hervor skrev 2010-11-18 05:40:33 följande:
Jag har aldrig ätit enligt LCHF. Men när jag började äta mindre kolhydrater och mer protein, försvann mina problem med sötsug och överätning. Inte som ett brev på posten, men sakta men säkert och i ungefär samma takt, gick jag ner i vikt. Utan svältkost eller hårdträning...
Problemet är - som jag ser det - inte kolhydraterna utan att många äter alldeles för mycket kolhydrater och för lite av annat (främst protein). Men oavsett vilken "diet" vi förespråkar: Ger dietisterna råd som inte gör överviktiga mätta samt inte tar bort sötsug mm, är råden i praktiken värdelösa. De går inte att hålla fast vid någon längre tid. Är man dessutom en person som tröstäter ofta eller äter för att döva ångest mm, behöver man hjälp med att ta tag i den biten också. Kanske terapi eller mental träning.
Det är dessa förslag jag har!
1) Kostråd som funkar!
2) Beteendeterapi eller dyl för dem som behöver det! (Kan vara allt från övningar till samtalsterapi - det handlar om att gå till botten med varför man äter som man gör och hur man ska kunna ändra på beteendet).
Fortfarande skulle en del kanske behöva kirurgi, men inte lika många!
Jag var negativ till lchf i början. Det kan inte var abra att äta så mycket fett. Och hur 17 kan man gå ner på att äta fett? Nu när jag ätit efter lchf, läst böcker och läst om andra människors lyckade viktnedgång och tillfrisknanden har jag helt tänkt om. Nu blir jag istället ledsen över hur fel många människor äter. Kolhydrater triggar sug, och man vill äta mer. Jag blir av med mitt sötsug på 2 dagar men hjärnspökena är dessto svårare att tygla. Mitt sug må försvinna men eftersom jag lagt till med ovanor så intalar huvudet mig att jag är sugen och ibland faller jag och äter godis och annat dumt. Sen mår jag därefter och undrar VARFÖR jag åt? Det är inte värt det.
Även om man opererar sig så måste en omställning för övrigt i livet till. Det är enkelt att kapa tarmen och man kanske rasar ner i vikt men sen då? Det där tilltugget man har till tv:n på kvällen, lite extra mys med god mat fredag och lördag, lite gott tilltugg, vin och annan god dryck. Det beteendet måste bearbetas också annars sitter man där med sin övervikt igen.
Jag vet personer som opererat sig men snart börjar de gå upp igen, folk som opererat bort överskottsskinn efter kraftig viktnedgång, sen börjar de gå upp igen. Gå ner i vikt kanske är enkelt (jag skriver kanske, det kan vara skitsvårt, det vet jag nu när kilona sitter berget!) men att ändra invanda (o)vanor är dessto svårare. De sitter djupare rotat.
Jag har ätit upp min övervikt i 16 års tid, då kan jag inet förvänta mig att rasa 10 kg på 2 månader, även om jag vet att det går, men allt måste hänga med. Man ställer inte om på en vecka. Tar (o)vanor flera år att fästa måste de få ta tid att ändra på också. Jag ser inte lchf som en diet eller bantning. Jag ser det som en livsstil. Nu när jag vet att jag svullnar och går upp väldigt mycket om jag äter kolhydratrikt är valet ganska enkelt. Fuskar jag går jag direkt upp 1,5 kg, magen tjorvar ihop och jag får det jobbiga sötsuget och svullnadsskänslan som resultat av mitt okynnesätning. Det kan jag klara mig utan.