Ja hur skulle du göra?
Bebisen skriker högt och hjärtskärande. Sånt skrik som riktigt skär i öronen.
Jag valde annat förlåt :(
Men jag är helt säker på att jag hade blivit så chokad av hans/hennes ouppfostrade beteende, att jag hade bara gapat chockat...sen vet jaginte vad jag hade gjort, skömts förmodligen, för att jag inte är modig nog att skälla ut resenären tillbaka.
Naturligtvis gjort allt som var säkert för att få bebisen att lugna sig, innan någon klagat.
Om sen någon idiot hade mage att säga något hade jag nog påpekat att personen var just de, en idiot, och bett personen att backa undan för att jag kände mig hotad av denna.
Bebisar skriker då de inte är nöjda. Den som har problem med det får ta taxi.
Annat: På vår buss får vi inte plocka upp barn från vagnarna. Då blir chaufförerna arga och ropar i högtalarna att man ska sätta ned sitt barn. Om min bebis skriker kan jag inte göra så mkt annat än prata med den lille och försöka ge nappen, vyssja lite etc. Jag kan inte dra vagnen fram och tillbaka i en buss som rör sig. Uteslutet. Jag kan inte heller kliva av. Jag behöver ju nå mitt mål jag med. Bebisar skriker i bland, sådant är livet. De får stå ut. De som klagar tycker jag kan kliva av i stället. Bussen är väl till för alla ?
Naturligtvis har jag redan försök lugna och trösta min dotter, jag tittar inte bara åt andra hållet och visslar oberört om hon är ledsen och gråter/skriker. Skulle någon kräva att jag skall få tyst på barnet eller kliva av kommer jag bara att lugnt svara att jag inte tänker kliva av och att om situationen är outhärdlig för min medpassagerare så har alltid hen möjligheten att själv kliva av och ta en annan buss/vagn.
Jag noterar att möjligheten att bemöta personen med behärskning inte var ett alternativ bland svaren. Var det något som aldrig föll TS in?
Jag hade förmodligen ingripit i situationen långt innan någon kom fram och beklagade sig. Således skulle personens klagande vara totalt meningslöst och jag hade förklarat för vederbörande att h*n kunde sätta sig ner, hålla käften och försvinna ur min åsyn.
De allra flesta kan stå ut med någon gråtande bebis så länge de märker att föräldrarna faktiskt försöker göra vad de kan för att få tyst på den. Vad folk blir irriterade på är föräldrar som har ungar som gapar medan de själva sitter och ignorerar det eller ler som fåntrattar.
Själv hade jag inte skämts ett dugg men försökt vagga, leka och vad jag kan med barnet. Hade någon då haft en åsikt hade jag bara sagt åt personen "försök själv då så får vi se hur det går".
Jag hade nog sagt något spydigt typ: "Det är inte som jag nyper henne, jag gör allt jag kan för att få henne tyst"
Jag var en sån där mamma som plockade upp bebisarna vid minsta pip, oavsett var vi var. Och hade bebisar som genast lugnade sig så situationen är mig obekant. Men rent generellt så tycker jag nog att man får stå ut med att folk (även bebisar) kan tänkas att låta på bussen när man kliver på en buss.
Åker inte buss.
Den första anledningen är att det inte går några bussar och den andra är om det så gick bussar så skulle jag ändå inte åka för jag avskyr kollektivtrafik.