HJÄLP!! Kan man hitta känslorna igen??

M:et på tangentbordet krånglar ibland

Jag känner igen mig. Fast jag kan ha sexlust i perioder men inte närhet som pussar och kramar. Känner inget behov alls av mys i soffan! Dock att ha sex ibland för jag uppskattar honom som man i den situationen. Svårt att förklara. Vi har ett turbulent förhållande med åratal av tjafs och bråk. Två små barn och familjerådgivning. Hoppas vi hittar ett sätt att leva tillsammans. Alla besvikelser och bitterhet tär på kärleken och jag vet inte längre om jag älskar honom, på det viset liksom. Känner mig tom. Om ni älskar varandra, då finns det hopp. Men är kärleken borta är det svårt.

Hur vet man egentligen att man älskar någon, någon som funderat på det? Svårt det där. Vad har du kommit fram till på familjerådgivningen?

Jag tänker mig att oavsett om man varit tillsammans i 10-20 år från det att man varit ung, eller om man skiljer sig efter det (för att man inte älskar varandra/kommit i från varandra) och träffar en ny som man sedan lever med i 10-20 år så kommer man att känna lika då också. Alltså att kärleken förändras med tiden, itne försvinner men blir annorlunda - och definitivt under åren som småbarnsföräldrar. Men det är bara en tanke. Men överhuvud taget så behövs nog respekt och genuin omtanke i förhållandet, det håller kärleken vid liv.

Ja det måste vara jätteskönt att gå i rådgivning, någon som är objektiv och ser saker från ett annat perspektiv som kan vägleda en. Säkert skulle många par behöva få upp ögonen utan att direkt vara i separationsfas.

Ja det är ju viktigt med att känna värme och respekt för den andre. Finns det ett sätt att bygga upp det igen tror du? Men då måste det ju vara ömsesidigt förstås. Jag såg på "böda camping" häromdagen och blev så ledsen när jag såg det där äldre paret som firade sin 45-års dag och hon berättade att han nästan aldrig köpt några presenter eller blommor till henne (inget hon förväntade sig alltså - men mellan raderna så förstår man ju att hon skulle bli glad för sin mans omtanke om han hade köpt). Och just under det avsnittet bemödade han sig att plocka en bukett som han satte i en röd 10-liters plasthink plus att han faktiskt KÖPT en present till henne (då blev jag lite glad när jag hörde det) MEN vet du vad det var för present? En dörmatta där det stod "akta dig för kärringen". Shit vad ledsen jag hade blivit!!! Jag nästan grät på riktigt för hennes skull. Fy vad hemskt. Allltså jag tycker inte att man måste köpa dyra och fina och många presenter till varandra hit och dit, men ibland måste man faktiskt kunna anstränga sig för den andres skull. Så klart att den här damen skulle ha blivit överlycklig för en bukett eller lite choklad elller vad som helst, förutom en sådan där skit-dörrmatta. Och sen kan ju de ha sådan jargong mellan sig men lite jobbigt var det nog för damen med Tv-teamet där och allt.

Som sagt, jag funderar mycket på det här med förhållanden just nu, kanske för att jag och min man har det lite kämpigt emellanåt. Vi är för det mesta goa mot varandra och så men de senaste 2 åren så har det blivit mindre och mindre - och då har vi ändå varit tillsammans i 16 år och innan var nästan jämt varit mysigt och fint mellan oss (såklart med normala ups and downs men i snitt väldigt bra). Men det är nog för att vi är mitt i småbarnsåren och det gäller att hitta vår plats bland alla måsten och den lilla tid som är över till oss varje dag. Men jag märker att det tär på föhållandet när det blir små pikar, suckar och blickar. det är som de säger: för varje negativ handlig krävs 10st positiva för att väga upp. Vi har i alla fall pratat och bestämt att försöka låta bli med pikar, blickar osv och inte ta åt sig så mycket heller. Är en på dåligt humör så måste inte den ander bli grinig heller. Och det viktigaste - om det blir fel så måste man kunna skaka av sig det snabbt, glömma och gå vidare.

"Blir en grinig här hemma så har den andra svårt att inte bli det med" ska det stå.

Jag har heller ingen som helst sexlust efter vi fick vårt fjärde barn, den är som bortblåst, men det beror också mycket på att det inte finns några känslor längre pga att han inte bryr sig om varken mig eller barnen så har mina känslor dött eftersom.. svårt att känna något för någon som inte ser mig alls. Men det jag ville skriva som är annorlunda än alla andra svar du fått är att min man verkar inte heller ha någon som helst sexlust, han har närmat sig mig typ två gånger på snart ett år... antingen har han någon annan eller tar hand om det själv... men mig är han då totalt ointresserad av, både känsomässigt och vad det gäller sex. :(

Det man kan göra om man hade velat se om där fortfarande finns starka känslor för varandra.

Är att man går ut på en dejt, äter middag, dansar eller ngt. INTE bio för där pratar man inte med varandra så gå inte på bio! .. Klä upp sig fint och ja, försöka ha det roligt. Och om det då finns en liten gnista så är det ju bara bra ;)

Det brukar vara kämpigt den första småbarnstiden, både med sexlust och att hitta rätt i sina nya roller som mamma, pappa, barn.
De sker många separationer för barnet fyller två och det visar på att det är vanligt att det blir kämpigt.

Mitt råd är helt enkelt att ni borde försöka prata med varandra och vänta in varandra så ni hamnar i fas.
Det kanske tar ett halvår men sen kan det gå som på räls. :)

Jag känner igen hur du beskriver din sambo, min var precis likadan (håller på att separera nu) men för oss hjälpte det med egentid. Att han fick sin gjorde mig ännu tröttare för så fort vår son somnat ville han ha sex men då vill jag bara koppla av sj. Se till att få tid för dig sj 1 gång i veckan, det gör mycket. Sen att bara du och han får egentid. Sexlusten kommer tillbaka, men tjatet gör det inte bättre, jag vet. För som jag ser det har man olika roller, förälder, sambo och sist sig själv. Och det sistnämnda glöms ofta bort så ta hand om dig sj!