Hur hantera situationen med bonusbarnet?
Jag har en dotter sedan tidigare och är nu sedan några månader tillbaka sambo med min pojkvän. Det har alltid varit turbulent kring bonusbarnet som är 10 år gammal. Hans mamma har ett par dåliga förhållanden bakom sig och i det senaste har hon även fått barn, en jättegullig liten dotter som är 1 1/2 år gammal. Relationen med pappan var mycket stormig och mannen hotade henne flera gånger varvid hon gjorde det rätta och bröt med honom. Numera är hon mycket bitter och besviken, hon pratar hela tiden om detta även inför sin son, hon har varit helt sjukskriven för depression, men är nu delvis tillbaka i jobbet. I mitt förhållande med min pojkvän har allt hela tiden gått ut på att skona pojkens känslor eftersom han haft det så svårt. Det dröjde länge innan beslutet om att vi skulle flytta ihop togs, för varje gång min pojkvän tog upp det frågade han vad pojken ville och när han blev upprörd så drog sig min pojkvän undan. Nu har vi dock flyttat ihop och första veckan pojken var här hos oss gick jättebra, han ville stanna några dagar extra. Mammans ringde då och ifrågasatte hans beslut och frågade honom om han inte älskade henne längre. Jag satt bedvid och hörde samtalet ch hur pojken förklarade att han fortfarande älskade henne, han ville bara stanna lite extra eftersom han tyckte det var skönt att vara här. Det slutade med att mamman lade på luren uan att säga hejdå. Pojken kröp ihop i fosterställning med en kudde över huvudet och det hela kändes allmänt hemskt.
Efter den händelsen går det mesta bra när han är här, det är när han ska hem till sin mamma som problemen börjar. Han talar om för henne hur hemskt det vait här och hur dåligt han mår. Mamman skickar då en massa sms och e-mail till min sambo om hur dåligt pojken mår och hur han måste göra något åt det. Flera dagar går åt för min sambo at gå runt och oroa sig och han liger sömnlös på nätterna och grubblar. Vårt samliv blir lidande eftersom han inte har energin att ge till annat än hur han ska lösa situationen.
Till slut sa jag åt honom att tala om för sitt ex hur han kände och att det faktiskt funkar bra närpojken är här, isället för att ta på sig hela skulden själv och bli deprimerad. Under det samtalet som sedan följde mellan dem framkom det att pojken talat om bara halva historien och utelämnat att det faktiskt går bra. Kan detta vara något han gör för att inte hans mamma ska bli upprörd igen?
Nu har jag även nyligen fått reda på att jag är gravid och naturligtvis blev ag jätteglad över detta. Min sambos reaktion blev dock att vi måste vara försiktiga med att berätta för pojken om det och vänta tlls det är rätt tidpunkt så han inte blir så upprörd att han flyttar till sin mamma. Min sambo vill även att vi talar med pojkens mamma först. Jag är rädd att det ska bli en liknande situation som den som hände förut. Hur ska vi berätta på bästa sätt?
