Skulle du använda drogtestet på ditt barn?

Jag håller med dig.
De flesta ser inte ett drogtest som något kränkande utan förstår tanken och syftet med det om det inte är så att man har något att dölja och inte vill bli ertappad.
Drogtest används ju även i arbetslivet.

Att försöka förminska mig funkar inte så den argumentationstekniken kan du med fördel lägga åt sidan

Självklart går det att sätta krav för vad man anser är acceptabelt inom en relation. Gör inte du det?
Har inte du några deal-breakers vad det än må vara?
För oss så är en given deal-breaker om partnern använder droger. Det är inte egotrippat utan var och en väljer hur den vill göra och någon form av standard på förhållandet och partnern tror jag de flesta har.
Väljer man att använda droger framför familjen och partnern så är det ett eget val och för mig ett väldigt egotrippat val.

Det gör du jätte bra själv genom att berätta vilken ignorant och respektlös inställning du har till dina närmsta.

Acceptabelt inom en relation? Givetvis kan man uttrycka sina önskningar och genom kompromisser komma fram till fungerande lösningar. Du ställer däremot ingen krav på relationen där ni båda samspelar, du ställer orimliga krav där du inte har rätt att göra det.
Vad som är tillåtet i er samspel är upp till er bägge, vad han däremot väljer att göra på sin fritid är inte din business. Det är trots allt en människa du talar om, inte din ägodel.

Du svamlar igen och besvarar inte mina frågor, anser du att nån drink på puben är att välja alkohol framför familjen?
Vad för hjälp är det du tycker man behöver vid normal bruk av valfri substans?
Var i ligger hans så kallat val om du redan har tagit den?

Du får kompromissa hur mycket du själv vill och känner i din relation men i vår relation finns det saker som vi inte kompromissar med och det är bl.a. droger.
Har man droger som fritidsintresse så tycker jag att man bör försöka hitta något bättre och mer meningsfullt att pyssla med på fritiden.
Så- tyvärr droger som hobby går bort inom vårt förhållande.

Nej jag anser inte att en öl på puben är att välja bort familjen däremot så skulle jag anse att det vore det om partnern tillbringade väldigt mycket tid på puben eller har alkoholproblem.
Nu så kan jag på en gång också meddela att jag inte drar likhetstecken mellan illegala droger och de droger som är legala.
Däremot skulle jag absolut se det som en deal-breaker och mannen med om t.ex alkohol fick väldigt stor del i våra liv och det ledde till ett missbruk.

Jag har inte tagit gjort något val åt någon annan utan jag har valt vad jag vill basera ett förhållande på och vad som är viktigt i det. Det är mitt val.

Det är emot mina principer men jag misstänker att en stark oro för mina barns hälsa skulle få mig att bryta mot dem.
 
Jag är rädd att det skulle kunna skapa en falsk trygghet då det ju antagligen finns droger som inte ger utslag i det här testet så egentligen ger det ju inget om det inte visar något.  

Ja, jag får behandla min partner med hur mycket respekt jag vill utan att påtvinga idiotiska krav på han. Det har du alldeles rätt i.
Vad du anser vara meningsfullt i det fallet är fullständigt irrelevant du kan inte och har ingen rätt att bestämma vad andra får och inte får tycka om, det är absurd att ens försöka.

Svamla inte bort dig, om en drog tar för mycket plats i ens liv så börjar det så smått luta mot missbruk, vägen dit däremot  är lång och det är ingen mening i att blanda in det här.
Att du ser alkohol som en acceptabel drog men andra droger som oacceptabel knark tyder bara att du svamlar i ovishet, för din egen bästa borde du läsa på vad du krigar emot, innan du skadar din omgivning.
speciellt med tanke att du skrev innan att lagar är betydelselösa för dig.

har du inte tagit nått val? Snälla lilla du, om du förbjuder nått så har du tagit ett val, om du är villig att sätta dina skeva ideal framför förhållandet och dina närmsta så har du tagit ett val.
Vist, det är upp till dig om du vill vara egotrippad hänsynslös ignorant som är villig att promenera över dina barns lik men stick i alla fall inte under bordet med det.

Du får tycka att jag svamlar i ovisshet och allt vad det är men det är min syn på saken.
Jag förbjuder ingen att göra något men jag väljer själv vad jag har omkring mig och med vem och vilken typ av människa jag lever i ett förhållande med.
Vill min partner hålla på med droger så tycker jag att han gör ett idiotiskt val och jag kan bara beklaga idiotin men valet är hans. Jag väljer dock att inte vara en del av hans liv eller fortsätta förhållandet på de premisserna.
Valet är hans. Vill han vara med mig så är det bara att låta bli droger.

Haha, alltså dina förklaringar borde liga i komik avdelningen om det finns nån här, ”jag förbjuder ingen men jag är bered att beröva *han* all mänsklig värdighet om han går emot min vilja”. Strålande retorik.
Vilken typ av människa? Anser du att folk som använder sig av cannabis är på nått sätt sämre?

Vist är det genomkorkade beslut att skada sina barn eller splittra familjen på grund av simpla åsikter, det valet kan inte lastas på nån annan än dig. Som att beskylla en lokförare för att han körde över nån som slängde sig ut framför tåget.

Alltså kan man komma fram till att du fokuserar på dina principer i första hand och ditt barns välmående får komma i andrahand, eller helt enkelt där det hamnar efter att dina principer har införlivats.

Att söka hjälp innebär tyvärr inte att man automatiskt får bra hjälp eller ens får någon hjälp överhuvudtaget. Jag och min tidigare vårdcentralskurator skrev två remisser (två då inget resultat alls uppstod efter den första) till psykvården för över 1 år sedan och jag har fortfarande inte fått någon bokad tid för att träffa en av deras psykologer. Inte heller fick jag någon av de receptbundna drogerna som jag efterfrågade och som jag visste fyllde sin funktion - istället fick jag förslag på alla andra former av receptbundna droger förutom vad jag personligen efterfrågade. Vad jag fick för hjälp när jag sökte den ur psykvården blev några informationshäften om mina problemsymptom samt att jag fick utföra ett test som ironiskt nog kom fram till att jag inte skulle kunna hantera problemen som jag hade utan hjälp av psykolog och medicinering. Jag hade dock en väldigt trevlig kurator på vårdcentralen! Alltid något.

Vi har tyvärr inte en bättre fungerande psykvård än såhär på väldigt många ställen i Sverige. Det finns till och med människor som utsätter sig själva för iscensatta självmordsförsök - enbart för att få den vård de behöver i tid. Läget har blivit aningen kritiskt när psykvården fungerar så dåligt att självmordsförsök blir motiverade av den.

Av sådana här anledningar resonerar jag som jag gör och jag har inget annat intresse än mina barns välmående. Skulle de må bättre av cannabis i ett kritiskt läge och det tar orimligt lång tid för barnen att få hjälp genom vårdsystemet - så betyder lagar och dess konsekvenser ingenting. Hade farbror staten blivit tillräckligt upprörd för att beivra en olaglig lösning under sådana här omständigheter så hade jag själv tagit på mig ansvaret och yrkat på tvång till cannabismedicinering.

Verkligen läskigt vad man kan tvingas utsätta sig själv för i det här landet enbart för att man bryr sig om de liv man har skapat mer än landets - under de här omständigheterna - uppenbart bristfälliga vision om ordning och vad som kan erbjudas för att upprätthålla den på ett rimligt vis. Så ser dock verkligheten ut för mig.

Jag undrar hur långt du förhåller dig villig att gå med dina principer. Kommer det att ske någon förändring hos dig i ditt förhållande till cannabis som ett möjligt ångestdämpande alternativ när det gått över ett år, din då 17-åring får fortfarande inte fungerande hjälp eller ens någon tid hos en psykolog och då din 17-årings problem har gått så långt att livsviljan börjar bli förlorad på allvar?

Jag undrar verkligen om dina barns liv väger mindre än dina principer.

Det är ju så och det tror jag de flesta håller med om att vi alla gör val i livet. Vi sätter också upp gränser för vad vi själv kan tänka oss tillåta och vilka krav vi har på t.ex ett förhållande. Det är inget konstigt utan det tror jag de flesta gör faktiskt.
De rätt enkla kriterier jag eller vi gemensamt har på vårt förhållande och vad som räknas som deal-breaker är våld, otrohet och droger.
För oss är inte det något konstigt eller något som vi ens reflekterar över nämnvärt. Börjar min partner använda droger och inte är villig att söka hjälp och sluta med det så är det att packa tandborsten och leta sig vidare.
Detsamma gäller för mig. Min man skulle aldrig acceptera att jag använde droger.

Det ena behöver inte utesluta det andra. Man behöver inte tillåta att barnet självmedicinerar med illegala droger och för den skulle åsidosätta behovet av stöd och hjälp.
Jag ser till att barnet får den hjälp som behövs och jag har de resurserna.Det är tyvärr jättetråkigt att det ofta är långkö till t.ex en affektivenhet men vårdcentralen kan oftast hjälpa till under den akuta fasen och det finns idag bra mediciner som inte är narkotikaklassade som man kan välja att använda sig av. Detta kan behandlande läkare hjälpa till med tillsvidare. Och idag så behandlas nog de flesta depressioner och ångestsyndrom via vårdcentraler men inte tu tal om saken att det absolut behövs mer resurser inom psykvården. För det behövs men lösningen på problemet är inte att tillåta barnet använda sig av illegala droger.Jag skulle aldrig acceptera och sätta mig till ro med att barnet använder illegala droger och där är jag principfast utan vi söker andra vägar och jag skulle göra allt för att barnet fick bra vård och bra medicinering men aldrig acceptera att de självmedicinerar med någon form av drog.

Glömde tillägga några nya omständigheter i den nya frågans premisser; ditt barn går nu på flertalet tunga och receptbundna droger som byts ut lite då och då för att ingen av dessa har gett din 17-åring ett tillräckligt bra resultat för att väga upp de väldigt svåra biverkningar som din 17-åring tyvärr får av dem.

Som sagt mitt barn hade fått bra och adekvat medicinsk behandling och det hade jag sett till och utan att behöva ta till illegala droger.

Jag måste återigen få fråga var drar man gränsen?
Om barnet mår bra av fludder ska det vara okej eller om barnet mår bra av heroin, amfetamin eller andra droger var drar du gränsen?

Du blandar konsekvent olika begrepp som inte hör ihop.
Bruk med missbruk, förhållande med din partners personliga liv och så vidare.
Självklart man har önskningar på hur vi vill bli behandlade i ett förhållande, det går dåligt ihop med att sätta villkorslösa krav på hur den andra ska leva sitt liv, det påverkar inte dig negativt däremot är det du som påverkar din omgivning negativt.
Våld, förstårligt då det går ut över dig.
otrohet lika så.
Hur får du in drogbruk i det som inte påverkar dig?
Igen, vad för hjälp är det man behöver söka vid problemfritt drogbruk?

Bara att inse, du sätter ditt eget välbefinnande och ideal framför andras bästa.

Man kan knappast utgå ifrån att de tillgängliga drogerna bland de lagliga och receptbundna besvaras väl i en specifik människas kropp. Min kusin, som exempelvis har problem av den här typen, fick prova olika lagliga droger under cirka 5 år för att hitta en lämplig kombination.

I teorin så har det ingen betydelse vilken drog som fungerar positivt under kritiska och akuta omständigheter. I praktiken så har dock varken heroin eller amfetamin någon direkt antipsykotisk effekt och fyller därmed ingen funktion i sammanhanget. Heroin hade mitt barn kunnat få vid svåra smärtor och om inget annat fanns tillgängligt och amfetamin hade mitt barn kunnat få om den ordinarie och receptbelagda drogen inte fanns tillgänglig och läget förhöll sig akut för mitt - i teorin - ADHD-diagnostiserade barn.

Olika "fludder"-preparat hör just till den form av droger som vården skulle skriva ut åt din 16-åring - det vill säga bensodiazepiner i olika uppsättningar.

Absolut om misstankar fanns där. Ingen som helst tvekan om den saken.

Ja, det skulle jag tveklöst göra om misstankar skulle finnas.

Ja, det skulle jag kunna tänka mig att göra, om det fanns misstanke om det.. Hade inte bara hej hopp testat lite när det passat mig..

Om nån av mina ungar hade börjat falla efter i skolan och börjat bete sig irrationellt så skulle jag eventuellt försökt utesluta olika orsaker. Skulle jag mot förmodan få för mig att kränka dom på det sättet så skulle jag bara hålla tummarna att testet kom tillbaks på cannabis.

Vad gör ni med ungen om testet visar positivt då?