Fler äldre förstagångsmammor?

Jag fick gå på tätare besök eftersom jag har högt blodtryck och har haft det i många år. Sen upptäcktes det även att jag har ärftlighet för blodpropp, men alla värden var finfina hela tiden tack och lov 

Men då hade det ju inte med åldern att göra

Nää, precis, det är inte alltid åldern som är ett problem.

Jag och barnen i magen, har mått bättre än bäst under alla tre graviditeterna, och förlossningarna har gått fort och smidigt. Trots min ålder

Härligt. Min graviditet var i stort sett problemfri utom järnbrist och lite protein i urinen på slutet och lite konstigheter med mage/tarmar, men förlossningen var ett 4-dygns helvete som slutade med akut ks. Öppnade mig aldrig mer än 4 cm trots värkstimulerande och 4 dygns värkar, livmoderhalsen svullnade 10 cm istället, så det var klart något som inte fungerade. Vi var 2 st 35+ i min föräldragrupp på ca 8-9 tjejer, barnmorskan sa att statistiskt sett skulle två av oss föda med ks, och det var vi två äldre som gjorde det.

Åh fy så jobbigt! 4 dygn...Kan inte ens tänka mig hur det skulle vara...Mina förlossningar har varat i ca 5h.
Med den sista hade jag 2h intensivt värkarbete och sen krystade jag ut honom på tre krystvärkar. 

Kul med två +35 i gruppen iaf  

Jag fick sonen i v27 och nu är det full fart på honom och ska klättra överallt. Har fått en del som sagt de tycker jag var för gammal att skaffa barn. Men har haft 2 missfall innan och är lycklig över sonen. En riktig solstråle.

Det var länge sedan den här tråden var igång, men försöker puffa den lite. Finns det någon som var/är runt 40 när ni fick första barnet? Hur funderade ni kring syskon?

Jag var 44 år när jag  äntligen blev mamma första gången. Har 2 MA i bagaget men vill gärna att sonen ska få ett syskon.

huldaskarin: Har själv lite liknande bakgrund. Två MA som knäckte mig, en väldigt orolig graviditet som gav oss vår underbara dotter när jag var 39 år. Och nu skräck inför att försöka igen samtidigt som det vore kul med två barn och ett syskon till dottern. Hur funderar du kring riskerna?

Jag tänker inget särskilt om risker för sånt utsätts man för ständigt i livet. Jag fick skäll av en BM vid ett UL för hon menade redan innan undersökningen att det inte skulle vara bra men efter undersökningen kallade hon vår son för superbebisen. Allt var med andra ord perfekt.

Önskar jag kunde lära mig den inställningen. Var rädd varje sekund av graviditeten så det var ett riktigt helvete. :( Nåja... man kan ju inte annat än försöka och glädjas åt den härliga dotter vi har oavsett hur det går.

Precis. Fick MA i augusti och blev såklart förtvivlad men vi har ju en liten gosse att glädjas åt. Frågade gynekologen om det var dags att ge upp men han såg ingen anledning till det. Kör på sa han

Var 41 när jag fick första barnet. Han är dock en IVF. Mådde hur bra som helst under hela graviditeten men förlossningen tog 17 timmar men tillslut kom han ut. Gick över tiden en vecka. Han föddes med hål i ena lungan men det berodde på att han svalt väldigt mycket barnbeck då han blev stressad på slutet.
Tro det eller ej men i december 2011 upptäckte vi att jag var gravid på naturlig väg, då 43 år. Trodde att jag var allvarligt sjuk men vi köpte ett test för att kolla och jorå, gravid i v 8. Så i juni 2012 kom vårt andra barn. En liten tjej, med kjesarsnitt, 6 veckor för tidigt och med Down Syndrom mosaic.
Tänk att ha gått från ingenting till 2 helt underbara barn. 
Allt går bara man vill! Lycka till !