ensamstående mamma i sthlm finns det fler?

Hej,

jag har en 2,5 årig son och blev lämnad för ett par månader sedan av hans pappa. HAns pappa har knappt engagerat sig i oss el sonen sen start så på ansvarsbiten blir det ingen skillnad, snarare lättare för mig utan honom...

MEN vi har inte fått till något umgänge alls och när Xet är förbannad (han har läskigt temperament) så hotar han att han "SKA HA" varannan vecka.....det är inte mitt mål, mitt mål är att de om några år IFALL han börjar träffa vår son regelbundet och inte sviker kan umgås med honom varannan helg + lite fler dagar i den andra veckan...typ...
Att vår son ska ha en fast och trygg punkt hos mig...

Det är många spekter som gör att det är lite speciellt i vårt fall - hans pappa hari nte träffat honom så mkt, vår son har en speciell sjukdomsbildshistorik och får medicineer dagligen osv...vår son hade magsmärtor hela nätterna de första 1.5 åren i hans liv så nätterna är känsliga för vår son - han vaknar än var 3e timme osv och hans pappa har aldrig funnits där nattetid oavsett smärta eller inte...eller försökt natta osv...
JAG VILL ATT DE HAR EN RELATION men att det byggs upp och sker på vårt barns villkor, samt som sagt att han har sin trygga punkt hos mig och boende.

Det jag känner är värst med en oberäknelig karl till X är att jag itne vet - kommer han starta rättsprocess för att jävlas sen? kommer han förstöra el snacka skit om mig osv....det är mkt orosmoment för mig..

vi flyttar till nytt boende 1 /12, Mitt X bor hos tjejen han lämna oss för.
Jag har inte svikit honom,ljugit, gått bakom ryggen, trampat på honom, tjafsat eller varit otrogen - men det har han ... ÄNDÅ är det han som behandlar mig skitdåligt nu och tjafsar om allt - alla saker, hittar på att jag sagt saker osv...

han kan komma hit hem när som helst (jag kan inte vägra honom det då vi äger huset ihop )
mkt kommer kännas bättre då vi flyttat men måste ju fortfarande ha kontakt eftersom vi har vårt barn...
Är det någon som har bra råd?tips? erfarenheter? eller är i samma sits - SKRIV GÄRNA OCH dela med er - jag känner mig jätteensam i denna sits och rädd...Min son är mitt allt och jag vägrar att han ska behöva lida pga att mitt X är en idiot....(han är en bra pappa när han anstränger sig, men det är liksom inte mer än en lekpappa i några timmar)

snälla måste finnas fler som är i samma sits som vill prata av sig?