• hervor

    Är kirurgi lösningen på överviktsproblemen?

    www.dagensmedicin.se/nyheter/2008/07/28/lang-ko-till-fetmaoperatio/index.xml

    Fler och fler artiklar handlar om hur långa köer det är för att få en sk gastric bypass (magsäcksoperation) betald av landstinget.

    Men är kirurgi verkligen lösningen på dagens och framtidens fetmaepidemi? Jag missunnar ingen hjälp att gå ner i vikt, men har inte något gått jäkligt snett i ett samhälle när behovet av dessa operationer bara ökar och ökar?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2010-11-17 18:49
    Även här på FL finns ju flera trådar om gastric bypass. Förs öht någon etisk diskussion om de här operationerna och det faktum att de blir allt vanligare? Är detta verkligen "lösningen"?

  • Svar på tråden Är kirurgi lösningen på överviktsproblemen?
  • 7 små apor

    Det här är den gamla vanliga frågan om vi ska finansiera vård av självvalda sjukdomar.

    Näe, kirirgi kanske inte är lösningen mot fetma, ivf lösningen för de som inte kan få barn pga vidlyftigt leverna, avgiftningar etc mot missbruk.
    Som jag ser det kan man inte plocka ut en enda sjukdom utan det måste då bli övergripande, dvs allt eller inget, annars är vi inne på att moralisera över sjukdomstillstånd och det hör hemma på 1800-talet.

    Jag ser faktiskt inte det etiska dilemmat, kan du förtydliga vad du menar?

  • Selfish Geene

    Tycker inte heller att det är ett etiskt dilemma, däremot är övervikt ett gigantiskt samhällsproblem.

    GBP är en liten del av lösningen men jag tror att det absolut viktigaste är att satsa på förebyggande åtgärder (men jag har tyvärr inga bra ideér på vilka åtgärder som ska vidtas för att komma till rätta med överviktsproblematiken) 

  • Stardust83

    Är du TS själv överviktig?Vet du hur det är att kämpa från år till år,månad till månad,dag till dag för att ens gå ner 2 gram i vikt?Och då menar jag ca 50 kg övervikt.Inte 5..

    Tror inte du vet för då hade du kanske förstått vad en magsäcksoperation innebär och hur mycket det hjälper den som försökt i stort sett ALLT för att gå ner de där två ynka hekton på en vecka.

    Klart det inte är bra att det blir vanligare med dessa operationer och att fler och fler blir överviktiga.Men det är inte lätt att bli godkänd för en GBP.Sjukvården har höga krav på den som kanske blir godkänd för operation och från att du blir godkänd till att du får operera dig kan det vara lång väntetid.

    Ja förebyggande för att förhindra övervikt skulle vara optimalt.Men då gäller att nån kommer med dom ideérna.
    Så etiskt dilemma tycker inte jag ,som opererad,att det finns.Då skulle det gälla andra medicinska situationer också.

  • Sarah f
    Stardust83 skrev 2010-11-17 20:49:13 följande:
    Är du TS själv överviktig?Vet du hur det är att kämpa från år till år,månad till månad,dag till dag för att ens gå ner 2 gram i vikt?Och då menar jag ca 50 kg övervikt.Inte 5..

    Tror inte du vet för då hade du kanske förstått vad en magsäcksoperation innebär och hur mycket det hjälper den som försökt i stort sett ALLT för att gå ner de där två ynka hekton på en vecka.

    Klart det inte är bra att det blir vanligare med dessa operationer och att fler och fler blir överviktiga.Men det är inte lätt att bli godkänd för en GBP.Sjukvården har höga krav på den som kanske blir godkänd för operation och från att du blir godkänd till att du får operera dig kan det vara lång väntetid.

    Ja förebyggande för att förhindra övervikt skulle vara optimalt.Men då gäller att nån kommer med dom ideérna.
    Så etiskt dilemma tycker inte jag ,som opererad,att det finns.Då skulle det gälla andra medicinska situationer också.
    Hur många år tog det att bygga upp övervikten? Kunde den inte hejdas på vägen?
  • helene306

    Nej.

    Jag har tom hört människor som försöker gå upp i vikt för att få operation. Hur tänker man då? Många överviktiga förlitar sig på sjukvården och lyssnar blint till deras felaktiga rekommendationer. En dietist ger enligt mig fel råd. T.ex. diabetessjuka ska äta mycket kolhydrater. Diabetes hette förr sockersjuka och vad är kolhydrater? Stärkelse eller socker. Det höjer blodsockret radikalt och insulin pumpas ut i blodet. Det insulin kroppen inet förbrukar sätter sig snyggt på fettdepåerna i kroppen, eller rumpan kanske är bättre valt ord. Detsamma gäller överviktiga. Kolhydrater ger samma påslag hos dem och sätter sig som fett. Eftersom kolhydrater dessutom ger ett ökat sug och mer hunger än mättnad så blir allt en ond spiral: äta för att man är hungrig, maten skapar sug som måste dämpas med en godisbit, fika eller mer mat ...

    Sen, att dricka olika pulverdieter är att svälta kroppen. Eftersom kroppen inte får mat i den utsträckning den behöver så håller den hårt, stenhårt på sitt fett eftersom den sparar för svälttider. Det den äter av istället som kräver mer energi än fettdepåerna är musklerna. Så, personen som går ner tack vare en pulverdiet förlorar inte fett utan muskelmassa.

    Det är lätt att söka vård för sina olika krämpor och annat. Läkaren ger medicin och/eler slussar vidare för utredning. Funkar det inte sen är det så lätt att skylla på sjukvården. Varje individ är skyldig sig själv att tänka till lite och må bra. Se fler alternativ än bara medicinera och gå på svältdieter. Jag har hört många överviktiga som sagt att de provat allt! Har de verkligen det? Har de hört talas om lchf? Många överviktiga går ner drastiskt i vikt med lchf, de mår bar och blir fria från ledvärk, diabetes, högt blodtryck och annat. Fast, man kan ju inte äta köttfärssås utan pasta. Man kan inte äta kålpudding utan potatis. Man kan inte äta skräpmat, pommes, trycka i sig godis, gott fika eller annat. Då funkar inte lchf.
    Sen har jag hört många som inte går ner i vikt med lchf. Nä, har man svält kroppen innan kan det ta upp till 6 månader innan kroppen ställer om och fattar galoppen att den får mat och därefter även börjar förbränna av sitt sparade fett. På google finns det mycket om lchf.Många personer vittnar om lchf:s positiva egenskaper ändå blundar folk och skyller på det ena och det andra: högt kolesterol, kloggar igen kärl, hjärtinfarkt, hjärnan behöver kolhydrater osv ... dumheter, rena dumheter eftersom folk som blivit bra och friskare med lchf motbevisat detta. Ändå tjafsar de kunniga om vad man ska äta.
    Men visst, proppa överviktiga med det som skapar deras övervikt. Proppa männsikor fylla med kolhydrater som bidrar till inflammmationer och sjukdomar i våra kroppar. Käka margarin som innehåller massa skit som inte är bra för våra kroppar. Ät Becel som ska vara bra för hjärtat men innehåller Omega 6 som inet är bra för hjärtat i stor mängd.

    Hur åt människan från evolutionens början? Kött den jagade själv eller snabbmat från Ica? Jag bara undrar.


    (¯`°?.¸ ღ F+H=D&A ღ ¸.?°´¯)
  • Dr Mupp

    Nej det är det enkla lösningen när man inte vill göra det själv. För 10 månaders sen vägde jag 101 kg. Idag väger jag 76 och det utan att ta till kniven.

    FÖr fyra år sen hade dottern fetma. Idag är hon normalviktig. Detta utan att ta till kniven.

    Det som däremot behövs är hårt arbete, disiplin och tid. Det tog inte två veckor att lägga på sig 50 kg och det tar inte två veckor att bli av med dem.

    Det tar tid och vägen kantas av misslyckaden och minskad motivation. Jag är själv i en svacka nu. Vågen har stått still i ett par månader nu. Jag har inte riktigt orkat ta tag i det igen. Men jag ser iaf till att det inte blir fler kilon just nu. Snart kommer motivationen igen och då går jag kanske ner några kilo till. Så kommer det gå i vågor. Jag är troligvis inte normalvikig nästa sommar. Men sommaren 2012 kan jag kanske ha nått mitt mål. Man kan inte lösa övervikten med en quick fix. Man måste lägga om hela sitt liv.

    Det är inte helt ovanligt att GBP-opererade börjar gå upp i vikt igen efter ett tag. Jag känner en i min närhet som opereades för fem år sen. Då gick hon ner och blev normalvikig. Idag är hon på gränsen till fetma igen. Operationen löste inte grundproblemet, det bara gav en tillfällig frist i symtomen.


    If you cut the wings of a fly, Does it become a walk?
  • April barn

    Nej det är det inte, det borde för övrigt bekostas ur egen ficka.
    Satte du dessa människor på en ö med bara bananträd så skulle de gå ner i vikt tillslut!
    En annan sak, varför finns det inga överviktiga i fattiga delar av U-länder?

  • hervor

    Jag vill förtydliga att jag inte ifrågasätter att dessa operationer existerar. Ibland finns kanske ingen annan utväg.

    Jag ifrågasätter att de blir vanligare och vanligare. Vad ska vi göra åt det? Är det verkligen inte ett problem att fler och fler blir så feta att det krävs kirurgi? Är inte något fel i samhället då?

    Jag pekar inte ut enskilda individer. Jag frågar mig vad som har gått snett.

    Och ja, jag har varit överviktig, men gått ner.

  • hervor
    helene306 skrev 2010-11-17 21:25:57 följande:
    Nej.

    Jag har tom hört människor som försöker gå upp i vikt för att få operation. Hur tänker man då? Många överviktiga förlitar sig på sjukvården och lyssnar blint till deras felaktiga rekommendationer. En dietist ger enligt mig fel råd. T.ex. diabetessjuka ska äta mycket kolhydrater. Diabetes hette förr sockersjuka och vad är kolhydrater? Stärkelse eller socker. Det höjer blodsockret radikalt och insulin pumpas ut i blodet. Det insulin kroppen inet förbrukar sätter sig snyggt på fettdepåerna i kroppen, eller rumpan kanske är bättre valt ord. Detsamma gäller överviktiga. Kolhydrater ger samma påslag hos dem och sätter sig som fett. Eftersom kolhydrater dessutom ger ett ökat sug och mer hunger än mättnad så blir allt en ond spiral: äta för att man är hungrig, maten skapar sug som måste dämpas med en godisbit, fika eller mer mat ...

    Sen, att dricka olika pulverdieter är att svälta kroppen. Eftersom kroppen inte får mat i den utsträckning den behöver så håller den hårt, stenhårt på sitt fett eftersom den sparar för svälttider. Det den äter av istället som kräver mer energi än fettdepåerna är musklerna. Så, personen som går ner tack vare en pulverdiet förlorar inte fett utan muskelmassa.

    Det är lätt att söka vård för sina olika krämpor och annat. Läkaren ger medicin och/eler slussar vidare för utredning. Funkar det inte sen är det så lätt att skylla på sjukvården. Varje individ är skyldig sig själv att tänka till lite och må bra. Se fler alternativ än bara medicinera och gå på svältdieter. Jag har hört många överviktiga som sagt att de provat allt! Har de verkligen det? Har de hört talas om lchf? Många överviktiga går ner drastiskt i vikt med lchf, de mår bar och blir fria från ledvärk, diabetes, högt blodtryck och annat. Fast, man kan ju inte äta köttfärssås utan pasta. Man kan inte äta kålpudding utan potatis. Man kan inte äta skräpmat, pommes, trycka i sig godis, gott fika eller annat. Då funkar inte lchf.
    Sen har jag hört många som inte går ner i vikt med lchf. Nä, har man svält kroppen innan kan det ta upp till 6 månader innan kroppen ställer om och fattar galoppen att den får mat och därefter även börjar förbränna av sitt sparade fett. På google finns det mycket om lchf.Många personer vittnar om lchf:s positiva egenskaper ändå blundar folk och skyller på det ena och det andra: högt kolesterol, kloggar igen kärl, hjärtinfarkt, hjärnan behöver kolhydrater osv ... dumheter, rena dumheter eftersom folk som blivit bra och friskare med lchf motbevisat detta. Ändå tjafsar de kunniga om vad man ska äta.
    Men visst, proppa överviktiga med det som skapar deras övervikt. Proppa männsikor fylla med kolhydrater som bidrar till inflammmationer och sjukdomar i våra kroppar. Käka margarin som innehåller massa skit som inte är bra för våra kroppar. Ät Becel som ska vara bra för hjärtat men innehåller Omega 6 som inet är bra för hjärtat i stor mängd.

    Hur åt människan från evolutionens början? Kött den jagade själv eller snabbmat från Ica? Jag bara undrar.
    Jag har aldrig ätit enligt LCHF. Men när jag började äta mindre kolhydrater och mer protein, försvann mina problem med sötsug och överätning. Inte som ett brev på posten, men sakta men säkert och i ungefär samma takt, gick jag ner i vikt. Utan svältkost eller hårdträning...

    Problemet är - som jag ser det - inte kolhydraterna utan att många äter alldeles för mycket kolhydrater och för lite av annat (främst protein). Men oavsett vilken "diet" vi förespråkar: Ger dietisterna råd som inte gör överviktiga mätta samt inte tar bort sötsug mm, är råden i praktiken värdelösa. De går inte att hålla fast vid någon längre tid. Är man dessutom en person som tröstäter ofta eller äter för att döva ångest mm, behöver man hjälp med att ta tag i den biten också. Kanske terapi eller mental träning.

    Det är dessa förslag jag har!

    1) Kostråd som funkar!

    2) Beteendeterapi eller dyl för dem som behöver det! (Kan vara allt från övningar till samtalsterapi - det handlar om att gå till botten med varför man äter som man gör och hur man ska kunna ändra på beteendet).

    Fortfarande skulle en del kanske behöva kirurgi, men inte lika många!
  • hervor
    Stardust83 skrev 2010-11-17 20:49:13 följande:
    Är du TS själv överviktig?Vet du hur det är att kämpa från år till år,månad till månad,dag till dag för att ens gå ner 2 gram i vikt?Och då menar jag ca 50 kg övervikt.Inte 5..

    Tror inte du vet för då hade du kanske förstått vad en magsäcksoperation innebär och hur mycket det hjälper den som försökt i stort sett ALLT för att gå ner de där två ynka hekton på en vecka.

    Klart det inte är bra att det blir vanligare med dessa operationer och att fler och fler blir överviktiga.Men det är inte lätt att bli godkänd för en GBP.Sjukvården har höga krav på den som kanske blir godkänd för operation och från att du blir godkänd till att du får operera dig kan det vara lång väntetid.

    Ja förebyggande för att förhindra övervikt skulle vara optimalt.Men då gäller att nån kommer med dom ideérna.
    Så etiskt dilemma tycker inte jag ,som opererad,att det finns.Då skulle det gälla andra medicinska situationer också.
    Om man av medicinska orsaker har svårt att gå ner i vikt, trots att man äter rätt och tränar, kanske operation är enda lösningen. Det har jag aldrig ifrågasatt.

    Men att behoven har ökat så kraftigt, beror ju inte på gener eller sjukdomar. Det handlar om livsstilen.
  • hervor
    "Det är inte helt ovanligt att GBP-opererade börjar gå upp i vikt igen efter ett tag. Jag känner en i min närhet som opereades för fem år sen. Då gick hon ner och blev normalvikig. Idag är hon på gränsen till fetma igen. Operationen löste inte grundproblemet, det bara gav en tillfällig frist i symtomen."

    Detta har jag också läst. Operationen gör det fysiskt omöjligt att "frossa", men många utvecklar istället andra beroenden - eller går upp igen efter några år.

    Operation är alltså ingen lösning på ätstörningar. Man måste ta tag i dessa problem först. (Och när man väl har gjort det, kanske op inte ens behövs längre).
  • helene306
    hervor skrev 2010-11-18 05:40:33 följande:
    Jag har aldrig ätit enligt LCHF. Men när jag började äta mindre kolhydrater och mer protein, försvann mina problem med sötsug och överätning. Inte som ett brev på posten, men sakta men säkert och i ungefär samma takt, gick jag ner i vikt. Utan svältkost eller hårdträning...

    Problemet är - som jag ser det - inte kolhydraterna utan att många äter alldeles för mycket kolhydrater och för lite av annat (främst protein). Men oavsett vilken "diet" vi förespråkar: Ger dietisterna råd som inte gör överviktiga mätta samt inte tar bort sötsug mm, är råden i praktiken värdelösa. De går inte att hålla fast vid någon längre tid. Är man dessutom en person som tröstäter ofta eller äter för att döva ångest mm, behöver man hjälp med att ta tag i den biten också. Kanske terapi eller mental träning.

    Det är dessa förslag jag har!

    1) Kostråd som funkar!

    2) Beteendeterapi eller dyl för dem som behöver det! (Kan vara allt från övningar till samtalsterapi - det handlar om att gå till botten med varför man äter som man gör och hur man ska kunna ändra på beteendet).

    Fortfarande skulle en del kanske behöva kirurgi, men inte lika många!
    Jag var negativ till lchf i början. Det kan inte var abra att äta så mycket fett. Och hur 17 kan man gå ner på att äta fett? Nu när jag ätit efter lchf, läst böcker och läst om andra människors lyckade viktnedgång och tillfrisknanden har jag helt tänkt om. Nu blir jag istället ledsen över hur fel många människor äter. Kolhydrater triggar sug, och man vill äta mer. Jag blir av med mitt sötsug på 2 dagar men hjärnspökena är dessto svårare att tygla. Mitt sug må försvinna men eftersom jag lagt till med ovanor så intalar huvudet mig att jag är sugen och ibland faller jag och äter godis och annat dumt. Sen mår jag därefter och undrar VARFÖR jag åt? Det är inte värt det.

    Även om man opererar sig så måste en omställning för övrigt i livet till. Det är enkelt att kapa tarmen och man kanske rasar ner i vikt men sen då? Det där tilltugget man har till tv:n på kvällen, lite extra mys med god mat fredag och lördag, lite gott tilltugg, vin och annan god dryck. Det beteendet måste bearbetas också annars sitter man där med sin övervikt igen.
    Jag vet personer som opererat sig men snart börjar de gå upp igen, folk som opererat bort överskottsskinn efter kraftig viktnedgång, sen börjar de gå upp igen. Gå ner i vikt kanske är enkelt (jag skriver kanske, det kan vara skitsvårt, det vet jag nu när kilona sitter berget!) men att ändra invanda (o)vanor är dessto svårare. De sitter djupare rotat.

    Jag har ätit upp min övervikt i 16 års tid, då kan jag inet förvänta mig att rasa 10 kg på 2 månader, även om jag vet att det går, men allt måste hänga med. Man ställer inte om på en vecka. Tar (o)vanor flera år att fästa måste de få ta tid att ändra på också. Jag ser inte lchf som en diet eller bantning. Jag ser det som en livsstil. Nu när jag vet att jag svullnar och går upp väldigt mycket om jag äter kolhydratrikt är valet ganska enkelt. Fuskar jag går jag direkt upp 1,5 kg, magen tjorvar ihop och jag får det jobbiga sötsuget och svullnadsskänslan som resultat av mitt okynnesätning. Det kan jag klara mig utan.
    (¯`°?.¸ ღ F+H=D&A ღ ¸.?°´¯)
Svar på tråden Är kirurgi lösningen på överviktsproblemen?