Så ledsen, måste börja ge ersättning :(

Ca 30-40 min,

Det låter ju ändå ganska normalt måste jag säga. Jag var inne på dr jeck newmans sida för några veckor och sen och lärde mig massa nytt bland annat så tryckte han på vikten av att barnet ska äta aktivt när det ammas. Visst får bebisar mysamma men om man har problem med viktuppgång så tryckte han mycket på det där med att barnet verkligen ska vara aktiv vid bröstet.
Jag tyckte det fanns massor att lära sig www.drjacknewman.com/
Fanns en sida om prematurer och amning också.

Tusen tack den ska jag kolla in!

Ännu en mamma som mobbas av viktfascisterna, bebisar ökar ju i vikt i omgångar, däremellan kan de stå helt still en vecka eller så. Fick själv höra jättebra-jättedåligt-jättebra-jättedåligt. Till slut sket jag i de jävla vägningarna och litade på min egen intuition. Visst finns det tillfällen då man bör vara orolig, men att börja ge tillägg för att han bara gått upp 90g EN vecka låter helt sinnessjukt, ungefär i linje med att skolhälsovården tjatade på mamma att tvinga i mig gröt varje dag för att jag var så mager. Inte konstigt att man får ätstörningar sen....

Vilken bra sida! Särskilt filmerna där man kunde se olika barn amma på olika sätt och på så vis få ett hum hur bra ens egen bebis äter Har inte börjat ge honom ersättning ännu utan pumpar och har även mjölk i frysen sedan tidigare, så vi kämpar på :)  Skönt att höra att fler varit i samma sits. Har dock dåliga erfarenheter sedan tidigare med en son som gick upp oehört dåligt i vikt (efter att amningen tagit slut efter 6 mnd) så det här med mat är ganska laddat för mig så jag tar nog extra illa vid mig att det strular redan nu.

jag tycker att du skall ringa amningshjälpen!
De är jätteduktiga på amning och flera av hjälpmammorna har erfarenhet av prematurbebisar. Sjukvården, Bvc inkluderat har generelt riktigt dåliga amningskunskaper tyvärr. Det finns givetvis de som är jättebra men då handlar det oftast om att just den personen har amning som specialintresse. Mao, visst kan du få gott stöd och kvalificerad rådgivning av Bvc men det är absolut ingen garanti och är man orolig själv så är det inte så lätt att sålla alltid! Jag kan ju tycka att det låter som att du har alla förutsättningar för att kunna helamma ditt barn. Tillräcklig mjölkmängd av god kvalitet, ett barn som tydligt signalerar när han börjar bli hungrig och en lyhörd mamma med en önskan om att amma. Stort lycka till

Mobbas ?
Det är skillnad på fullgångna barn och barn som föds ett par månader förtidigt. 

Det är verkligen inte lätt att amma ett barn som inte orkar själv. Jag kämpade med amning och pumpning tills dottern blev flasklat. Det hjälpte inte att jag hade mjölk när hon inte orkade äta tillräckligt.  När hon fick flaskan sa det bara slurp och vips hade hon ätit ytterligare 40-80ml direkt efter amningen. Jag fortsatte att pumpa några månader eftersom jag inte ville vara en dålig mamma, men nu i efterhand hade jag gett upp tidigare och lagt min energi på annat.

Om du lyckas bli av med amningsnappen kan det gå lättare för barnen att suga ur bröstet. Men en del vägrar bröstet utan nappen. Vill också säga att om det går åt skogen med amningen, var glad över den mjölk du redan gett ditt barn. Det är viktigt för prematurer att få bröstmjölk, men när de blivit fullgångna klarar magen ersättningen så mycket bättre.

Lycka till!

Faktiskt inte. Även de små växer i ryck och det är inte ovanligt att prematurer växer långsamt. Som en läkare sa till mig på neo. Det är bara vi som tror att de ska växa i samma hastighet på utsidan som om de vore på insidan men det är ju inte alls säkert att det är det optimala.

Det allra viktigaste är att barnet går upp i vikt, kissar och bajsar, är nöjd och inte blir allt för slö. För trötta är alla bebisar och prematurer sover väldigt väldigt mycket.

Åh min kompis som är neosköterska sa att vissa barn som har dålig viktuppgång blir hjälpta av att ha mössa på sig inne. Du vet en sån där tunn. De gör av med för mycket energi på att hålla värmen. Hon sa att ibland när man letade efter massa anledningar så räckte det med en mössa för att de skulle börja gå upp i vikt.

De är helt ok att inte amma. Kunde inte amma första barnet mer än 5½ vecka pga såriga bröstvårtor, svamp osv.

Ett tips om du vill fortsätta "amma", få den där närheten - är denna manick jag hittade:
www.familjeapoteket.se/web/Mjolkbagare_matning/Medela_SNS_tillmatningsset-4006.aspx

Låter läsningen och bilden stå för sig själv.

Ett litet tips bara om de känns tungt.

Kram!

Våra förstfödda tvillingflickor var också prematurer (v.34, vägde just över 2000 gr) som sondades första månaden då de inte orkade suga. De var helt inkörda på att ammas var 3:e timme och eftersom mjölken inte alltid räckte till två gav vi ersättning efteråt. Under hela amningsperioden (7,5 mån) gick jag upp och pumpade extra på natten var 3:e timme för att öka produktionen och ha mer bröstmjölk att ge som "tillägg". Och försökte också pumpa efter amningen.

Så här efter inser jag att jag måtte ha varit mer eller mindre fanatisk....Jag läste i en neoavhandling (minns tyvärr inte namnet) att det egentligen räckte med 30 ml bröstmjölk per dag för att få i sig alla "nyttigheter" och din bebis har ju fått råmjölk som är det absolut viktigaste för antikroppar. Det viktigaste är ju att barnet blir mätt, inte att amma till varje pris!
Nu när jag sitter med en liten igen där allt gick som en räkmacka med bra födelsevikt och lättsam amning så inser jag ju skillnaden.

Hyr en riktigt bra bröstpump där du kan pumpa båda brösten samtidigt (sparar MYCKET tid) om det känns väldigt viktigt för dig att barnet bara ska ha bröstmjölk. Eller så köper du läget och ammar det du kan och ger ersättning resten. Huvudsaken är ju att barnet mår bra och är nöjt och det brukar de vara när de får äta sig mätta!
Kram/Sar

Jo det är helt okej men om man vill amma och har massa mjölk ska sjukvården göra sitt yttersta för att det ska fungera. Dessutom så är det troligen så att det här är en relativt fungerande amning.

Mina tvillingtjejer var födda 34+2 (1700g resp 2000g), de sondmatades i 1 vecka + amning först. Jag fick rådet att dubbelamma 20 min (för att inte ta för mkt kraft från dem). Därefter ammade jag 20 min och därefter flaska med bröstmjölk.
Vi var utskrivna från neo efter 10 dgr- ingen hemsjukvård. När de var 6 veckor ammade de fullt orkade inte pumpa mer, om de ville så fick de ersättning efter sista amningen inför natten.
När de var 5,5 månader så ammade jag inte längre utan de åt gröt, ersättning, välling och lite barnmat.

Nästa vecka kan han gått upp mycket mer.

Bry dig inte om den här hysteriska amningshysterin- ersättning är inte onyttigt. Jag är själv uppfödd på ersättning och var den friskaste ungen .
Lycka till!

 

Sonen är född i vecka 28 och helammades bara de första tre veckorna. Jag trodde liksom att amning var så naturligt att det skulle komma av sig självt, bara jag jobbade lite på det. Det funkade INTE. Jag var tvungen att pumpa i fem veckor och trots att jag dubbelpumpade, klev upp flera gånger på natten och pumpade, pumpade med sonen i famnen när jag äntligen fick ta ut honom ur kuvösen så gick det inte. Jag fick inte ut mer än 10-20 ml per gång totalt ur båda brösten. Pga CMV-infektion fick jag inte amma honom förrän han var nästan fullgången, då ammade jag dygnet runt, han låg på min säng medan jag sov på natten, så han skulle kunna äta när han ville, det gick inte heller, för han orkade inte äta. Nu har jag insett att jag satte så mycket tankeverksamhet, energi och sorg till amningen att jag knappt hann vara glad för att han ens överlevde. Han ska ju bli upp till 100 år gammal och då spelar faktiskt inte de första åren inte sådär överdrivet stor roll. Om jag ammade eller inte lär inte vara det största problemet han måste tackla i sitt liv och då blir det, i retroperspektiv, lite löjligt att jag satte så mycket energi till ett icke-problem. Jag borde helt enkelt ha accepterat att det inte går och istället sätta energin på viktigare saker.

Tack för alla era svar jag fått här inne. Jag har läst dom allihopa och tagit till mig av era fina inlägg som lugnat, tröstat, peppat och gjort mig glad :)

Nu verkar vi dock ha hittat en rutin här hemma som känns bra för mig och för bebis. Han får numera både bröstmjölk och ersättning och faktiskt inser jag nu sedan några dagar tillbaka att han nog inte alls fått så mycket i sig som jag trott. Numera är det ordentliga kiss och bajsblöjor, förut var det mest kiss och fisfläckar. Bebis är nöjd och glad och jag känner mig inte fullt lika "dålig" som mamma längre. Nu hoppas jag på att vi får lite lön för mödan på onsdag med en lite större viktuppgång än den sista tiden :)

kram på er allihopa och tack återigen för ert engagemang!