Mamma+ Mamma eller Mamma+ Mammi ?

Hoppar in lite...Vi är mamma och mamma här. Vi tycker att vi har exakt samma roll som föräldrar. Vi har aldrig upplevt det som förvirrande, varken för oss eller vår dotter. Hon löser det själv genom olika tonfall, ibland förnamn. För oss var det självklart att vi båda skulle kallas mammor. Vi försöker kalla oss för "jag" och den andra för mamma. Även om det såklart ibland blir att man säger "Kom till mamma" om sig själv. Jag upplever aldrig att det blir något problem, det är så naturligt. För vår dotter är familjebilden självklar "Jag har två mammor och det har mina kompisar också. Och vissa barn har en pappa" Roligt att läsa alla inlägg!

Vi säger väldigt sällan mamma om oss själva utan säger jag, mig etc och vi säger förnamnet ocm den andra föräldern. Det är inget "statement" eller så utan vi kände oss bara så konstlade när vi sa kom till mamma  om oss själva. Vi har dock varit tydliga för alla i vår närhet att vi vill bli kallade mamma i samma utsträckning båda två, då vi kände att olika namn skulle kunna lägga in en värdering om vem som var den "riktiga mamman",  vi bad att ingen skillnad ska göras förutom tilläggelse av förnamn (vid behov) när de kallar oss mammor.

Våra döttrar kallar oss ALLTID för mamma och lägger bara till förnamnet om de vill något specifikt av en av oss. Ibland kan de dock ropa "mamma" och när man går dit får man en suck till svar och ett  "mäh inte den mamman ju"

Bra att ni fått det att funka med mamma från barnen även om ni inte säger det själva?

Hitills har det blivit blandad kompott här mellan jag / mamma / mamma C om mig själv och mamma / andra mamma / mamma H om min fru..

Men tror jag ska försöka köra på att prata om mig själv i första person (och möjligen i tredje person ibland á la "kom till mamma", för det är ju lite mysigt men ovant att benämna sig själv som mamma) och försöka säga mamma om min fru. Typ. Kanske.

=)

Vi är "mammor" båda två. Ingen av oss ville heta mammi, mammo eller liknande. Ibland/sällan förtydligar jag genom att säga mamma Joanna eller mamma Åsa.. Lika så när de gäller mormor, ingen av dom ville kallas annat än just mormor :)

Vi har valt att kalla oss för mamma och mami och det är för att vår son aldrig ska bli förvirrad eller börja kalla oss vid förnamn som vi vet har hänt i andra familjer.  För oss var det lika sjävklart att ha olika benämnngar på oss som att det är självklart att vi inte döper nästa son till samma namn som vår första son.

Med detta sagt vill jag poängtera att jag inte tror att det finns något rätt eller fel i detta, alla är vi olika familjer och gör våra val utifrån våra egna övertygelser. Och vår övertygelse är att mamma och mami är lättare för vår son samt alla i omgivningen att veta vem som är vem och vem vår son menar när han pratar om oss eller vill ha en specifik förälder i en specifik situation.

Vi diskuterade detta fram och tillbaka och kom till slut fram till Mamma och Mammi för att vi vill att det skall vara tydligt  vem av oss man syftar på. Även för omgivningen.

Har vänner som kör mamma och mor, men gillar inte riktigt mor, det låter hårt uttalat på skånska. Andra vänner kör mamma x och mamma y, men nu när barnet är några år har h*n rationaliserat bort mamma och kallar båda de besvikna mammorna vid enbart namn. Det vill vi gärna undvika.

Andra vänner kör Mamma och Mappa, men jag tycker det är för likt Pappa.

Sambon som födde vårt första barn ville gärna vara mamma och föreslog att jag skulle vara mamma + namn, men hur skulle det då bli med nästa barn? Skall det då vara tvärtom? Jag känner att Mammi funkar bra och jag känner inte att det gör mig till mindre mamma för det. Vi kommer att kalla oss samma sak även för nästa barn (som det är tänkt att jag skall bära.) Har läst om par som varit mamma för det/de barn de själva burit och förnamn/annat ord för det/de barn sambon/frun burit, men jag tycker att det känns konstigt att göra skillnad på barnen. Känns som att det då blir lite mitt barn och ditt barn, inte våra barn.

Nu är vårt barn inte så gammalt ännu och vänner och familj frågar vad jag skall kallas och reaktionen har varit uteslutande positiv, ingen har tyckt det var konstigt utan reaktionen har snarare varit  i stil med: Ja, med så klart, det borde jag väl fattat."

För oss är det ganska enkelt eftersom min fru är från USA ursprungligen. Det blir mamma för mig och mommy för min fru.  Jag håller med om att det nog förenklar för barnet att man har olika "namn". Samtidigt kan jag verkligen inte tänka mig att mitt barn skulle kalla mig vid förnamn. Det känns så ofamiljärt på något sätt...
Mamma och Mammi låter jättebra tycker jag! :)  

Jag oroade mig lite för hur det skulle gå med mammabenämningen; "Tänk om sonen väljer att kalla bara en av oss mamma?" Jag ältade i onödan visade det sig. Nu vid 13 månaders ålder är det helt tydligt att han vet att det finns två. Vi har sagt mamma ofta och tydligt om oss båda två från början. Vid 11 månader började han ropa mamma efter oss båda och vi uppmuntrade det och visade att vi blev glada. Till en början verkade det som om det framförallt var mig han menade, men det gick snabbt över till att gälla oss båda. Det går redan att höra på tonfallet och att se på kroppsspråket vilken mamma han syftar på. Det gulliga är att mamma är det enda riktiga ord han kan säga, men när han säger det är det helt rent och han låter så lillgammal och han har lärt sig att variera innebörden. Han kan säga mamma uppfordrande, argt, glatt, busigt, oroligt.  När min fru försvinner iväg inne på ICA ropar han mamma efter henne tills vi hittar henne och om jag går iväg så ropar han efter mig. Det är underhållande när folk tittar förvirrat på oss. Har insett att det inte är konstigare än att ha två kompisar som heter Maria. 

Ville bara säga tack för alla ni som har svarat.. ! =) Intressant och läsa allas svar...

Alla gör som det känns bäst för dem så blir det säkert bra=)

Vi har kallat mig Mamma o min fru Mammi, vår dotter är 15 mån och brukar oftast kalla oss båda för mamma.
ngn enstaka gång Mammi, vet inte om det är svårare att säga Mammi ? eller om Mamma fastnar lättare.

Men vi tänkte kalla oss mamma o mammi ett tag till..o när hon är lite äldre så kanske hon kallar oss Mamma o mammi,
annars så får vi heta mamma båda två. det går också bra=)

tack för svaren iaf !

Åh, vad det var roligt att läsa! Och intressant att alla barnen verkar funka ungefär på samma sätt. Vi kör Mamma och Mammi, vilket de flesta har accepterat. Än så länge säger lilla G mest Mam mam mam, men vi får se om han kommer att kalla mig mammi. Vi ville ha olika "namn" för att underlätta för omgivningen. Men som någon skrev, det är ju egentligen inte konsigare  än att ha två vänner med samma namn.

Vår BVC-sköterskas barn kallar henne vid förnamn, fast de bara har en mamma. Så barnen väljer ju helt själv vad de vill kalla sina föräldrar och jag gillar det!

Annars tycker jag Mappa var ett roligt förslag, men som sagt lite för lätt att förväxla med pappa...

Det enda jag tycker är lite svårt just nu är om jag alltid ska rätta nya människor vi träffar när de kallar mig för mamma. Jag är ju onekligen hans mamma (dvs kvinnlig förälder), men är rädd att han ska bli förvirrad när andra kallar mig fel namn.

VI säger bara mamma om oss båda, det gör barnen också. Känns inte som att det har blivit några problem med det, även om vi får vår beskärda del 'nej, jag vill ha andra mamman!' ;) Men generellt vet vi i vilka situationer det blir så. Om de vaknar på natten är det mig de vill ha, när de ska hem från dagis är det andra mamma, osv. Fast jag ser inte varför det skulle vara något probelm att säga mamma och mammi heller! :)

bara en liten uppdatering..;P Vår dotter har mer o mer börjat säga Mamma till mig och Mammi om min fru. Så "som vi helst vill ha det" ..

Känns som hon blivit mer medveten om att vi kallas olika namn..

hon brukar säga mamma och mammi ibland..o krama om oss när hon säger det..sååå gulligt

ha en bra dag alla.