Hur gör ni på morgonen?Låter ni dom ta hand om sig själv eller ni går upp och fixar frukost.Och väcker dom.Jag gör de varje morgon fast jag är ledig.Och jag började fundera på de att han kan göra de själv.Hur gör ni??? Jag klarade mig själv när jag var 17 år.Då hade jag flyttat hem ifrån.
Min snart 17-åring stiger upp själv (före mig), men däremot så fixar jag en frukostmacka åt henne för annars skulle hon inte äta någon frukost.
Jag skjutsar henne till skolan då det skulle ta orimligt lång tid att ta sig dit själv med buss.
Milde himmel. Väcker o GÖR FRUKOST åt tonåringar, FINNS de såna föräldrar ännu???? Hur har ni tänkt dom ska klara sig i "livet" med sådan service i den åldern???? Här i huset vaknar 15åringen o 18åringen (nåja, den senare försover sig ofta men de e hans problem) själva, gör sin egen frukost (o gör dom ingen e dom hungriga) o 16åriga dottern har bott själv i ett halvt år nu o fixar allt själv (studerar o jobbar på macD)..... Kan inte tänka klart knappt när ni talar om sådan golvsopning åt så stora barn. Min minsting som går i ettan väcks då vi e hemma o lagas frukost åt men 1-2ggr i veckan har både jag och pappan åkt hemifrån när hon ska ivät till halv nians taxi. Då väcks hon enbart men klär sig själv o lagar frukost, sen sätter vi mobilen hennes på väckning när hon ska klä på sig o gå ut. Det funkar jättefint. Skärpning föräldrar, ni tror ni hjälper men största delen stjälper....
Ja, de morgnar jag är hemma går jag upp och väcker min 17-åring (som iofs alltid har sitt larm ställt ändå) och ställer också fram frukost. Inte för att hon inte kan själv, utan för att jag vill det. Vi ses inte så mycket för övrigt så jag känner att jag vill ta till vara på all tid som vi kan ses, snart flyttar hon hemifrån och då är det slut på en epok liksom...
Vi käkar frukost tillsammans, småpratar lite och tänder ljus nu när det börjar mörkna och bara har det trevligt ihop.Känner jag att jag behöver sovmorgon nån dag så säger jag det kvällen innan och så är det inte mer med det. Det är morgnar som funkar för oss och det är vi nöjda med 
mamaleona: Jag VILL faktiskt göra frukost åt min dotter så att hon får i sig något på morgnarna. Det är ju givetvis inte så att hon inte kan göra det själv, men då hon inte har någon aptit på morgonen så skulle hon hoppa över mackan om jag inte fixar den. Jag anser att hon presterar bättre i skolan med lite energi i kroppen.
I övrigt så tror jag inte att den som blivit väckt och fått frukost fixad inte senare kommer att klara det galant. Det beror nog i så fall mer på ens personlighet.
Hej
Jag är en av dem som tar hand om din son när han ätit frukosten du serverat. Dvs, jag är lärare på ett gymnasium. Där pratar vi mycket om att lära eleverna att ta ansvar för sina studier, att aktivt delta och fatta egna beslut, ja helt enkelt lära sig att ta ansvar för sina liv och engagera sig. Tyvärr är det inte en helt lätt uppgift och kanske är det inledande inlägget en del av förklaringen. Jag menar naturligtvis inte att det är hela förklaringen men kanske att det kan fungera som en fingervisare. En av föräldrarnas största uppgift är att ge sina barn självförtroende och i det ligger också att ge dem ansvar och få lyckas med uppgifter och fatta egna beslut. Man vill alltid så väl men ibland blir det björntjänster. Jag är rädd för att ditt inlägg kan vara en beskrivning av något sådant. Men kom ihåg! Jag dömer dig inte på något sätt, men kan ändå inte låta bli att fundera över hur det påverkar honom i hans utveckling.
Vill inte ägna mig åt ordklyveri, men det är en väldig skillnad på att "stiga upp på morgonen och delta i frukosten" och att kliva upp på morgonen för att duka fram frukost åt någon annan. Att hjälpas åt, dvs laga, duka fram, och äta en bra frukost tillsammans och hjälpas åt att duka undan är en bild av de bästa av världar, det tycker jag med naturligtvis. Men det var inte så jag tolkade inlägget. Handlar det om att barn i övre tonåren inte fixar att ta det ansvaret är jag gaska övertygad om att man skulle gjort en del annorlunda långt tidigare.
Naturligtvis finns ungdomar som av olika anledningar inte får i sig frukost vilket självklart inte är bra. Men då tror jag att det ofta handlar om helt andra saker. T ex att det inte finns någonting att äta hemma eller att de inte hinner för de måste se till att småsyskonen kommer iväg til dagis för mamma eller pappa inte är i stånd att ta hand om dem.
Men handlar det om lathet eller att de inte fixar att ta det ansvaret själva av ren lathet, utan tycker det är bekvämt om föräldrarna fixar det tror jag att man är inne på fel spår. Tror också att det kan vara så att man fortsätter att göra en sån sak för att man inte orkar ta konflikten. Men någon tjänst är det definitivt inte.
Tack lilla tanten.
Det blir mycket enklare om alla tycker som jag. :)
Allt gott!
mina två äldsta hade flyttat hemifrån när de var 17 så jag utgår från att de steg upp och i den mån de ville ha frukost fixade detta själva.
gå upp själv, göra sig iordning äta frukost o ta sig till skolan på egen hand brukar väl de flesta ungar klara av i 8-10 års åldern?
Jag är själv 17 . Men jag tycker man ska klara av det själv, speciellt nu när jag är gravid & jag och min pojkvän ska flytta , så måste man börja vänja sig. ;)
Jag daddar runt med min tonåring precis som jag gjorde med mina nadra när dom var i samma ålder!
Jag väcker henne och kör henne till skolan,det är vår enda stund på dagen där vi pratar om allt.
ps...mina andra barn blev normala och tar hand om både sig själva och sina barn idag...så kööör,dom är snart ur boet!