Jag lever i ett samboförhållande med två barn men undrar ofta hur man klarar sig som ensam förälder med flera barn. Det måste bli enormt mycket VAB-ande och hur får man det att gå ihop ekonomiskt? Och om man inte får hjälp av släkten för att få egentid. Hur orkar man ?
Är ensam med tre barn, är just nu föräldrarledig.
>Man får planera sin ekonomi och lära sig leva snålt. Allt går bara man vill och tänker positivt.
tycker dock att vi har det väldigt bra. har lite sparade pengar som vi levt på de månadet jag vabbat mycket. Försäkringskassan är ju inte snabba att betala ut pengar tyvärr.
har mamma och mormor inärheten så där får jag lite avlastning ibland. men visst är det tufft ibland.
men så underbart med barn:)
Man skaffar barnflicka, arbetar stenhårt och får njuta av den lilla tid som blir över 
vissa saker är enklare när man är ensam också, så trivs bra själv.
Klart man orkar - alla utgår väl o lever efter de förutsättningar som man har!?
Du skulle också orka, om det var de förutsättninagrna som du hade!
Man får ju leva efter den ekonomin man har, o likaså gäller ju detta med egentid.
Min egentid får jag på kvällen när mina prinsar har gått o lagt sig.
Jag har alltid varit noga med att de ska läggas i tid - på så vis blir det några timmar över för mig själv fram tills dess att jag själv går o lägger mig.
Ibland har jag barnvakt i form av mormor eller farmor.
När jag arbetade heltid o bara hade äldsta sonen så hade vi det riktigt bra ekonomiskt, vi hade råd att både spara o resa!
F.ö så får man ju anpassa sina utgifter efter tillgångarna, precis som sammanboende föräldrar får göra!
Jag förstår inte riktigt detta med att en del har så svårt att sätta sig in i hur det är att leva ensamstående med barn...!?
Som om det vore en sådan bedrift - vi är ju helt vanliga föräldrar, liksom alla andra!
Men man vänjer sig vid allt antar jag...man hittar lösningar..
"Problemet" för dig, TS, är att du har vant dig vid att ha hjälp av din sambo.
Tiden som sambos tjafsar med varann lägger vi istället på våra barn :)
Voila, allt jämnar ut sig.
Helt ärligt så tycker jag det är ganska jobbigt men jag är nybliven ensamstående så det kanske är därför, jag har inte riktigt vant mig. Känner mer press för jag vet att jag måste orka kan inte bara be sambon att ta honom i 5min om jag behöver en paus. Men klarar det gör man ju. Jag försöker sova ikapp de dagar min fd har honom och det känns lyxigt att få sova ostört en natt eller två det gjorde man aldrig när vi bodde ihop. Så det finns för-och nackdelar.
Jag är ensam med 4 barn... Och håller med fler av inläggen. Man klarar allt man vill. Jag har levt ensam med barn väldigt länge och jag tycker det jobbigaste är att inte ha nån att dela upplevelser med är värst. När man sticker iväg på nåt och barnen har roligt.. vore skönt att ha en till vuxen då att skratta med. Annat som känns är att fatta beslut om svåra saker som barnen gör eller ska företa sig.... det praktiska är faktiskt inte värst även om det känns det också när ALLA stökar till. Ekonomiskt så får man rätta mun efter matsäcken. Man får lära sig prioritera... Väga tid mot pengar och så. Jag lagar superbilligt hela veckorna oftast, för att kunna äta ute nån gång till helgen. Inte varje, gud bevars, men då och då.
Lycka till alla som är blivande ensamstående, mycket kan bli bättre