Hur mycket hjälper tonåringarna till hemma?

Alltså...är de inte invanda med att ta sin del i hushållet så kan du ju inte bara tro att de skall göra saker om du inte ber dem. De är ju vana vid att du gör allt.  Du får la ta ett samtal med dem om att de måste ta ansvar och lägg upp en bra strategi för hur just ni skall ha det hemma.

Ge dina barn några uppgifter var som de ska göra för att få sin månadspeng. Man mår bra av att hjälpa till och lära sig att inget i livet är gratis. bra sysslor: byta sopor, vika tvätt, diska.  även tex dammsugning.

Jag har en dotter på 15 och en på 2 år...

Jag gör nog det mesta, tror jag... det går liksom bara av farten.

Jag vill att hon lägger sin tvätt i tvättkorgen, dukar undan sin tallrik, och hjälper mig att passa lillasyster när jag ber om det. Men sedan gör jag resten.

Hon är så duktig i skolan och har MVG  i de flesta ämnena vilket betyder att efter skolans slut sitter hon varje dag/kväll i flera timmar och pluggar.
För mig är det jobb... tycker att man har det tufft i skolan, för man är ju aldrig ledig. Alltid något man kan plugga på och det dåliga samvetet och pressen inför prov.
Så jag sätter inte mer press eller jobb på henne.

Därför servar jag lite extra hellre... bäddar hennes säng och städar och hänger in ren tvätt osv... Men för mig är det inte jobbigt...
Men hon är inte bortskämd eller otrevlig, utan väldigt trevlig att ha och göra med och följer mina regler utan alltför många diskussioner.

Har inga barn själv men när jag var 15 så hade jag ungefär de här kraven;
- Hjälpa till att plocka ur / i diskmaskinen
- Lägga kläderna i tvättkorgen
- Duka undan efter mig, sedan lagade jag mat ibland men det var för att jag själv tyckte det var kul! :)

Sedan hade vi städerska så det enda jag behövde göra vara att "plocka iordning" så hon kunde städa överallt i mitt rum. Innan vi hade henne var det samma sak med mamma.

Jag har två söner på 19 och 16. De vill inte hjälpa till med något. Det blir mycket tjat och det tar mycket energi när man får sura svar och undanflykter till svar, även när man bara ber dem om att plocka upp efter sig själva.
För att få dem att hjälpa till med något så startade vi med disken. De fick själva välja en dag i veckan som de tar hand om disken efter middagen. Det är inte så mycket men bättre än ingen hjälp alls. De sköter det och tjafsar inte om vem som minsann senast hjälpte till med något. Vi ska försöka öka på uppgifter efter hand. Om de är med och får bestämma NÄR de ska göra något så verkar det gå lite lättare.

#6 När jag pratar om att hjälpa till hemma så syftar jag på sysslor som bör vara det gemensamma för alla i familjen, t.ex disk, tvätt, matlagning,städning av gemensamma utrymmen osv. Vad jag tar för givet är att alla i familjen plockar efter sig själva. Det är ju inte så att jag och min man befriar våra söner från att hjälpa till. Absolut inte! men vi börjar med alla uppmaningar  som handlar om att sönerna ska plocka undan efter sig själva. Så mycket tjat som blir till tjafs och bråk och som ofta ändå bli ogjorda. Båda är lata men 16-åringen är en katastrof när det gäller att ställa till. Detta är ett axplock från en vanlig dag hemma hos oss:
- Men du, häng upp jackan! Den ska inte ligga på golvet.
- Plocka undan tallriken efter dej!
-Släng smutskläderna i tvättkorgen, inte på golvet!
-Plocka upp alla blöta handdukar som ligger på golvet!
-Ta bort fartränderna i toaletten när du har bajat!
-Lås ytterdörren när du går sist ut!(står ofta olåst när man kommer hem, ingen hemma)
-Stäng av datan/teven/lyset.......
-Torka upp på badrmsgolvet! (plask, plask)
-Ställ in smöret i kylen!(står och flyter bort, osten svettas)
Sedan- om det blir syre över -så ger vi oss in på uppmaningarna om att hjälpa till med städning, matlagning, skotta snö, handla osv.
Jag vill påpeka att vi är inte pedanter.

Sen tillkommer kommer tjaten om skolan, läxor, närvaro......
.
Det märkliga är att alla de här sakerna kunde de när de gick på mellanstadiet!
Nu fullkomligt struntar de i allt och hoppas väl varje gång att slippa undan. Ofta svarar de: -Ja, jag ska bara göra en sak först. Varpå vi säger - Nej, gör det NU! Strax hör man en duns i ytterdörren och så har de stuckit iväg till kompisar och kommer hem sent. Suck!

Det tar enormt mycket kraft!
Det här med att schemalägga några sysslor tycker jag i alla fall funkar bättre. Planerar att öka på succesivt på schemat.
Har du eller ni andra några vettiga tips på hur man kan lyckas så tar jag tacksamt emot, för jag vill verkligen få dem att hjälpa till så att de blir drägliga människor som någon vill leva ihop med.

När jag bodde hemma lagade mamma maten och tvättade kläder, plus storhandlade. Jag och lillasyster (mest jag eftersom jag var äldre) städade (dammsög och dammtorkade) tvåvåningsvillan plus toaletterna varannan vecka, handdiskade när dismaskin inte fanns, fyllde och tömde diskmaskin då det fanns, hängde tvätt, vek och sorterade tvätt, handlade mat (ej storhandel) i butiken som fanns en kilometer bort, dukade och dukade av vid middagen.

Jag har en 13-åring och en 14-åring och det är en del tjat, tyvärr.

Trots att de är så stora så är de ännu inte mogna för månadspeng, så jag håller inne veckopengen om de inte städar sina rum och deras gemensamma vardagsrum en dag i veckan.

Dessutom ska de plocka undan efter sig i badrummet, lägga sin tvätt i tvättkorgen, bära ner all disk från övervåningen, ta reda på sin rena tvätt och lägga in i byrån, plocka ur diskmaskinen minst en gång i veckan, ta ut soporna ibland och passa lillebror ibland korta stunder.

När de hjälper till utan att jag behöver tjata belönar jag dem extra. Jag vill hellre uppmuntra dem med extra belöningar istället för indragna förmåner, men det är inte alltid jag lyckas.

TS: Eftersom dina barn verkar vara vana vid att du gör det mesta hemma, så får du nog försöka vänja dem vid att hjälpa till lite mer. Kanske du kan sätta dig ner tillsammans med dem under en avspänd stund och berätta att du nu inte orkar och knappt hinner med att göra allt själv. Förbered med en lista på allt som du gör ofta och så kan ni tillsammans titta på den och kanske komma fram till hur dem kan hjälpa dig. Så blir det lixom så att dem själva har fått bestämma vad dem ska hjälpa dig med. tex, att dem väljer varsin dag att fixa disken osv.

Har själv en bonusdotter på snart 16 år...tycker hon inte gör speciellt mkt heller...dock bor hon hos oss varannan vecka och hennes pappa curlar henne för mkt tycker jag. Hennes rum e jämt katastrof. Hon har iof blivit duktig på att lägga smutstvätt i tvättkorgen och hon är alltid snäll o frågar mig varje gång jag lagar mat om hon ska hjälpa till med nåt. och så dukar hon ofta av bordet. Men jag skulle vilja att hon tex diskar 1 gång/veckan och dammsuger sitt rum 1 gång/v.

Jag är 18 och bor med mina föräldrar plus fästman. Min pappa jobbar borta hela veckorna och min mamma jobbar och kommer hem kl 18 varje kväll.

Jag sköter all inhandling (har ica kortet)
all matlagning, all disk
all städning, all tvättning, all vikning,
all gardinbytning, fönstertvätt osv

för den enkla anledningen till att jag njuter av det. tycker om när min mamma blir glad över att ha mig, och att hon alltid är tacksam. Hon ber mig inte. Jag hade en ganska dålig tid när jag gick i högstadiet och hon fällde ganska många tårar, så jag känner att jag vill ge lite tillbaks för hon alltid trott på mig.

Jag tycker inte att du ska kräva för mycket av dina tonåringar. Tonåringar måste läras upp, de kommer bara inte en dag och börjar plocka undan. Be dom, och säg att de får slita lite för pengarna så ska du nog se att det går bättre.

emmelieörebro!
Din mamma måste vara enormt stolt över dej. Det skulle jag vara.

14 år- städar rummet själv, sköter disk ganska ofta, tvätt väldigt ofta, hjälper till att sköta om djuren, hjälper till att städa badrum/övriga rum och åker ibland och handlar ;)

PTG: För vad av hushålls sysslorna ska hon berömma dom för? Dom verkar ju inte göra något?