TuWi skrev 2010-10-23 20:11:15 följande:
för oss tog det nästan fyra år innan dotter kom, har också pco så det finns hopp... Även om jag vet att det inte är till någon större tröst just nu.
För mig, eller för oss kanske jag ska säga så funkade det att gå i parterapi. Gav en del nytt hopp och framförallt så var det så skönt att någon utomstående bekräftade alla känslor som finns där inne.
Det är helt okey att ge upp ibland och göra något helt annat, vi satt en hel helg och tittade på coola lägenheter eftersom vi skulle bli förevigt barnlösa. Att ge upp ger också ny energi i slutet för i slutändan är det så att man orkar, på något sjukt vänster så finns orken där. Vet inte hur det funkar.
Glöm inte varandra heller, se till att komma iväg på en weekend, eller bara stänga av telefonen och ge varandra tid en hel helg. Gör underverk för förhållandet som ändå är så ansträngt pga av barnlängtan.
Skickar en massa styrkekramar till er alla, håller alla fingrar och tår för att det ska bli en bebis den här månaden
Hur många kurer tog du av pergotime, hur länge m.m? Eller har ni tagit andra behandlingar?
Känns faktiskt att det skulle vara skönt att prata med någon utomstående. Få ventilera sig lite.
Känns som jag håller på explodera invändigt snart !
Blir inte så mycket av när jag pratar om hur jobbigt jag tyckder det är med min man för han säger bara "det ordnar sig snart ska du se". Men det gör ju inte det. Det har inte ordnat sig än i alla fall.
Som sagt, jag är enbart bitter just nu känner jag !!
Tack för kramarna ! Skönt att höra om någon som det lyckats för!
