Det finns många artister därute som har en högst tveksam moral, frågan är hur mycket du bryr dig om det.
Om de slår sina barn, är det relevant?
Om de sjunger om knark?
Om de är pedofiler?
Om de promotar att slå ihjäl homosexuella?
Var går din gräns - om du har någon?
Nej, jag har väldigt svårt för det. Framförallt om låttexterna i sig själva uttalat går emot mina egna värderingar, men kan även ha svårt för låtar av artister som jag tycker verkar tvivelaktiga privat, även om låtarna i sig är oförargliga.
Drogromantik etc har jag inget större problem med för även om jag är emot droger så är det inte en av mina hjärtefrågor (och väldigt många i showbusiness verkar ju ha kommit i kontakt med droger så skulle man utesluta alla som knarkat skulle man väl knappt ha något kvar att lyssna på...), men jag har väldigt svårt för att bekymmerslöst nynna med i låtar som är tydligt kvinnoföraktande, homofobiska, rasistiska osv.
Jag har helt enkelt väldigt svårt att skilja artisten från verket, antagligen pga att konstnärliga verk inte bara uppstår ur tomma intet utan logiskt sett måste vara färgade av skaparens åsikter, värderingar, bakgrund... så om någon i övrigt schysst artist har gjort en låt som är riktigt rutten så har jag liiite svårt att tänka bort det helt och tro att artisten själv inte är det minsta rutten alls.
Tydligast har denna motvilja manifesterat sig hos mig i det att jag vuxit upp med Di Leva, och hans musik har varit superviktig för mig under hela min tonårstid. En stor procent av hela min skivsamling består av hans musik och några av mina absoluta älsklingssånger är hans. Efter att det kom fram att han eventuellt misshandlat sin flickvän förra hösten har jag knappt kunnat lyssna på honom längre, vilket gör mig ganska nedslagen. Jag vill inte tro att det är sant, men kollar man runt lite så blir man ju misstänksam, och ska man tro vad de skriver på Flashback osv så är ju mannen närapå djävulen själv. Jag vet inte vad jag ska tro, och det är inte kul alls.
Försöker trösta mig/bortförklara saker med att jag kanske fortfarande kan lyssna på hans riktigt gamla skivor, för de är ju gjorda innan det här hände och kanske var han inte ett lika (potentiellt) ruttet svin på den tiden...?
(Är medveten om att jag kanske tar sådant här på för stort allvar, men obehagskänslorna finns ju där, så vad ska jag säga?)
.
.
Lyssnar på allt om andan faller på. Allt ifrån döda vita, kommunist music, skinnhead music, rasistmusik.
Lite exempel på skön rytm i musiken:
Stockholms negrer - den vita apan - rasistmusik
">
Ebba grön - beväpna er - kommunistmusik
">
DJ Adolf - SS SA MIX - nazisttechno
">
Inkubus Sukkubus - Io Pan - satanistmusik
">
Kontentan är att jag inte bryr mig ett skit om vad dom sjunger så länge jag tycker musiken är skön. Om dom sedan är nekrofiler eller whatever spelar föga roll, det är musiken, rytmen etc jag bryr mig om.
Lyssnar på allt från gangsterrap till kyrkobrännande norsk black metal, så några direkta hämningar på det planet har jag inte.
På ett mer komiskt plan kan jag rekommendera Eddie Murphys fina låt "Kill the white people" från SNL.
Jag skulle inte lyssna på vitmakt musik, men jag älskar ludacris och han sjunger altid om sina 'bitches'
Det beror lite på för mig.
Nazistmusik eller överpatriotisk musik = NEJ
Hip-Hop = Ja
Michael Jackson = JA
Chris Brown (misshandlare) = Nej inte nu längre, även om jag gillade hans musik förut.
R-Kelly (halv pedofil) = Nej, tyckte trapped in the closet var hyffsat bra men nee jag får creeeps av honom.
Eddie Murphy (sen han övergav sin dotter) och Jamie Fox får jag också creeps av.
Så det beror på vad det är för omoraliskt artisten "gjort" i förhållande till hur talangfulla de är, och hur mycket jag gillar deras musik.
I regel bryr jag mig inte, och omoraliska texter går väl inte att undvika? Till och med en sån som Britney Spears sjunger om trekanter (i låten 3.. "Everybody loves threesome"). Vet inte om jag skulle lära "min" dotter/son texten till den låten..
Knark och droganvändande är väl ett tema som återkommer i de flesta genrer (möjligtvis inte i t.ex. dansband). Så länge låten är catchy så spelar det mindre roll för min del (även om jag är arbetar med antidrog).
Nä, jag är inte speciellt brydd. Jag finner det dock inte speciellt roligt och sitta på en låt som hyllar homofobi eller rasism eftersom jag gillar att kunna relatera på ett sätt till texterna i en sång - men nä.. Det är olika där med. Pulling on the boots från Romper Stomper (
">länk) har ju en text som jag absolut inte håller med om - ändå älskar jag låten.
Jag har nog lite dubbelmoral när det kommer till det. Men vad artisterna tycker och tänker om olika saker privat skiter jag fullständigt i.
Texten o moralen tycker jag är jätteviktig. Absolut lika viktig som självaste musiken.
Om man bara sjunger om sitt engångsligg, och upprepar det 500 vad dom hade för sig i sängen, så
tycker jag inte det är värt att lyssna på även om musiken var bra.
Det ska vara meningsfull text och bra musik i låten, annars är det ingen idé att lyssna ens.
Är musiken fin men texten meningslös så förstör texten låten o tvärtom.
Man ska sjunga från hjärtat och själen. Kan inte låta bli att dela med mig av mina favoriter:D
Kristet exemplar på bra musik:
">
">
Romantisk exemplar av bra musik:
">
"Depp eller övrigt sorglig musik som är bra:
">
">
Meningslös musik lista:
">
">