Amning och hormoner

Oh vad jag känner igen mig! Vi hade det precis på samma sätt. Fick väcka lillan var 3:e timme för att träna, pumpa och koppa. Det var inte roligt.

Det var stora problem för henne att ta bröstet och som sista utväg provade vi amningsnapp. Då funkade det hjälpligt ett tag men vi fick tyvärr aldrig kläm på det.

Jag kände som du att jag väldigt gärna ville amma men samtidigt kände jag en press att fixa det. Det är jobbigt när det blir så och jag vet inte vad jag ska säga till dig. Vill du väldigt gärna att det ska funka så försök kontakta amningshjälpen. Vet många som blivit hjälpta av dem. Å andra sidan är du inte en dålig mamma om du ger ersättning till din lilla, jag vet att det är lätt att känna sig så.

Grattis till din lilla tjej och jag är säker att det kommer gå bra till sist.

Hej! Jag är nybliven tvåbarnsmamma och har nu med andra barnet fått känna att amningen kan fungera från start. Med första barnet var det precis som för er, hon förstod inte hur hon skulle suga, jag fick pumpa, ge ersättning en del redan på BB då hon hade gulsot osv. Mitt tips är att kontakta amningsmottagningen på ditt sjukhus, om det finns sådan. Vi var där först på återbesöksmottagning och sen var jag där en månad senare också och fick ovärderlig hjälp. De kan kolla taget, tekniken hos både dig och barnet osv. Efter det började min amning fungera perfekt men det tar alltså lång tid för väldigt många att få det att fungera men det är alltså inte kört bara för att det inte fungerar direkt. Så se till att du får all hjälp som går att få så kommer det förhoppningsvis att fungera. Vi fick för övrigt väcka dottern på nätterna för matning fram tills hon nått sin födelsevikt igen.

Gråts gör det här konstant också, skitjobbigt!

Hej! Först säger jag grattis plus att jag börjar med att säga att det kommer ordna sig men amningen. Det fick jag höra tidigt och tack och lov så stämde det.
Jag fick en dotter för sju veckor sedan och hon var inte stor när hon föddes. Hon vägde 2784g. Och jag vet att hon också sov väldigt mycket i början och jag tycker vi fick dålig information på BB så hon åt knappt nånting första dygnet. När dom såg att hon inte ökade riktigt fick vi också veta att vi skulle väcka henne och mata. Det började med att hon bara kunde ta ena bröstvårtan och inte den andra. Och jag blev rädd om trodde att hon inte fick i sig tillräckligt. Så jag fick med mig en amningsnapp hem. (vi åkte hem redan dagen efter, trodde att allt skulle komma igång av sig självt typ.) Men fan vad jag lipade när vi kom hem. Jag fick panik för att inget funkade. Brösten svällde upp som två sprängfyllda ballonger och det gjorde så satans ont och jag var så orolig för mitt barn. Av någon anledning så har amningen varit jätteviktig för mig. Jag har alltid velat amma och jag kände mig som världens sämsta mamma som inte ens kunde ge mitt barn mat. På bröstvårtan som hon kunde äta från fick jag sugblåsor och till slut stod jag inte ut med smärtan utan började använda amningsnappen på det brösten med.
Så för att svara på dina frågor:

Jag ammade varannan-var tredje timme de första veckorna efter förlossningen. Och du kommer att komma in i det. Till slut kommer du kunna höra på ditt barns skrik om det är hungerskrik eller nåt annat.

Jag kunde amma på ena som sagt, på det andra höll jag på att krypa ur skinnet av smärta, tills jag började med nappen där också.

Och nej, mitt barn tog inte det ena bröstet.

Jag tycker att informationenn om amning har varit dålig. Det är skitsvårt att veta hur man ska göra! Och man gråter och gråter men tro mig det kommer att funka! Om du inte ger dig och försök verkligen att inte göra det för det är SÅ SKÖNT när det funkar. Och grejen är att jag efter sju veckor fortfarande bara ammar med amningsnappen och det går kanon. En fråga till dig, har mjölken runnit till än? När brösten blir jättespända och lite ömma liksom? Det brukar hända tre-fyra dygn efter förlossningen.

Shit, en hel uppsats blev detta, hoppas du orkar läsa. Och det kommer att bli bättre, jag lovar! Allt är så himla omtumlande och nytt i början men det går fort att vänja sig.
Kram

Måste bara skriva att jag kikade in i din blogg och det var grejer som jag kände igen mig i. Typ att jag inte heller packade BB-väskan förrän skitsent. Jag brast INGENTING efter förlossningen och vi åkte också hem nästa eftermiddag. Plus krabbet med amningen då... Skulle bara säga det. :)

Ha henne mycket naken hud mot hud. Låt hene ligga på ditt bröst och låt henne rota, kravla, känna och titta.. Du ska altså ligga ner med kuddar bakom ryggen. Oftast kan de ta upp emot en timme eller mer, men nästan alla bebisar tar bröstet sen självmant. det behöver den tiden för att hinna med allt de behöver göra innan de är mogna för att ta bröstet. Tyvärr finns sällan den tiden på förlossningen men man kan ta igen det.

Min andra bara sov och sov de första dagarna, och jag fick inte till amningen. På 3 dagen åkte vi till amningsmottagningen för hjälp.Hon sa att små bebisar sover mycket om dom har lågt blodsocker, så då måste man väcka dom och ge. Men vi gav ersättning med snipa till amningen funkade.

Sen detta med hormoner, på mig nästan sprtade dom r öronen första veckan. Bara grät, sen glad, grät sen glad. Puh. Men sen lugnade det sej! Första veckorna är förvirrande och rätt tuffa, men sen lugnar det .