Hur pratar ni med era barn om donatorn?

Vi brukar parta om dotterns donator med henne, hon är bara 2år men hon är väl medveten om att hon har två mammor och ingen pappa, runt året pratade hon väldigt mycket om en pappa, men vi tror att det är min bror ohn pratar om då han är pappa till dotterns kusiner och hon säger emellanåt fortfarande att det är x´s pappa. Men vi säger ofta till henne att hon inte har någon pappa utan att det finns en donator.

Vi pratar om donatorn som en snäll kille som lämnade bebisfrön på storkkliniken så vi lägga några bebisfrön i magen och få våra fina barn. I allafall äldsta sonen som snart fyller fyra är väl medveten om att han inte har någon pappa men två mammor. Tyvärr har han också insett att hans familj inte ser ut som de flesta andras och har haft en period då han sagt att han vill ha en pappa ... han har inte velat ta bort någon mamma men tyckt att vi kan väl vara lite snälla och lägga till en pappa eller två. När han insåg att det inte skulle hända tyckte han att han kunde få en "kill-fröken" på förskolan. Men han verkar ha landat nu. Många av hans vänner på fsk har fått eller ska precis få småsyskon och han är väldigt avundsjuk, han tycker vi kan ta några bebisfrön till så han får en till lillebror, den han har har han tröttnat på.

Vi har också varit tydliga med varför han inte har någon pappa. Att ordet pappa just bara står för en manlig förälder och inga egenskaper som vi mammor saknar. Vi mammor blev kära i varandra och det är för att vi är just så kära i varandra som vi ville ha barn tillsammans.

Lite snubbligt formulerat kanske men det pågår full bananmasaker vid köksbordet!

Bebisfrön, det låter som ett riktigt bra sätt att förklara det!  Det får det nog absolut bli för oss också. 

Tack tjejer!! 

det är jättegulligt me besbisfrön men på en kompis barns förskola när pojken där berättade om bebisfrön så fråga barnen om han o hans syster blivit till i en blomkruka :(

Jag håller på att göra en bok till vår lillkille (10 månader) som handlar om hur han blev till. Jordnötsresan heter den (för att Jordnöten var vårt arbetsnamn på honom sedan VUL i v 10 då han såg ut som en sådan..). Den består av en illustration och ett textparti och börjar med att vi bestämmer oss för att försöka få en bebis och slutar med att Jordnöten föds. Vi nämnder de 10 misslyckade inseminationerna men har sedan fokus på hur just lillkillen blev till - hur vi åkte till kliniken osv. Bl a finns det ett uppslag som handlar om hur vi valde just den donatorn vi valde.

Att vi via klinik fått bebisfrön (i nuläget jag har skrivit spermier i texten, vet inte om vi ska köra på den linjen eller den lite mer gulliga frö-liknelsen?) från en anonym donator och att A inte har någon pappa ska finnas med från början och inget som vi en dag ska ta upp á  la "A, vill du komma och sätta dig här en stund, vi har något vi vill berätta" och det tänker vi att den här boken kanske kan hjälpa oss med på ett smidigt sätt.

När text och illustrationer  är klara så ska vi trycka den på www.solentro.se

En bok! Att jag inte tänkt på det förut. Tack för tips =). Ska absolut fundera på hur den skulle kunna se ut/ta upp!! Kom på att månaderna bara har gått och nu är snart sonen 2. Det kanske är dags.. Men hittills har det inte fallit sig så helt enkelt. Men med en snygg bok så!

Åh! Ja måste bara göra ett inlägg här, detta är ju så viktigt! Jag har tänkt mycket på detta, dels också för att ja kommer bli singellesbiskmamma.

För det första går det inte och jämföra mellan adoption och insemination. Adoption är något helt helt annat, tro mig! Jag är själv adopterad. Mina föräldrar var öppna om adoptionen redan från start så inga problem där.

Jag tror att med mycket kärlek och mycket förklaringar om varför det är som det är räcker, ett barn speglar ju av hur DU känner. Om du inte känner att det inte är en big deal från början och förklarar det så kommer inte barnet göra det heller.

Sen i tonåren så vet vi ju alla att vi blir ostabila osv. Men det är ju oftas en fas och det går över, alla tonåringar har ju sin grej som är jobbig att gå igenom och det lär ju inte vara så mycket annorlunda här.

Jag kommer att ha en anonym donator till mitt  barn.

Hej,

Precis som "Gaytjej" har vi från början planerat att göra någon sorts berättelse. Vi tog därför bilder den dagen vi åkte till köpenhamn för insemination. Vi har bilder på ett regningt köpenhamn och på öresundsbron etc... Och på oss i bilen mm... Sen vet jag inte om det skulle funka men en tanke är att när vår son blir större, kanske åka till Köpenhamn och visa honom vart han blev till, kanske få en rundtur inne på kliniken eller något sådant.

Jag tror det kommer att lösa sig automatiskt. Kommer det frågor så småningom besvarar vi dem så sanningsenligt vi kan :) Han är ju bara 4 månader än så länge :D

Men att göra en bok är ju kanonbra! :) Ni är ju fulla av bra idéer, tjejer!  Tack!! 

Vår dotter är 2,5 och hon vet att  eftersom vi är mammor så har vi  ju bara ägg och att vi därför fick åka till ett sjukhus och få en spermie av en doktor där. Och hon vet att ett ägg och en spermie behöver blandas för att det ska bli en bebis i magen. Det var lite roligt när vi var på dagis och en pappa kom in " Det där är X pappa, han har särmier" sa vår dotter glatt - hon har stenkoll. Så hon har även kopplat att killar har spermier och att de har lämnat sådana på sjukhuset för att hjälpa mammorna. 

Anledningen till att vi valde att berätta så rakt på är att vi fick "Familjeboken" av några vänner och vår dotter älskar att läsa på sidan med de två mammorna hos doktorn. Vi kör ju en någon förenklad version men ja...Vi tar frågorna från vår dotter som de kommer, jag tror inte att hon har börjat fundera över att det finns någon donator eller okänd kille bakom hennes ursprung ännu men det kommer nog längre fram. Hon är numera mest bekymrad över sina dagiskompisar som inte har två mammor utan bara en...

Har ett barn som är 3 1/2 och som, sedan hon var drygt 1,  har älskat att läsa den bok jag skrivit (och min syster illustrerat) om hur hon blev till. Så hon har full koll på att det finns bebisfröer på vissa sjukhus och att en doktor med vit rock stoppade in ett sådant i min mage. Hon har även stolt tagit med sin bok till förskolan och visat upp för personal och andra barn. Dotterns kusin, som har en mamma och en pappa, älskade boken lika mycket och meddelade stolt på sin förskola att hon skulle få en lillasyster för "min mamma har varit på sjukhuset och fått ett bebisfö"... Min syster började då fundera på om det var läge att berätta att barn kan bli till på andra sätt också... Hihi... 

Vår dotter är också helt på det klara med att hon har två mammor och ingen pappa. Varken hon eller någon annan på förskolan verkar tycka att det är det minsta konstigt. Dock har jag nyligen börjat observera att hon, när hon leker för sig själv, nästan bara har mammor och pappor i lekarna. Tidigare hade alla djur, nallar och andra leksaker två mammor. Så jag börjar inse att det är svårt att stå emot Normen, även om en gör tappra försök. För några veckor sedan satte jag exempelvis fredagsmyspopcornen i halsen när barnkanalen visade "Lunas listiga plan". Ur programbeskrivningen: "Luna önskar sig en pappa som kan komma och se på föreställningen som de andra papporna gör. Hur kan man få tag i det?" Alltså snacka om att förmedla en bild av att det är viktigt att en familj inkluderar en pappa, och vilket budskap sänder detta till barn med en annan familjekonstellation? Att i enstaka böcker och berättelser försöka spegla andra alternativ än den heterosexuella tvåsamheten känns som en droppe i havet när en ska kämpa mot Norms sanningsmonopol. En enstaka Törnrosalek eller Askungesaga känns ju rätt oskyldig - och en saga om en delaktig pappa rent utav positiv - men många bäckar små blir en heteronormativ å...  Nu menar jag inte att jag inte tycker att det ska få finnas mammor och pappor i dotterns lekar, det blev bara så påtagligt att det finns en del kvar att göra om böcker/filmer/barnbrogram/sånger mmm ska spegla den mångfald som finns i verkligheten.

Roligt att läsa om någon mer som gjort en egen bok, och så kull att hon verkligen har uppskattat den! Nu blev jag än mer inspirerad att få färdigt min, deadline 14/2 (och inte 14/3 som jag skrev ovan) *häpp häpp!*

Jamen verkligen :(

Detta påminner mig om att vi ju i alla fall måste börja samla på oss dessa enstaka böcker! Det ska finnas någon boktipstråd på Förälder/Regnbågsfamilj, ska se om jag kan hitta och damma av den. Egentligen borde man väl köpa på sig två ex av de bästa böckerna och förse förskolan med dessa, kan tänka mig att deras snäva budget inte tillåter inköp av särskild litteratur bara för att Alvar ska börja där.. och jag kan inte tänka mig att de redan har dessa böcker i någon större utsträckning, med tanke på hur lite "förberedda" alla andra (MVC, BVC, ÖF, familjerätt etc) har varit på vår familjekonstellation.

Hoppas det kommer komma en hel hög nya barnböcker där huvudpersonen har två föräldrar av samma kön så där utan att just det är the main story! Får jag bara färdigt Jordnötsresan så får jag väl ta och skriva en sån själv också =)