Folks arrogans och nedlåtande beteende

Åh jag förstår hur du känner. Jag har också enorm förlossningsrädsla. Vet inte heller vad man ska säga för att få snitt.  Jag pratade med en väninna som fått snitt båda sina grav. och hennes "råd" va att stå på sig och inte verka tveksam det minsta. Jag tror att det handlar om att "träffa rätt läkare", tyvärr. 
Hoppas det går vägen för dig. Jag håller alla tummar!

Precis läst tråden, hur gick det?

*nyfiken och håller tummarna för dej*

Jag fick faktiskt min tid för snitt igår! Envis är stark!! Jag hade tur att ha två tuffa och starka barnmorskor som stod upp för mig mot läkaren, som till slut gav med sig. Ena barnmorskan från min egen mvc och en barnmorska från förlossningen som var min direkta länk till läkaren.
Igår stod det alltså klart och den 10e december får vi ut vår son till denna vintervärld!
Stå på er och ge inte vika, oavsett hur många bm eller läkare ni tvingas träffa och övertyga!
Vill ni ha snitt, så är det ERAT beslut!
Bm på förlossningen påpekade också, som så många andra redan påstått, att ett snitt inte kan nekas om det är kvinnans fasta beslut!

Åh vad skönt att höra du har några starka barnmorskor som hjälper dej att övertyga dom!
Att du har fått responsen du behöver och att du har några dagar nu, att slippa oroa dej på, och bara samla krafter inför den stora dagen. Jag ska hålla tummarna för dej den 10:e och hoppas magen inte känns för jäklig efter snitten. Det gruvar jag mig redan för och jag får snitt i mars!

(Själv får jag snitt pga en missbildning som gör att jag inte kan föda vaginalt så oro för att inte få beviljat snitt har jag inte. Dock oro inför det planerade snittet efter en dålig upplevelse förra gången när dom inte visste om min missbildning och det hela slutade i akut snitt.)

Åh, va skönt att det löste sig för dig! :)

Åh vad lättad jag blev för din skull nu när jag läser att du fått ditt snitt beviljat! Blev riktigt förbannad när jag läste om hur de behandlat dig både under din förra förlossning och nu under din andra graviditet... Skrämmande att vissa får lov att jobba vidare inom vården när de inte är lämpade för det... Tänk på att du faktiskt KAN anmäla dem om de behandlat dig illa som vid din förra förlossning, där skulle jag anmält dem!
Ha det nu så jättebra fram till ditt möte med lilla gossen den 10 dec!

Kram

Grattis TS! Vad härligt att höra! har följt din tråd sedan början o hållit tummarna!

En fråga bara: vart i landet bor du?

Jag blir rörd och tårögd av att läsa vilket engagemang ni haft i mitt tuffa dilemma! All kärlek åt er!

Tack så hjärtligt för alla lyckönskningar! Nu kan jag äntligen börja se fram emot mötet med min son utan att känna fullständig skräck och förtvivlan över hur det skulle gå!

Jag bor i Lund, Skåne. Förlöste sist på Lunds Universitetssjukhus och kommer så även göra denna gången!

Tack ännu en gång! Ni har betytt mycket för mig!

Vad skönt att du fått igenom ett snitt, när det är det du vill. Själv lider jag också av sk sekundär förlossningsrädsla, efter en fruktansvärt traumatisk förlossning. Var inte förlossningsrädd innan.

Jag känner igen så väl det där med att inte få stöd av sin mamma. Jag undviker helt ämnet förlossningar med min mamma, hon är inte alls intresserad av att lyssna på hur jag känner och mina upplevelser, utan babblar bara om sina egna upplevelser från fyra förlossningar, och är helt övertygad om att det är likadant för mig, vilket det inte alls är, överhuvudtaget.

Som tur är har jag min man att prata med. Han var ju faktiskt med, till skillnad från mamma.

Själv vet jag inte hur jag vill göra. Jag vill helst inte bli snittad. Helst skulle jag vilja föda vaginalt där förlossningen startar spontant. Klarar dock inte av att gå över tiden igen (17 dagar förra gången).

På olika vägar vet jag en läkare på spec-MVC, som är jättevettig. Jag ska försöka få komma till honom, jag tror nämligen att jag skulle kunna få igenom en igångsättning med honom. Jag har tex hört honom säga angående en kvinna med sekundär förlossningsrädsla att "Och då ger man en tid i handen för snitt direkt, SEN börjar man prata om andra alternativ, annars är kvinnan så rädd och inställd på att kämpa för att få snitt, att hon lyssnar inte."

För mig påverkar det också i allra högsta grad min vardag. Jag har jättesvårt för när det kommer relativt nyförlösta kollegor och ska hälsa på på jobbet, och ska berätta om sin förlossning. Det susar i öronen och jag vill bara ut ur rummet. Vill inte berätta om min förlossning heller, om någon frågar. Jag tvingar mig till det när jag måste med BM.

Jag upplever själv en stor förlossningsrädsla nu som påverkar allt jag gör känns det som. Gråter flera gånger om dagen då jag tänker på vad jag måste göra, klarar knappt jobba för det här helt tar överhanden. Jag har inte kommit så långt än men ska till auroramottagningen för samtal. Jag vill inte heller ha snitt för det känns inte särskilt bra men samtidigt är jag livrädd för en vaginal förlossning. Till några har jag sagt detta, dock ej min mor om hon börjar "hålla på" med sitt tugg, och kommentarerna blir alltid "men det gick ju bra sist" (vad vet de om det?), "snitt är ju inget man kan kräva", "ja föda barn är jag också livrädd för, vågar inte bli gravid". Jag hade egentligen ingen större traumatisk förlossning. Födde 42+1 efter två dygns meningslösa värkar, sprack inte så mycket och inga komplikationer. Däremot hade jag förträngt min rädsla för att krysta ut barnet att jag fick dropp att inget annat var möjligt än att trycka på. Den timmen var hemsk. Denna gången har jag plockat fram krystångesten för att slippa hamna i den situationen som var sist och känna mig starkt i min vaginala förlossning nr2. Men då kommer en helt ohanterbar ångest att jag inte riktigt vet vad jag ska göra av allt. Jag vet inte heller vad jag ska göra, vill inte bli snittad men vill inte heller riskera att spricka vid en vaginal förlossning.

MamaJuice: Jag bor nere vid Ystad, inte så långt från dig ju. Hör av dig om du känner för att träffas sen när våra söner är födda. Min är beräknad till den 3 feb men jag tror och hopppas på att han kommer i mitten/slutet av januari då hans storebror (som nu precis fyllt 2 år) kom 10 dagar innan bf. =)
Hoppas vi hörs. Ha det nu så bra!
Kram ACD