodin

Äldre 10 Oct 10:56

#89

Underbart TS. skönt att se att såpass många ändå verkar ha en sund inställning. Det är lätt att man känner sig lite uppgiven när man läser på AWforum, eller alla dessa "stackars oss, vår unge somnar inte med en gång när vi hsar bestämt för att sedan sova till åtta utan att vakna"-trådar.

Varför ser man på sina barn som något som måste bekämpas?

INNEHÅLL