Min väninnas barn

Men allvarligt talat...ska man verkligen anmäla till socialtjänsten för att föräldrarna inte uppfostrar sitt barn så som du tycker? Att han domderar och spottas är knappast något socialtjänsten gör något åt. Föräldrarna är säkerligen bristfälliga i sin uppfostran...Men blir han psykiskt eller fysiskt misshandlad?? Nu syftar jag enbart på TS. Jobbar själv i förskolan och ser barn som beter sig väldigt märkligt mit sina föräldrar och föräldrar som inte säger till sina barn..men det är knappast något man anmäler...Ge henne råd om vart hon kan vända sig istället om hon inte är nöjd med sin situation...

Att välja att ignorera oönskat beteende är en ganska beprövad och effektiv uppfostringsmetod - så att hon inget gör kan ju vara en poäng i sig...

Jag har själv ett krävande barn som i perioder är väldigt svår att hantera. Då händer det att jag undviker konflikter om vi är tillsammans med andra - även om han beter sig illa - eftersom jag vet att konsekvensen av att jag säger ifrån ordentligt kan bli en två timmar lång skrikorgie. Och då får jag be gästerna att gå hem helt enkelt - eller vänta tills de gått.

Att ett barn slår och säger fula saker behöver inte betyda att föräldrarna tillåter det eller att de är dominerade. Och framför allt inte att barnet är elakt och dumt.

Klarar du inte av att umgås med dem så låt bli.

Amen. Håller med dig fullständigt. Det är nog så jobbigt att ha ett krävande barn, man känner andras blickar och hur de tänker om en som förälder. Men att anmäla till socialen...

Va jobbigt för alla inblandade...5 åringen vill inte göra så, mamman skäms,och ni andra blir irreterade och obekväma med situationen..känner mig så värdelös just nu, då jag gi k hem med barnen från kompis nyss, då 3 åringen bet sin kompis..sedan vi va hos psykologen o fick hjälp har det inte hänt på evigheter,, o h så gör han så nu..så jag förstår mamman så väl..så mitt råd e nog att prata med mamman o h sen när ni är där, säg åt barnet, att så vill du inte art han gör mot din kompis..poängentera din kompis( för det är hon juh), o h berätta att om han gör så, då går ni hem, för ni vill inte vara där när han bråkar..men vad du än gör, ta inte avstå d från din kompis, hon behöver dig!!!

Vad är det du anser bör anmälas till socialen? Vilket missförhållande finns i TS beskrivning?

Det undrar jag med. Då behöver jag också bli anmäld för så håller min son också på just nu.

Hej!

Det låter som en besvärlig situation för dej TS. Tycker faktiskt synd om din väninna, för jag vet hur förnedrande det känns när ens barn inte kan uppföra sej och leka "snällt" med andra. Vi har en sådan son som ibland kan uppföra sej riktigt dåligt. Han har aldrig spottat på någon och säger inte direkt fula ord men nog han prata om hur dumma alla är som kommer och vill leka med HANS leksaker osv + att han får svårt att koncentrera sej när det blir för mycket för honom. Och jag säger alltid till honom om det går överstyr när vi har besök men lugnt och snällt för jag vet att det är som att slänga bensin på brasan om man börjar skälla på honom. Kanske din väninna tänker så också?!Att hon pratar med honom när ni har gått.....Tycker ändå ni ska fortsätta ha kontakt o träffa dem. Din väninna lider säkert av att hennes son beter sig dåligt. de gånger det inte har funkat när vi haft besök har jag mått jättedåligt efteråt så jag vet hur det känns. Kan ju vara känsligt att fråga om din väninna inte vill berätta om de har det jobbigt med pojken men som någon annan sjrev här så kan du själv istället säga till honom. Det uppskattar jag iaf själv. För barn lyssnar bättre på andra.

men att anmäla till socialen Det märkligaste jag hört på länge!!!! Vad ska anmälas????????Ska hon anmäla sin egen väninna som uppenbarligen har ett svårhanterligt barn???Mååååånga föräldrar har svårt med sina barn och detta är inte alltför ovanligt!!

Men alla ni som anser att TS ska prata med mamman - har inte MAMMAN ett ansvar att prata med TS? Det finns ju två alternativ här: antingen är barnet dåligt uppfostrat eller så har det någon särskild svårighet, diagnostiserad eller inte. Om mamman upplever sin son ovaligt svår, då PRATAR man väl om det? Ber vänner om råd eller informerar om läget så att vännerna kan bemöta barnet på ett bra sätt? TS har barnsom leker med detta barn, då borde väl mamman vara mån om de andra barnens trygghet och hennes sons möjligheter att skapa goda relationer till andra barn? En ansvarsfull mamma tar väl diskussionen (även om den är svår, det ÄR svårt att vara förälder) med sin vänninna och ser till att de båda hjälps åt för att barnens lekstund ska bli lyckad? Annars är man ju direkt elak mot sitt barn, om man låter människor i barnets omgivning bemöta det på ett tokigt sätt.. Plus att man söker HJÄLP för barnets skull. Att man har ett funktionshinder är ingen ursäkt för att bete sig illa, däremot kan man behöva träna på "rätt" beteende på ett särskilt sätt och anpassa omgivning och yttre krav.

Och har man inga funktionshinder så BHEÖVER man gränser och en mamma som MARKERAR när man spottar och slåss. Att få fortsätta att skada (dvs om mamma ignorerar) är ju nästan en typ av misshandel.

Håller med dig! Det är väl knappast något för socialtjänsten. Bättre att föräldrarna vänder sig till något föräldrastöd eller liknande om de känner att de inte kan hantera honom så att de kan få lite hjälp!

Man kan ju inte tvinga mamman att göra detta även om det såklart vore det bästa. Klart att man behöver en mamma som markerar om allt är som det ska och det kan såklart vara tokigt att inte göra det. men knappats något att anmäla till socialen...

Fast jag är kluven där. Jag kan nog känna att föräldrar som struntar i uppfostran på ett sätt misshandlar sina barn, eller i alla fall ger dem riktigt dåliga förutsättningar att klara livet. Hur kommer ett gränslöst barn klara att skapa vänskapsrelationer, fixa det sociala samspelet i skolan, få ro att klara studierna? Det finns rätt klara samband mellan stökpellar och kriminalitet, om man tänker tiotalet år framåt. Kan önska att det fanns mer tvångsåtgärder att ta till mot föräldrar som tappat greppt. Naturligtvis inte omplacering eller så, men tvinga dem till samtal, föräldrakurser, avlastning eller vad som nu fattas dem.
Har ett barn funktionshinder är det ju jätteviktigt för barnets skull att det får hjälp av läkare, psykologer och specialpedagoger. Jag kan absolut tycka att föräldrar har för stor makt där, att vägra barn utredning och rätt hjälp. Skär i hjärtat varje gång jag ser ett barn i arbetet (jobbar i skola) som mår jättedåligt av sitt sätt att bete sig, men där föräldrarna "inte är mogna att se sanningen" och därför vägrar utredning och stöd Då ÖNSKAR jag faktiskt att man kunde anmäla till socialen och att det fanns åtgärder att sätta in mot dessa familjer.

Nu vet jag ju inte om denna mamma låter bli att uppfostra eller om barnet har funktionshinder, men generellt.

Det är lustigt att många tycker det känns naturligare att vända sig till soc än till väninnan. Om frågan är "hur mycket får man lägga sig i utan att det skär sig?" så verkar det som en mer vänskapsbevarande väg att gå att ta ett snack med väninnan än att socanmäla. Erbjud dig att hjälpa på ett ödmjukt sätt, det tycker jag är det vänskapliga sättet att hantera en sådan här situation.

Sen beror det ju på hur väl man känner varandra. Jag har själv en stökig son som spottar, kallar folk för bajs, dum, äcklig etc. Han är väldigt utåtagerande och har ett hett temprament. Man behöver inte vara slapp och en dålig förälder för att man har "svåra" barn. Personer jag inte känner så väl drar jag inte hela grejen för. Jag hade blivit otroligt ledsen om ngn anmälde till soc utan att prata med mig och fråga hur det låg till...Däremot mina närmaste vänner vet ju såklart läget. Vi vet ju inte så mkt om familjen/mamman och barnet i TS heller... Jag jobbar själv i förskolan och har träffat familjer som hamnat galet. Där föräldrarna mår dåligt och säger att de inte fixar det. Det är inte många som vägrar ta emot hjälp från exempelvis socialen och så. Men inte via anmälan då utan som ett erbjudande. Men vi som personael kan ju inte anmäla till soc för att barnet spottar på sin amma om det inte finns misstankar om missförhållanden.

Otroligt bra skrivit! Håller med till fullo!

förstår dej och instämmer i vartenda ord du skriver. Själv är jag förskollärare och har en son som är väldigt stökig och aktiv och dessutom uppför sej dåligt ibland men det beror inte på att vi varit "slappa" föräldrar för det har vi verkligen inte!Skulle en vän anmäla mej til socialen skulle jag nog bli väldigt arg och sårad.

Kan ju kanske vara så att pojken har ADHD 

Ja eller har vissa av dragen i alla fall. Min pojke har det men i dagsläget är det inte aktuellt med diagnos eftersom han fungerar otroligt bra i perioder. Vissa barn har ju svårigheter utan att ha diagnos.

Men jag misstänker att du försöker hålla ett extra öga över ditt barn när du har möjlighet. Ja, jag vet att det är jättetufft, men jag vet också att man som förälder till det andra barnet skulle gärna vilja om det är vissa svårigheter, det underlättar för alla.