Kejsarsnitt vs sätesförlossning

Lycka till! Kom tillbaka och berätta hur det gick!

Var igår på vändingsförsöket, bebisen var hur vild som helst under timman jag skulle vara uppkopplat på ctg...
han sparkade hej vilt som vanligt, när doktorn väl skulle försöka vända på honom ville han visst inte sammarbeta han har bestämt sig för att ligga kvar så, kändes som att han fastnat som vid någon vägg han vägrade flytta på sig.
Hon försökte från vänster sida först, sedan över till höger sida..hon sa att vi bryter där hon  frågade om även om hon skulle forstätta men det var upp till mej, jag tyckte hon skulle försöka igen så hon gick tillbaka till vänster sida för att försöka igen.
Men hopplöst!!
När dom sedan kopplade på mig igen på ctg så låg bebisens hjärtslag på 160-170.medans det låg innan på 140-150, 155 max....så nog blev stackaren säkert stressad sen...

Senare på kvällen kändes hela magen stel som blåmärken över hela magen, och bebis som alltid brukar sparka o böka omrkring var helt lugn stackarn.

Så snittet är bokat till den 5 januari 2011.
Doktorn jag fick som ska göra snittet är samma som försökte vända på bebisen så det känns skänt att veta vem hon är iaf.

 

jo dte känns nervöst då jag är enormt rädd för allt vad som har med sprutor nålar å allt det där att göra med.
Men samtidigt försöker jag tänka positivt just att inte uppleva smärtan som man gör normalt vid förlossning utan senare och gå med ett ärr låter med skrämmande på ett sätt.

Men har googlat o läst vad andra skrivit i trådar här på fl så nog känns det lite mer ok!
men det lär bli mer nervöst ju närmare man kommer nästa vecka dagen för snittet.
Känns lite oxå då det är planerat att man vet att just den dagen kommer vi få bebisen hos oss.

Har inte äns förberett någonsting ännu tänkte ge mej ut för shopping att ny pyjamas, tofflor o lite sådant som ja ska ha med till förlossningen...men funderar på vilken typ av pyjamas jag ska ta som ett nattlinne eller 2 delat...
tänkte nu när man ska ha snittet vad är smidigast?!!

Sunshiine: Jag hade en mjukisdress med byxor som hade en bredare linning, kändes skönt när det det tryckte/höll emot såret (inte för hårt alltså).  Sjukhuset skjortor är mjuka o bra när man ska amma.Ett tips är att köpa trosor som är lite högre för det är  inget skönt med låga trosor som skaver mot såret.

När jag väntade min son (första barnet) anade jag ganska tidigt att han låg i säte o det visade sig stämma. Jag har alltid vilja föda vaginalt och precis som du var jag livrädd för ks. Jag fick tid för vändningsförsök i v 37+2, men dagen innan gick först slemproppen och sedan vattnet varpå värkarna satte igång. Jag fick åka på akut bäckenröntgen för att se om vaginal förlossning överhuvudtaget var möjligt och då måtten var bra fick jag själv välja om jag ville föda vaginalt eller genomgå ks. Jag valde att föda vaginalt och det ångrar jag inte för en sekund. Barnmorska kollade CTG med jämna mellanrum genom hela förlossningen och var mycket tydlig med att om värkarbetet avstannade det minsta så skulle det bli snitt på en gång. Jag hade dock tur och förlossningen fortskred precis som den skulle, trots EDA. Sjutton timmar efter att vattnet gått kom min lille kille ut med stjärten först men helt frisk och kry. Jag blev sydd endast med några få stygn och återhämtade mig fint.
Så tack vare duktiga barnmorskor som fick mig att våga fick jag förlossningen som jag ville ha om än lite bakvänt.

Som jag förstår det försvinner sätesförlossningar mer och mer eftersom det helt enkelt finns för få barnmorskor och läkare som "behärskar tekniken". I norge däremot  verkar det som att man fortfarande betraktar sätesförlossningar som "normalförlossningar" och där finns hantverket kvar hos de som förlöser.

Och visst gjore det ont att föda. Sjukt ont. Men det tror jag att det gör oavsett vilken ände som kommer först...

Jag har helt glömt uppdatera! Det blev sätesförlossning och allt gick superbra!
Min förlossningsbm hade god erfarenhet och kunde sin sak.
Jag fick värkstimulerande dropp, som reglerades på och av så att förlossningen skulle gå snabbt men ändå i min kropps takt, bm sa aldrig hur många krystningar max men hon heja på för att jag skulle få ut barnet så fort som möjligt, jag hade kopplat på ctg hela tiden så att de visste om barnet mådde dåligt.
Barnet fastnade lite i armen men det gick bra, inget fel på höfterna, andning eller andra problem.
Jag sprack inte och behövdes inte klippas upp.