• Anonym (ledsen mamma)

    Vad har hänt med min son?

    Min 5-årige son verkar ha kommit in i någon form av "tycka illa om mamma-period". Det känns chockerande och väldigt sårande och jag förstår inte varför. Han har aldrig varit trotsig och sedan han föddes är jag den som ALLTID har funnits där och tagit det mesta ansvaret för honom på alla vis. Han har hängt med mig och varit mig mycket nära år ut och år in och vi har stått varann enormt nära och jag har alltid varit nr. 1 i hans ögon. Men som en blixt från en klar himmel förändrades allt. Nu är det bara pappa som gäller och mamma kan väl vara ok men inte mer än OK och knappt det ibland.

    Han försöker liksom spela ut mig, ge mig dåligt samvete, undviker mig lite, beter sig kallt mot mig, han som alltid sagt att jag är "bäst" men nu får jag knappt stämpeln "OK", han klagar på att jag inte gör tillräckligt, sa igår att vara med mamma är inget bra, men pappa verkar vara en Gud för honom just nu.

    Han beter sig som att han är mycket missnöjd och besviken på mig och jag förstår inte varför. Jag har visserligen nyss varit långvarigt sjuk med envisa virusinfektioner som snart varat i 2 månader varav 2 veckor var jag helt sängliggandes och då fick hans pappa ta det mesta ansvaret och då började detta förändras. Men jag pratade med honom om det och förklarade att jag var sjuk och vi pratade om hur det är att vara sjuk, så jag trodde att det inte var någon stor sak och jag vet inte om det har med det hela att göra för att det där är ju ett tag sedan som jag var så dålig.

    Men trots en del skoj som jag försöker hitta på med honom så beter han sig som att han är besviken på mig och det verkar inte spela någon roll vad jag gör. Om jag så skulle ta ner månen så skulle det inte betyda något. Jag känner mig jätte ledsen och det känns som att jag inte känner igen min son längre Är det här normalt? Vad tror du att det hela beror på?

  • Svar på tråden Vad har hänt med min son?
  • barnpsykologen margit

    Hej!
    Du undrar om det är normalt att din 5-årige son efter lång, god och tät relation med dig plötsligt efter att du varit sjuk en tid blivit pappas pojke.
    Jag skulle vilja svara ja på den frågan. Det är normalt. Men det beror nog inte så mycket på din sjukdomsperiod utan snarare på er sons ålder.
    Små pojkar måste till skillnad från små flickor byta kärleks- och identifikationsobjekt för att förstå vilka de är och vilka de ska bli. Mamma är fortfarande oftast det unika kärleksobjektet för små barn. De vill vara med mamma, vara som hon, göra som hon. Men så sakta börjar små pojkar förstå att de inte ska bli mammor när de blir stora utan pappor. Om de då har en pappa som ställer upp som ett gott identifikationsobjekt är det väldigt naturligt att de vänder sig till honom. Det är lättare att lära sig att vara lika som pappa än att alltid vara tvärtemot, dvs inte flicka, inte mamma. 
    Det låter som om er pojke är inne i detta stadium. Det bästa du kan göra är att ställa upp och stödja honom i denna utvecklingsfas. Visa att du litar på pappa och att det är OK att älska honom och vilja vara med honom.
    Din lille son är ju inte som en älskare som valt en annan kärlek och lämnat dig utan en liten pojke som går vidare i sin utveckling till vuxen man. Hans kärlek till dig är väl grundad och finns där även om han just nu utmanar dig. Du måste visa att du vet det, inte blir orolig och försmådd utan unnar honom att njuta av sin pappa så kommer han att sluta att avvisa dig.
    Du säger att du inte känner igen din son längre. Nej, det är för att han växer och utvecklas. Du skulle ju inte vilja att han var en liten pojke som älskar mamma över allt annat, resten av livet, eller? Han går vidare till nya stadier i sin utveckling där både du och pappa är utomordentligt viktiga personer, fast på olika sätt. Bejaka utvecklingen, håll inte tillbaka och tyck att allt ska vara som när han var liten!
    Prata med pappa om detta och hjälps åt att bejaka honom!
    Med vänlig hälsning.
    Margit 

Svar på tråden Vad har hänt med min son?