Någon med erfarenhet?
Vi har en son som är drygt 3,5 år. Han har alltid varit väldigt aktiv och trotsig. Det har varit problem med att säga till honom och framförallt att få informationen att gå fram. Han har tex inte respekt för trafik och kan utan tvekan springa rakt ut i gatan. För ett år sedan fick vi en dotter och sonen började gå 15-timmars på förskolan strax därinnan. I samma veva blev han aggressiv hemma och det gick alltid ut över mig. När dottern kom blev det värre och vi antog länge att det var avundsjuka.
Utbrotten kom väldigt ofta och ibland kunde de hålla i sig hela dagen. Jag kunde vara helt slut efter slag och utbrott i 8-12 timmar när maken kom hem. Han visade aldrig något mot sin lillasyster dock utan ville gärna hjälpa till med henne, sitta med henne och berättade ofta att han älskar henne.
BVC märkte trotsproblemen när vi var där på 3-års koll och rekomenderade oss att prata med en sorts familjecentral som finns där. Väl där kände både jag och min man att vi inte blev lyhörda för våra problem utan att de hela tiden ville peka på att vi inte ger honom egentid, vilket vi gör och har gjort hela tiden.
Under sommaren var det bättre då han var ledig från förskolan med mig och dotter hela sommaren. När hösten kom började allt om igen, slagen har minskat men det är bråk hela dagarna. Han har dock helt oprovocerat gått på sin lillasyster och kunde helt oprovocerat gå fram till henne, putta henne eller dunka hennes ansikte i golvet när hon kröp. Jag pratade med BVC igen och fick då en tid hos BVC-läkaren som skickat en remiss till barnpsykolog. På BVC vill de utreda om det kan finnas någon avvikelse hos honom. BVC anser att syskonavundsjukan borde ha mattats av nu efter ett år och med tanke på att han aldrig sagt ett ont ord om lillasyster och gärna vill ha henne med så känns det bra.
På förskolan fungerar det bra, de upplever att han är väldigt aktiv och att han ibland har svårt att koncentrera sig vid samlingarna men oftast räcker det med att de säger till honom ordentligt. Han är snäll och väldigt omtyckt av alla barn.
Är det någon som har erfarenhet utav liknande problem eller en utredning hos barnpsykolog? Känns som om jag är helt lost vad det gäller det här. Vi är båda öppna för att det skulle kunna vara en avvikelse och det känns i så fall skönt att få reda på det nu så man kan ge honom det stöd han behöver. Annars hoppas jag verkligen att vi får hjälp att bryta allt det här så vi får en lite fridfullare familj.
