få 10-åring att sova i egen säng själv!!! HJÄLP

kör poängsystem. det brukar funka kanon.

Prata med honom om att sova över hos kompisar, att det är kul men man måste kunna ligga i en egen säng.
Börja lite smått med att lägga honom i egen säng och sen när han vaknar så kommer han över till er. Efter ett tag så kan in gå tillbaka med honom till hans säng och låta honom somna om där igen.
Annars kan ni börja med att ha en säng till honom bredvid er egen, så han först vänjer sig vid sängen och blir bekväm i den, sen vid att sova i eget? rum.
Ni kan ju även tala om att han börjar bli så stor att det känns jobbigt att ligga tre "vuxna" i samma säng.

Vad glad jag blir av ditt inlägg. Du är verkligen en bonus i din sambos sons liv!

Om det handlar om myset och inte rädsla så är det kanske dags att peppa pojken till att vilja sova i sin egen säng  eller iallafall pröva. Finns det något han längtar efter att göra? Om han somnar i sin egen säng i låt säga 10 nätter så gör ni det där roliga. Och när han sovit hela natten i sin säng typ 10 gånger så gör ni något annat roligt. De nätter han sover hos er kanske en madrass på golvet vore bättre.

Hejsan,

tack för alla bra svar!

Jag har pratat med honom angående sova över hos kompisar, han säger att han KAN sova själv då, det handlar inte om att vara mörkrädd utan det handlar om att han VILL sova med mig (då sover vi själva i en dubbelsäng, pappa får sova i extra-sängen).

Dock så har han sovit själv nu i helgen, men jag tror inte att han har fattat varför.... Det var nämligen så att jag pratade med honom om att han skulle sova själv i extra-sängen, jag skulle ligga med honom tills han somnat sen gå över till stora sängen. Sagt och gjort, han somnade och jag gick och lade mig. Han vaknade dock någon timme senare och ropade på mig, jag gick och lade mig tills han somnat igen och gick upp igen. På morgonen kröp han ned 7:30 och ville umgås (inte sova)....
Natten efter så  gjorde vi samma sak, jag lade mig med honom tills han somnat, nu fick jag sova ifred hela natten... Men på morgonen sade han: "När jag vaknade så låg jag med benen på din sida av sängen, så jag förstår varför du gick och lade dig hos pappa!"

Nu är grabben hos sin mamma, så vi får fortsätta med experimentet nästa vecka, får se vad som händer då, men bonussystemet är någonting som vi absolut ska fundera på!!!!! Tack för det tipset!!!!!

Topdog, tack för dina varma ord, jag försöker enbart vara där för honom. Att han är en gullig sötnos gör ju inte saken svårare direkt....

Hur kan man annars peppa honom på bästa sätt?

Hälsningar!!!

Ursäkta om jag är hemsk, men tanken på att min sambos 10-åring skulle dela vår säng känns för mig HELT omöjligt. En halvstor grabb skulle jag INTE vilja dela säng med. Skulle kännas MKT obekvämt. Troligen skulle jag känna annorlunda o det var mitt barn, men nu är det inte det.

När jag och min sambo blev ett par (för ett år sedan) så var hans son van att komma och lägga sig i hans säng ofta på småtimmarna. Hur gullig även denna pojke är så kändes det för mig som sagt helt fel och jag ville inte sova hos min partner på de premisserna, så första natten han kom ner så gick min sambo bara tillbaka till sängen med honom. Efter bara ett par nätter så fortsatte pojken sova hela natten i SIN säng. Han vet att han gärna får väcka sin pappa/oss om han är orolig, men att han ska ska sova i sin säng.

Jag tror man oftast gör barnen en björntjänst om de inte lär sig sova tryggt i sina egna sängar så tidigt som möjligt.

Utanbarn: nu är det så att jag tycker inte att det skulle kännas annorlunda om det skulle vara mitt eget barn, tvärtom, jag gör ingen skillnad på det!
Dock håller jag med dig om att man gör grabben en björntjänst. Han gynnas INTE av detta på något sätt och vis.

Hade det varit "mitt" barn och jag hade varit med om uppfostran från början, så hade jag fått honom att sova i egen säng från tidig ålder....
Eftersom föräldrarna har låtit honom sova hos sig ända tills nu, så är han tyvärr bortskämd på den fronten (och på många andra fronter med), vilket gör detta extra svårt, men jag ska tamigfan få honom att växa upp till en självsäker individ!

Kram

när jag träffade min man så sov hans son som då var 7-8 år i hans säng JÄMT! han hade vart ensam med sonen sen han var ca 1 år så det hade blivit naturligt att han sov med pappa alla nätter när han var hos honom. i början innan vi blev seriösa så tycket jag väl att de var mest gulligt att dom hade den nära relationen men sen gick det till den gränsen att.. nä men du kanske ska sova hemma för pojken vill sova med mig??? då blev jag less.... sa vad jag tyckte om saken och sen den dagen har pojken sovit i sin egen säng han har kanske kommit 4 gånger på 4 år. nu är han 12 år och försöker fortfarande få sova i våran säng om jag eller pappa är borta men med mig får han inte sova!! men pappa däremot går det fort farande..... vi gjorde så att vi förklarade att du är så pass stor nu att du kan sova i egen säng. och jag menar han har fortfarande lampa tänd på natten. låt han ha det tills han känner sig trygg.... tror inte man gör barnen någon tjänst i att ha dom i sängen. är dom inte rädd så är det ju bara ett sätt att vara den som har kontrollen hela tiden barn är smart!

i min säng sover jag och min man!!! vårt sovrum är ju det enda rummet i huset som är vårt där ingen annan har att göra.... alla vill ju ha sitt eget kryp in?? både barn och vuxna!!

prova köpa en dröm fångare

Så otroligt lyckligt lottad denne kille är som har en sån omtänksam, engagerad och gullig bonusmamma. Det värmer verkligen att läsa. Så önskar man att alla bonusbarn skulle få ha det!

Jag tycker helt tvärtom.

Jag tycker det är riktigt illa och tragiskt att pojken väljer en styvmamma framför sin egen pappa, då har ju något gått riktigt snett!

Det finns ju även biofamiljer där barnet föredrar den ena föräldern framför den andra - antingen det är väldigt mammig eller pappig. Då måste ju det också vara  illa och tragiskt?

Jag blev iallafall glad åt att läsa de varma ord som ts skriver om sitt bonusbarn.

En förälder är förälder hela barnets liv, men ts kan bytas ut vilken dag som helst. Därav bör föräldrarna betyda mer för barnet än styvföräldrarna gör annars anser jag att något har gått riktigt snett och då bör man försöka "laga det" i första hand!

Jag vet inte om pojken har ett dåligt förhållande till sin far. Han har ju tidigare alltid sovit hos sin pappa, så jag utgår från att han känner sig trygg även hos honom. Sen att han senaste året velat sova hos ts behöver ju inte betyda att det finns något att "laga" i relationen till pappan. Han kanske bara helt enkelt tycker det är mysigt att sova hos ts. De verkar ju också ha en väldigt nära och fin relation.

Jag har själv bonusbarn som "slåss" om att få hålla mig i handen när vi är ute och går, eller vill sitta bredvid mig i tv -soffan. Det beror definitivt inte på att de inte tycker om sin pappa.

Håller med där...... är som någon annan skrev också en sån som inte hade tillåtit samsovning i den åldern. Då hade sambon fått fixa en extrasäng i barnets rum och sovit där vid behov. Dels tycker jag en 10åring är alldeles för stor för att samsova, komma in och mysa på morgonen okej. Dels jobbar vi skift i olika former och hade jag jobba natt och kommit hem vid 6.30 och hittat hela sängen full med man och barn hade jag blivit rätt sur. Likadant om man ska upp vi 05.00 så vill jag defenitivt inte ha trängsel i sängen.

Börja med att göra ordning i hans rum, så att det är en härlig och inbjudande sovplats. Bestäm sedan att det är där han ska sova. Sätt dig bredvid sängen när du/pappan nattar. I början kan de vara bra att du stannar tills han somnat, i ett senare läge är det viktigt för barn att få lära sig att somna själva. När han kommer upp mitt i natten, så går ni tillbaks med honom till hans säng, du sätter dig bredvid sängen och klappar på honom och stoppar om honom. Upprepa konsekvent tills han tryggt sover i sin egen säng. Det kommer vara jobbigt första veckan, men sen kommer det troligtvis ge med sig.