Gillar du dina svärföräldrar?

Tack för alla svar! Det är superintressant att läsa hur alla har det!

Myten om den besvärliga svärmodern verkar dock leva kvar en aning (inte alla, men en klar majoritet av de som har skrivit att de inte kommer överens med svärisarna, har nämnt att det främst är svärmodern som de inte trivs med), funderar på vad det kan bero på? Kanske att mödrarna fortfarande är de som tar mest ansvar i hemmet och därmed blir de som har mest åsikter om hur hem och familj ska skötas? Eller vad tror ni?

Fortsätt skriva!

Och till er som tycker att det är en självklarhet att föräldrarna ska träffa varandra:
Gäller det även om ni vet att föräldrarna inte kommer komma överens/förstå varandra/trivas, etc? Om man vet att ens föräldrar antagligen bara kommer bedriva artigt kallprat för syns skull, varför ska de då träffas?

alltså... i tidigare förhållanden har jag haft problem med just svärmor, inte svärfar, men då har killarna också varit mammas pojkar...
min tolkning är nog snarare att det beror på om mamman curlat sonen och har svårt att släppa taget som det blir så.

menar du träffa som i att mötas eller träffa som i att umgås?
jag tycker det är viktigt att de möts och kan vara artiga på tillställningar iaf, men man ska ju inte "tvinga" dom att umgås.

Jo, det låter ju helt klart vettigt. Jag hade från början mest problem med svärmor just av den anledningen, men nu sen jag fick barn så ser jag även sidor hos svärfar som jag helt klart inte gillar. jobbigt! Fast det har nog mer att göra med att de verkar fullständigt skita i vad man säger när det gäller regler/uppfostran, m.m. (utan att gå in för mycket i detaljer; t.ex. vi säger att hunden absolut inte får äta "människomat", svärfar ger då mat till hunden under bordet "för att jävlas" så fort han får en chans, vilket leder till att vi fortfarande inte kan få hunden att sluta tigga fast den är 6 år gammal).

Jag menade nog både träffa som i att mötas och umgås.
När det finns barn med i bilden kan jag tycka att mötas är viktigt (dop, barnkalas, m.m.), men inte umgås (som att t.ex. fira jul ihop). När det inte finns barn med i bilden, förstår jag inte riktigt varför de ens ska mötas..

vad säger din man om deras beteende? ser han det?
vad gällde mina ex så antingen "märkte de det inte" eller så höll de med mig -men kunde/ville inte säga ifrån.

Vad har ni för förväntningar på era svärföräldrar? Alltså, förväntar ni er att de ska visa intresse för hur ni har det, försöka lära känna er?

Känner mig just nu extremt besviken på mina "svärföräldrar". Vi har "bara" varit tillsammans drygt ett år, men vi bor tillsammans och det är seriöst. Det kan gå flera månader utan att de överhuvudtaget hör av sig till min sambo. Han har tröttnat på att vara den som alltid ringer. De verkar vara så gott som ointresserade av att vara en del av hans liv, och ännu mindre intresserade av att ha nån sorts kontakt med mig.

Ibland ser han inte det och ibland suckar han bara och säger "det är väl typiskt min pappa/min mamma" och så verkar han tycka att det räcker. När det gällde hunden har jag låtit det stanna där eftersom det från början är hans hund, men nu när det gäller sonen så hade jag önskat att han kunde ta det lite mer på allvar.

Men han verkar helt klart ha svårt för att säga ifrån eller så vill han inte.

Mitt största bekymmer är väl just att de ska uppmuntra min son att börja boxas då svärfar är boxningstränare (och tränar även andra kampsporter), alla barnen i familjen har någon gång hållt på med kampsport.
Jag tycker inte att det är sporter som passar barn och vill inte att sonen ska uppmuntras att börja träna kampsport. Detta har jag sagt flera gånger. Ändå fick sonen nu för någon dag sedan ett sett med små barn-boxningshandskar och en liten mits. Jag visade mitt missnöje och min sambo sa då "nu blir inte [mitt namn]glad", när svärmor fick reda på varför (att jag inte vill att han ska lära sig att slåss) sa hon bara "det kan inte hon stoppa honom från, hon får lära sig att det är mycket man inte vill att de ska göra som de gör ändå". Mitt svar var då att man inte behöver uppmuntra dem att slåss.
Hon viftade bort mitt svar och sambon verkade låtsas som att det regnade och började prata om nåt annat.

Överlag känner jag mig väldigt ensam i den här diskussionen och sambon verkar inte ha någon åsikt om det hela. hur man nu inte kan ha det...

Nja, mina svärisar är sjukt intresserade av sin son, men det tog ett par år innan de brydde sig om mig. Inte för att jag tror att de bryr sig så mycket om mig, men de har iallafall slutat prata om sambons ex (som han växte upp ihop med och var tillsammans med i flera år + bodde ihop med).
Svärmor kan dock bjuda in sig hos oss när sambon jobbar. Då kallpratar vi mest och hon leker med barnbarnet och beklagar sig över att barnbarnet har röda kläder "fast han är pojke"..

Jag förväntade nog mer av dem, men å andra sidan var inte min mamma så jätteintresserad av sambon när vi blev tillsammans så jag ska inte klaga. MIna föräldrar var dock mer intresserade av klassiska pojkvänssaker som vad föräldrarna jobbade med, vad han jobbade med, om han var utbildad, etc. MIna svärföräldrar har inte frågat om nåt sånt gällande mig. De har inte ställt några frågor alls om mig nu när jag tänker efter...

Svarade annat..Har inget emot mina svärföräldrar och skulle kunna tänka mig att träffa de oftare, men de har ingen större lust att umgås med oss. När de väl kommer hit och det är väl ungefär en gång om året, så stannar de inte mer än 20 minuter. Inte ens när min sambo fyller år vill de komma eller stannar väldigt kort stund. Man kan fråga flera gånger om vi ska komma på fika men de har oftast något annat för sig.
De har väl som hastigast träffat min mor, men de verkar inte ha något intresse av att umgås..Har vi flera tillfällen frågat om de vill fira jul med oss och min familj, för att de ska slippa vara själva (de har bara en son, min sambo) men det vill de inte.
Anledningen till att vi inte vill åka till de på jul och andra högtider är att de dricker ganska mycket alkohol och det blir jobbigt för min sambo. Så vi tänkte att om de kommer till oss ist så kanske de kunde låta bli spriten..men som sagt det vill de inte..

Jag gillar mina svärföräldrar men tyvärr kan vi inte ses så ofta då de bor i USA.

Lite så har vi det också. Dock kan jag inte påstå att jag är besviken, tycker snarare att det är jäkligt skönt att slippa dem då de inte är vidare roliga... Svärmor är sådär att om det blir knäpptyst i en halv minut så kan ju faktiskt någon dö, så hon bladdrar på bara för att. Medan jag inte alls är öppen mot "nya" människor och inte alls har nån lust att diskutera hela mitt liv, min systers liv, mina föräldrars liv med henne, så det har känts väldigt olustigt.
Nu vet jag iofs inte hur ofta min sambo pratar med dem då, som jag sagt tidigare, han håller isär oss som katt och råtta för att han vet att jag inte trivs med dem (vilket jag aldrig kommer göra när han håller på sådär...) men de ringer ALDRIG på hemtelefonen, de bjuder aldrig hem oss, möjligtvis om vi springer på varandra i deras stad när det är aktiviteter där, men då är vi ju där för aktiviteten och inte för att sitta hos dem, som vi kan göra när som helst annars.
Jag tror det är lite det här att de inte vill störa, inte vill lägga sig i, men det blir istället så att jag känner att de inte bryr sig. Nån gång sa sambon att hans mamma sagt att hon kände sig "utanför" då vi hittar på en massa saker med mina föräldrar (som visar intresse för oss, frågar om vi vill komma på middag, om vi vill med på saker etc), men då blev jag arg. Visar de inte oss/mig nåt intresse så visar jag inte heller dem intresse. Ska de bara sitta på sina arslen och tro att vi ska ramla förbi på spontan-fika (vi har en bit dit...) så kan de bara glömma det, speciellt när sambon inte verkar bry sig nämnvärt.

-Har era föräldrar träffat era svärföräldrar och hur gick det? Umgås det? Gillar de varandra?

japp dom ahr träfftas, blir ju på kalas m.m, men vi har även bjudit alla på middag m.m

-Tycker ni att det är en självklarhet att föräldrarna ska träffa varandra?
ja varför inte. jobbigt med kalas m.m om dom inte ska träffas.

svarade att ja gilalr mina svärföräldrar.

Våra föräldrar har träffats och det funkar. Men min mamma tycker som jag att svärmor är lite väl gnällig.  Så det blir inte så mycket av det. Men det kan ju bero på mig att jag inte har nåt gemensamt med min svärmor.

De är helt ok.
Men det är ju omöjligt att INTE se varifrån alla problem kommer om man säger så.
De ligger ju i deras brist på uppfostran,hänsyn respekt etc....
Så man får kämpa lite med att behälla respekten själv.....

Jag har ingen kontakt alls med mina.