ska jag BITA tillbaka på min bebis???

Säga nej och förklara varför man inte skall göra så? Självklart är det lätt hänt att det får motsatt effekt om man enbart säger nej, man måste också förklara varför.

Att tanken att ge igen ens finns förstår jag inte, skulle själv aldrig komma på den tanken.

När min äldsta var runt året började han också bitas. Rådet jag fick från BVC-läkaren och sköterskan var att ignorera. Ingen uppmärksamhet alls. Han slutade rätt omgående faktiskt.

NinaCC: naturligtvis är detta inget jag satt i system - det var ett misstag, som dessvärre verkade ge effekt omedelbart, det var det jag ville förmedla. Jag blev helt enkelt jättearg, eftersom han bet så hårt att jag blödde och det gjorde rent ut sagt skitont! Jag tror varken på aga eller andra ännu mer ondskefulla (läs 5mm) "metoder" för att får barnen att lära sig vad man får och inte får göra. Och som i ts fall, en bebis är ju fullständigt ursäktad, så små barn begriper ju inte ens att de gör någon annan illa.
Min son var fullt införstådd med den delen - det var det som var motivet :) Men, det han inte begrep, eller begriper ännu, är alla olika nyanser i sådant beteende. Till exempel om hans kompis tar en leksak från honom, eller om han blir arg på mig, är det ju (som jag ser det iaf) ok att bli arg. Arg måste man ju få bli, särskilt om man upplever sig orättvist behandlad, även om man är liten! Att försöka ta tillbaka saken från kompisen är också ok, tycker jag. Men, det är inte ok att slåss, sparkas och absolut inte att bitas! Just bett är ju lite läskiga,  så mycket bakterier i munnen och så...

Min son började bitas i böstet vid amning och han tyckte att det var skitroligt att få respons, så under några dagar bets han så fort han fick syn på bröstvårtan. Jättejobbigt! Men det krävdes bara att jag avbröt bitandet innan det börjat och avledde ett par gånger för att han skulle sluta. Bits han i andra kroppsdelar och vi inte kunnat undvika det innan säger vi bara aj och nej och gör ingen grej av det. Säga ifrån ska man väl börj göra i den här åldern, tycker jag, men man kan ju inte förvänta sig att de förstår. Jag tror inte att min son förstår ett nej.

En kombination av nej och avledning, alltså, om det inte går att avbryta bettet i förväg.

Nej och avledning är det som fungerat bäst här. när de har bitit i bröstet så har jag satt ner dem på golvet, det tycker de inte om och har snabbt slutat bitas.

min systers barn började dra ihåret o slå mot ansiktet o hon sa nej, i början men vart värre, sen började om med avlednig o satte ner henne på golvet o detta gjorde att hon slutade med det, behöver inte funka på alla barn,,
eller jag tog min guddotters hand o och smekte min kind fint i stället o gjorde lika dant på henne o sa positiva saker, o hon har börjat smeka alla på kinden i stället för att slå.

men tror att avledning i olika former funkar på alla barn o har bästa resultat på en positiv nivå.
ge positiv uppmärksamhet. 
för uppmärksamhet är uppmärksamhet oavsett om den är bra eller dålig för barn. så det gäller att vända på det till positivt istället..
min syster dotter slog mot hunden o min syster tog hennes hand o klappade hunden fint o sa duktig osv med positvt o visade i stället för att säga nej, o det funkade direkt.. 

Jag tänker att om "man ger igen med samma mynt" mot ett barn så accepterar du dess agerande med dina handlingar. Det gäller allt! Föräldern är den vuxna i sammanhanget och också den som måste uppträda på en mogen nivå, inte på samma nivå som barnet. Det är alltså ingen bra ide att bita tillbaka.

Att visa hur man ska göra istället alternativt avleda är väl det bästa i den åldern.

Hon är 11 månader! Avled. Visa sedan HUR man ska göra, istället för hur man inte ska göra! Hon biter ju inte för att göra dig illa, utan som du själv skriver, se en reaktion, och prova sig fram. Igen, hon är 11 MÅNADER, inte 11 år, det räcker inte med att visa en gång, utan man får göra det MÅNGA gånger.