Dunka huvudet!!

Min äldste son ägnade sig åt detta ett par månader runt ettårsdagen. Vi höll honom i en björnkram tills han var färdig. Slå inte min bebis brukade jag säga/viska till honom och försöka sätta ord på hans känslor - du är arg/frustrerad/besviken/ledsen. Samt att distrahera och avleda ibland. När han var lite äldre (han slog inte längre sig själv, men väl omgivningen) fick vi tipset om att visa HUR man gör när man är arg: Vi slåss inte, vi stampar fötterna/ser arga ut/korsar armarna... Det funkade faktiskt ganska bra med. 

Men detta är väl ett sätt för barnet att uttrycka sig...alltså de kan ännu inte genom ord sätta ord på sitt inre, vad dom känner, vill och menar....o då tar de sig uttryck på detta sätt.

Inget konstigt alls.

Bara att språket utvecklas som det ska, se till att prata mkt med barnet, läsa böcker osv...så att dom kommer in i språket.

Lyssnade faktiskt idag på ett gamalt radioprogram. Knattetimmen på P4 radio Stockholm. De har ett arkiv o de va ett avsnitt från förra året tror jag. Det handlade om precis detta o att dunka är ett sätt för barnet att finna lugn. De får en slags endorfinkick. Minns inte exakt va de sa eftersom jag lyssnade lite dåligt men rådet i slutet var att under en period ha barnet i en väska på ryggen och därigenom hindra barnet och avvänja barnet från detta beteende. Minns att barnet i programet dunkade sig blodig o blev värre om mamma nonchalerade. De sa att beteendet är vanligt.
Hoppas detta hjälpte något o lycka till

Hittade avsnittet: 22 feb 2010. Hoppas du finner det.

De förstår jag. Barnet de pratade om va 19 mån tror jag men jag vet inte va barnet vägde.

låter precis som min son på 1  ½ år, han slår huvudet oi golvet när han blir arg o slänger allt omkring sig o slåss.. men verkar va normal, eju bara o försöka sähga till dem att så gör man inte, ja som med allt annat de ej får göra..

Ser att detta är en väldigt gammal tråd. Men om här är någon aktiv kvar så skulle det vara jätte intressant att få höra hur det gått för er. Inlägget som MalinHO skrev kändes som det var jag djälv som skrivit det, vår son har hållt på med detta i mer än 1 års tid nu. Vi har även fått pratat med psykolog och fått lite stöd, tips och råd. Vissa saker funkar bättre andra sämre. Vissa funkar bara i vissa situationer. Vi upplever att det blev lite bättre, men har blovot sämre igen. Numera dunkar han huvudet innan han ens hinner bli arg. Ex. innan idag så lekte han i hallen, kommer in i vardagsrummet och sätter sig direkt ner och dunkar huvudet och sen börjar gnälla. Han har börjat att även knipa ihop med ögonen och mer och mer börjat rivas och bitas på oss, så vi själva får sår. Vi märker ju att det sattits i system eftersom han börjat dunka huvudet för det minsta lilla, men att ignorera gör det bara värre. Jag har tänkt ta till oss om rådet att hålla fast och bara krama, om det så.är i 5min eller 30min. Allt annat har vi provat, vi känner oss så hjälplösa och man blir ju orolig. Min chef har en kompis vars son som dunkade huvudet fick en hjärnblödning vid ett tillfälle. Vi fortsätter att kämpa på här och ska som sagt prova tips från denna tråd. Men vill jättegärna höra hur det gått för er? Funkade några av tipsen? Hoppas innerligt här är någon aktiv än. Vi har stöd och aå från familj och vänner. Men det är helt annat att få prata med andra som är eller har varit i samma situation. Finns ingen annan som riktigt kan sätta sig in i vår situation. ?