1 års-'trots' - finns det? Testar gränser och mer "våldsam".

Nej det finns ingen 1-årstrots. Det han gör nu, och förmodligen är i sitt esse, är att upptäcka!
Han testar inte gränser, han försöker lära sig sin omvärld.

Sen är det väl lite höga krav att tro att en nyss fyllda 1-åring ska veta vad nej är och dessutom kunna handla utifrån det? De har inte den mognaden. Visa istället hur man ska göra, om och om igen.

Nej, det är inte trots. Däremot söker en 1-åring självständighet och vill hemskt gärna göra precis allting själv - fast han inte klarar av det. Det här leder till frustration och ilska i bland, precis som det gör för en vuxen som misslyckas med det han tar sig för.
En 1-åring drivs av en stark nyfikenhet och upptäckarglädje, och han kan inte hejda sig själv när han hittar något nytt intressant. Han bara måste testa! Nej och skäll leder bara till att han testar lika mycket men utan den där rätta glädjen. I stället för att skälla när han försöker slå någon i huvudet med en kloss, så ta bort hans hand och visa andra ställen att slå på. Det låter mer och är roligare att slå klossen mot t ex ett bord, så då glöms huvudet snart bort ...

En varning för att han när som helst kommer att lära sig att kasta saker. När han lärt sig det, så kommer han att öva sig hela dagarna på att kasta allt han hittar. Se till att ge honom mjuka saker för att minska skaderisken!

Ett barn i normal utveckling skulle jag säga....

Från och med nu kommer allting vara test av "kommer det bli likadant denna gången" varpå du måste vara konsekvent hela tiden.

Jag skulle nog våga påstå att ett-åringar trotsar inte, de har inte fått den förmågan att vara trotsiga, däremot kan de vara båda envisa och temperamentsfulla.
Vårt barn var både envis och temperamentsfull, men trotsen, den medvetna testandet, inte gränser, men jag har skrivit tidigare "gör jag så, är du ändå kvar hos mig" kommer nog först vid 2-3-årsåldern. Då de börjar se handling - konsekvens.
En ettåring tänker mer i nuet och är nog inte medveten om konsekvens. Dvs man kan upprepa flera gånger varje dag att man inte skall röra den, men det är inget som barnet ser är aj,aj förrän just då. 5 minuter senare är aj,aj glömt och man är lika nyfiken den här gången också.

går han på dagis? för där blir många barn mer våldsam..

Vad är detta för fördomar, mitt barn har gått på dagis sedan ett-års-åldern, inte tilläts våld där inte, jag har sett både hemmabarn och dagisbarn varit knuffiga, min väninna som var hemma under flera år, hennes yngsta var mycket mer knuffigare än hans älder bröder som var dagisbarn
Att barn blir knuffiga och slåss beror på att de inte har fått förmågan att uttrycka sig och ta till det som ger resultat.

för dom träffar äldre barn och lär sig av dom?? och just i ettårs ålder är de många som börjar på dagis, och de va nått han nyss börjat med..

Nej finns inte ett-års trots! Däremot kan det ju vara jobbigt när ditt väldigt lilla barn börja upptäcka världen i full fart med i princip ingen koll alls. Nej etc funkar ju så småningom så jag tycker att det är bra att säga nej när han gör något han inte får (en gång). Men du får se till att det blir nej genom att lyfta bort eller avleda eller så. Det är också ditt (ert) jobb som föräldrar att se till att det inte blir så många nej genom att plocka bort saker man inte får ta på, avleda innan han blir våldsam när ni märker att han blir uppspelt.

Nej, små barn lär sig inte att slåss, det kan dom redan, mitt barn var för att använda nävarna innan dagiset än efter.
Redan innan de är ett kan de använda nävarna rätt bra, både bitas och rivas. Det är inget de behöver lära sig, det är snarare sagt att man lär dom att inte göra detta.

Jag skriver som ovan, nej det är inte trots utan upptäckarglädje. ha kan heler inte avgöra hur hårt han trycker eller koppla det till att det skulle göra ont. Avled och/eller visa hur man kan göra istället, tex. "klappa fint"

av 4barn i vårat umgänge är 3på dagis och inte 4e, den 4e är den ändå som inte pucklar på djur som går förbi, som inte knuffar och kör på andra barn med bobbycar (dom är mellan 2 å 3) den som inte är på dagis pratar så mkt bättre och är lugnare... men d är ju en liten studie,de säger ja inget om, men så har jag sett de.. och som vik på dagis i sena tonåren såg ja hur försiktiga och lugna barnen va på inskolning, sen en månad senare va dom vilda och skrikiga som alla andra barnen där..