Lära barn "artighet"?

jag tycker det är viktigt att säga tack,tacka för maten,varsågod,hej,hejdå,god natt,be om ursäkt osv.
detta lär jag dom genom att själv göra så mot barnen,
eftersom även vuxna ska kunna göra det.
får jag något av dom tackar jag,kommer jag till dagis säger jag hej,går jag säger jag hejdå,
god natt vid sovdax etc etc.

Jag tycker att det är viktigt att lära barn hur man beter sig socialt. Man behöver inte tvinga dom om man ser att dom är blyga eller tillfälligt vägrar, men man ska ändå påpeka att så gör man.
Som Lingonpajen säger, man kan hjälpa till att säga tack, så är saken utagerad.
Jag tycker inte man behöver vara så rädd över lag för att peka med hela handen, när det gäller barn. Man underlättar inte för dom genom att låta dom lista ut saker själv.
Jag är förälder, jag vet , jag talar om hur dom ska göra.

Jag började våga säga tack för presenter sent i tonåren... innan dess var det alltid jobbigt, jag sa det, men fortfarande är jag lite besvärad och tänker ofta länge innan jag säger det... oftast kräver det ju att man säger u lagom hög ton "tack så mycket för presenten" ifall det är sorligt på kalaset/tillställningen, man måste bryta av och kanske harkla sig för att få uppmärksamheten. samma sak med att säga hej då... fortfarande en obehaglig sak; det har med att kräva uppmärksamheten att göra. Därför valde jag ända upp till studenten att tacka direkt för presenterna och sedan innan de gick, inte under själva presentöppningen då alla tittade på. Under studenten öppnade jag dessutom direkt, ville inte stå i centrum. Är inte sjukligt blyg men vid såna här tillfällen när det kräver tillagd artighet så jo.

Jag tycker nästan att det är viktigare att lära blyga barn om artighet och sociala normer. Aldrig att jag skulle tvinga någon hälsa eller göra något som den är för blyg för att göra, men jag tror att det hjälper at de kan reglerna för de sociala spelen. En sak mindre att känna sig osäker om. Man kan öva att tex hälsa med gosedjur och dockor och rollspel. 

Det är lite så jag tänker också. Att man genom att hjälpa dem genom det jobbiga faktiskt visar hur det ska gå till och hur man kan göra.

Jag var själv oerhört blyg från 10-årsåldern och uppåt, i synnerhet när man kom till en tillställning och förväntades gå runt och hälsa på alla gäster som redan kommit. Det hade hjälpt oerhört om mina föräldrar hade tagit med mig runt när de gick och hälsade och liksom hjälpt till lite. Jag hade behövt konkreta hälsningsfraser att sno rakt av för jag kom aldrig på något mer än "goddag yxskaft". Typ.

 Det kommer jag inte utsätta mina barn för men jag kommer heller inte prata för dem ifall de klarar sig själva.

Att vara artig handlar om mycket mer än bara säga tack. Jag försöker lära barnen att hålla upp dörren för den som kommer bakom, att hålla upp dörren om någon har svårt att öppna, att resa sig upp för behövande på bussen etc.

Som många skriver så brukar det komma av sig själv om föräldrarna visar artighet, vissa barn behöver lite mer påstötning, andra observerar snabbt vad som gäller.
Det jag brukar säga till tonåringen, som kan ifrågasätta vissa saker, det är att man inte gör det för att man ska, utan för att visa uppskattning, man tackar för en gåva, för att visa att man uppskattar att personen tänkt på en, man tackar för maten för att vissa uppskattning för den som som lagat maten. Man klär upp sig när man skall bort, för att visa respekt för den som bjuder etc
En rolig sak, mitt barn var så van att man tackade för maten hemma (det gjorde vi alla) så de gångerna vi var ute på restaurant skulle han prompt gå till personalen och tacka för maten, vilket uppskattades verkligen.

Tillägger, vi är dom som har haft få regler och i vissas ögon här kan betraktas som "slappa". Så vi har tackat för maten hemma, men det har inte varit någon regel.

Jag påminner, berättar och förklarar. Vår yngsta snappar upp saker snabbt men storebror måste få saker motiverade och förklarade på ett annat sätt för att det ska fungera. Ett exempel är att man hostar i armvecket. De är nu 2,5 och nästan 5 år och jag har börjat betona mer och mer vad som är trevligt uppförande. Vi vuxna säger bara "förlåt vad sa du?"  eller "hur säger man om man vill ha nåt?" om någon skriker "sås!" eller liknande vid matbordet. 

Jag tror att det ger trygghet att veta vad som förväntas av en. Om man inte vet hur man ska bete sig för att uppfattas som en trevlig person kan det bli jobbigt eftersom man känner att man gjort något fel utan att förstå hur man skulle gjort annorlunda.  

Ja, det är viktigt att lära barn artighet. Men det är minst lika viktigt hur man gör det.
Tror inte på att tvinga barnen till artighet. Typ DU SKA SÄGA TACK FÖR MATEN.
Om man däremot är lika artig mot sitt barn som man är mot andra så lär det sig på ett bättre sätt.
Jag säger alltid tack och förlåt till mitt barn när så krävs. Och hon är likadan...

Jag lär barnen allt.Det kommer ju med olika åldrar.Var sak i sin tid sas..
Barnen ska kunna uppföra sig som folk,så att de uppskattas av andra människor.
De ska kunna samtala med vem som helst på ett fint sätt.
De ska kunna samtala om hyfsat intressanta saker så småningom...
Det är vett  och etikett.Eler vad man ska säga.
Bra kunskaper i livet som gör att man tar sig fram någonstans.
Sitter inte det blir det tom svårt att få ett bra  jobb!

Det är jätteviktigt att vara artigt, det har jag vart noga med att lära ut från start. Mest lärs det ut genom att jag föregår med gott exempel. Ibland kan jag också förklara och påminna om varför man ska vara artig och på vilket sätt. Detta görs såklart i enrum med barnet och inte när andra lyssnar - vilket vore extremt oartigt.

Jag har lärt honom att tacka för sig, för maten, för att få besök, för att få besöka, osv. Hälsa och säga hejdå ordentligt, standardsaker helt enkelt.

Resten tar skolan hand om :

2. Greet people - all members of staff and visitors when you pass them in the corridors.

3. If you meet a visitor always ask "Are you looking for someone? May I help you?"

4. If adults come in to a room when you are sitting down you should stand up and greet them unless directed otherwise by your tutor.

5. If you approach a doorway at the same time as an adult or a visitor you should hold the door for them and allow them through before you go through yourself.

6. It is courteous to allow women to precede men through doors.

7. When walking in a group be aware of other people around you especially on the public pavements and in corridors. Always stand aside to let adults pass you.

8. In a bus or a train always offer your seat to an adult.

9. If you do not know an adult's name it is always courteous, and never gives offence, to call men "Sir" and ladies "Madam".

10. Take your hands out of your pockets when talking to adults, tutors, your parents, when singing the National Anthem, attending Assembly or other formal occasions.

11. Listen with attention to people when they are talking to you. Look interested and do not interrupt until it is your turn to speak. Always speak clearly and look at the person you are addressing.

12. Reply promptly when you receive an invitation. Remember it is always appropriate to thank the host after an invitation, a school trip, a sports fixture or an excursion.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att man som barn är artig och trevlig - eftersom jag märker, på mig själv och andra, att man har en annan inställning till barn som beter sig väl. Det är viktigt att han tidigt lär sig att bete sig i sociala sammanhang och jag tror att det hjälper honom att inte bli blyg senare.

Om barn och säga "Tack".
V är mellan 2-3år och besöker tant K. Tant K ger honom ett kex och säger: Vad säger man?
V tittar på kexet och tittar sedan på tant K, med en osäker blick säger han: Skål?
Tant K skrattar: Idag kan vi säga det.

Ibland får det drillas, tjatas och gnatas, medans det andra gånger kan komma som en självklar sak.