Ni som har 17 åringar
Hej
Jag är en av dem som tar hand om din son när han ätit frukosten du serverat. Dvs, jag är lärare på ett gymnasium. Där pratar vi mycket om att lära eleverna att ta ansvar för sina studier, att aktivt delta och fatta egna beslut, ja helt enkelt lära sig att ta ansvar för sina liv och engagera sig. Tyvärr är det inte en helt lätt uppgift och kanske är det inledande inlägget en del av förklaringen. Jag menar naturligtvis inte att det är hela förklaringen men kanske att det kan fungera som en fingervisare. En av föräldrarnas största uppgift är att ge sina barn självförtroende och i det ligger också att ge dem ansvar och få lyckas med uppgifter och fatta egna beslut. Man vill alltid så väl men ibland blir det björntjänster. Jag är rädd för att ditt inlägg kan vara en beskrivning av något sådant. Men kom ihåg! Jag dömer dig inte på något sätt, men kan ändå inte låta bli att fundera över hur det påverkar honom i hans utveckling.