Hur var era graviditeter (prematurföräldrar)?

Jag hade en helt normal graviditet!

I v.28 tyckte jag min mage sjönk. Kontaktade BM som sade att nej, det är icke möjligt så tidigt! Tänkte att ja, men då nojar jag mig väl bara....
I v.32 trodde jag mig läcka vatten. Kotaktade BM som sade att nej, det låter som helt vanliga flytningar! 

Pga att både mamma och mina systrar fått prematura barn så har jag varit rätt rädd för det så tänkte att ja men jag överdriver nog det hela!
33+1 hade jag min rutinkoll hos min BM och tog åter upp min oro om vattenläcka (var en annan BM jag pratat med tidigare). Hon tyckte det lät som flytningar men då mitt SF inte ökat så tyckte hon det var lika bra att kolla upp det för säkerhetskull.
Åkte in till förlossningen och någon timme senare var vattenavgången konstaterad och jag blev inlagd. Under natten startade värkar så smått och 21.55 dagen efter kom han till världen.

Hade en normal graviditet. Dock mådde jag illa dygnet runt oc kräktes många gånger varje dag tom v28. Hade även mkt foglossning. Under en semester i vecka 25 hade jag mkt sammandragningar även vid minsta promenad men det gick över med vila. Efter den veckan hade jag bara ngn enstaka sammandragning. I v33+5 gick vattnet och jag blev inlagd (efter vi fått vara ute å promenera en timma för dr trodde jag bara kissat ner mig då det fanns mkt vatten kvar. Under promenaden fick jag värkar.) uppstoppande droppsattes men det gick inte att hejda, morgonen efter födde jag en perfekt liten kille.

Något jag och min man har undrat över i efterhand är varför dr skulle skickat hem mig. Visst hade jag mkt vatten kvar men livmodertappen var ju helt utplånad. Ska den vara det i vecka 33? Dessutom så fick vi inga som helst restrektioner om vila el dyk. Det var en sköterska som kom till oss i väntrummet och sa att vi kunde åka hem nu för det var nog inte vattnet. Först när min man sa att jag hade börjar få ont så blev jag inlagd. (skönt det för så snabbt som allt hände sen så tror jag han hade kommit hemma eller i bilen på väg till sjukhuset. Är det någon som vet vad som brukar gälla, när utplånas tappen osv? Funderar ju en del på furste kommer att tå om vi lyckas få till ett syskon...

Oj vilka stavfel . Menar ju inte att skriva om en furste på tå utan vi funderar på hur det kommer att gå...

Helt normal graviditet. Fick en liten, liten blödning i vecka 25 + 5 samt molnade värk vid 7-tiden på morgonen. Sonen föddes 12 timmar senare med akut snitt.

Jodå han räknas som prematur :).. men har var väldigt stor :O.. måste jag säga.. vad sa dom på förlossningen, fel datum kanske? :O.. hoppas han klarade sig bra iallafall :)..

prematur = född under vecka 32+0 t o m 36+6
mycket prematur = född under vecka 28+0 t o m 31+6
extremt prematur = född t o m 27+6

Min dotter är född v 36 + 2 och var 44 cm lång och vägde 3090 g (riktig tjockis)
Hon hadde problem med andningen och hadde mycket gulsot.. hon fick även matas med kopp för sugförmågans skull och för att få i sig näring snabbt då det behövdes..
Led under min graviditet av graviditetsklåda vilket var det som orsakade det hela.. 
Mitt vatten gick spontant i v 36 + 1 och min dotter föddes några timmar senare.. 

Hon repade sig jätte bra och vi blev kvar 4 dagar på sjukhuset innan vi fick åka hem.. neo hadde noga uppsikt över andningen i början, men hon klarade det helt själv och slapp hjälp av syrgas osv.
nu är hon en frisk 9 månaders :). Hon är lite mindre i förhållande till andra barn i hennes ålder. men är duktig och lär sig som hon ska :)..

Doktorerna tror att det var lite av ett mirakel att hon stannat så länge i magen.. jag är bara glad över att det inte blev värre. under min nästa graviditet så kommer jag ha gravidklåda igen då det inte går och bota för att levern inte tål hormonerna. men kommer få gå på fler kontroller och kollas upp noga :)..

 

45 cm ska det stå, min dotter va 45 cm och vägde 3090 g :)

Hade en jätte bra graviditet, enda "strulet" var väl att det var tvillingar, så lite tungt o lite extra illamående etc....en jävulsk halsbränna med men inget som hade med prematurfödsel o göra, Vaknade av att vattnet gick i v29+3 och hamnade i strikt sängläge på sjukhus tills jag fick en infektion i fostervattnet och allt slutade i ett akut kejsarsnitt i v30+1 Ut kom först en grabb på 42cm o 1580gr sedan kom grabb nummer två på 39cm. 1280gr! Två stora o starka 18månaders nu (okorrigerat)

Hade ingen rolig graviditet. Fick Hyperemesis runt v 7. Kräktes och kräktes och kräktes. Låg på sjukhus två gånger innan jag fick medicin som hjälpte, men jag var intorkad under hela graviditeten. Mådde illa varje dag - fram till v 28. Då upptäckte man en uppseglande Havandeskapsförgiftning och det blev akutsnitt efter 3 dagar på sjukhuset. Sonen vägde 1100 g och var 37 cm lång.

Vet inte om jag vågar skriva hur det var, har fått höra många gånger av människor i min närhet att jag inte vet hur det är att vara gravid mm ( hade lätt graviditet, lätt förlossning, och fick en lätt dotter, fast det är inte "lätt" med ett prematurbarn alltid...) ...:( men här kommer det: Jag mådde knappt illa, gick sammanlagt upp 3 kg ( hade väldigt liten matlust, orkade knappt äta nått och inget sötsug). I början glömde jag nästan bort det... :) ...eftersom allt kändes som vanligt...men efter två missfall så tänkte jag ju naturligtvis på det varje dag. Vår lilla tjej kom som en överraskning. Hade inga förkänningar. Mitt i natten vid 2-tiden gick lite av vattnet. Det satte igång inte så de på sjukhuset sa att jag skulle lägga mig igen och känna hur det kändes på morgonen, och sen höra av mig igen. Då kändes det mer och mer så vi åkte in för en koll. Värkarna gick inte att stoppa. Vid 15-tiden satte förlossningen igång på riktigt och en halvtimme senare var vår lilla dotter född, 9 veckor för tidigt ( 30 + 1 ) 1555 gr och ca 40 cm. Hon kunde andas själv men fick ligga med cpap några dagar och kuvös 2 veckor. Vi var på sjukhuset 1 månad och hon skötte sig exemplariskt. Förutom ett par andningsuppehåll ( som de allra flesta förtidigt födda barn har) var det inget bekymmer med henne!

Är det någon här som har flera prematura barn?

Själv fick jag sonen i v. 35+2 (hade hotande havandeskapsförgiftning och var sängliggande en månad innan, men när vattnet gick var jag ändå inte beredd).

Dottern kom i v. 37+2 så hon är inte prematur men på gränsen (enligt mina ältester så kom hon i v. 36+5).
Då gick vattnet, jag var inte alls beredd på att hon var på väg.

Nu är jag gravid igen och är lite orolig att även nästa ska komma tidigt.

Även om de inte kommit så tidigt så är jag orolig, med sonen fick jag stanna på neo i 4 veckor, med dottern 10 dagar...

Graviditeten i sig va bra, va illamående från start och fick börja med lergigan, då slutade jag spy iaf. Det va mer livet runt om mig som va stressigt, bråk med FK, bråk med chefen, facket va inblandat, kämpa mot läkare för att få hjälp med foglossningen som de ansåg inte existerade för jag vid tillfället va i v.15, alldeles för tidigt...veckan efter konstaterar läkare nr 2 att de är foglossning och att känseln i ena benet är mindre än normalt.

Livliga mardrömmar, men vadå? De va ju normalt när man ska ha barn och dessutom första barnet, en oro för hur livet ska bli och ansvaret och allt annat. En ständig oros känsla i kroppen som aldrig släppte men ok...de ska ju va såhär. 24+6 åker vi in till förlossningen för att jag har så täta och starka sammandragningar att de vill göra en koll, tappen va opåverkad, sammandragningarna ger utslag på ctg men inte som värkar, de avstannar av sig själv. Gör ett ul och allt ser jättebra ut enligt läkaren, beräkningen stämmer och vi får se en snopp :D

måndag efter, v.25+4 är jag hos bm, allt ser bra ut...jag påtalar att jag samlar väldigt mkt vätska men hon ignorerar detta, de är normalt, blodtrycket har stigit något men de va tydligen för att jag lyckats sluta röka. urin såg bra ut men ferretinvärdet va långt över 300 vilket visar en aktiv inflammation i kroppen. natten mellan tisdag och onsdag får jag inte sova nåt, min man snarkar och han åker ner på soffan...att jag då har en rejäl huvudvärk dan efter är inget jag reagerar nåt större på, jag har ju inte sovit...allergisk mot paracetamol så jag kan inte ta alvedon. Av nån anledning ringer bm, jag berättar hur jag känner mig, att jag samlat mer vatten på bara 2 dagar...åker ner åp en extra koll. Blodtrycket är skyhögt, äggvita i urinet och 6 kg vätska sen måndagen.

Åker till antenatalen, där gör de kontroller, ul...de gjorde många ul och tul men vi får veta...vid 20 ringer de ambulans och vi ska till Östra. då får vi veta att vår bebis är extremt tillväxthämmad. Får havandeskapsförgiftning konstaterad på Östra, på lördag morgon, 4,43 kommer Max 26+2 500 gram och 30 cm lång. En lång neotid väntar. När vi kommer till hemsjukhuset får Max en kraftig hjärnblödning och går bort...väntar nu hans syskon som är beräknad 2 veckor innan hans 1 års dag.

Den här gravidieten har de vart stenkoll hela tiden från start, är nu i v.32+3 och lillasyster ska komma med planerat snitt v.36+5

Har haft en uppsving i blodtryck och äggvita men de gick ner till normala värden igen. Flödet är bra nu och allt är stor skillnad sen sist. Ingen oro mer än att inte få hem ett barn

Första graviditet väntade jag tvillingar. Började kräkas v 5+2 och slutade i v. 30+5 (dagen efter akutsnittet). Var sjukskriven hela graviditeten, kräktes morgon, middag, kväll låg väl inlags på sjukhus 4 gånger p g a illamående. Inga mediciner hjälpte. I perioder kunde jag inte vända mig i sängen utan att kräkas. I v 22 upptäktes tillväxthämning och ökat motstånd på flödesmätningar. Flödesmätningar varje vecka fram till v 30. Då ökade blodtrykt och några andra värden. Vatten gick 30+3 och förlossningen startade spontant. Läkarna försökte stoppa uppp det hela men lyckades inte utan jag fick urakut snitt v 30+4 då barnen v. 1452gr och 972 gr (44% tillväxthämmad). De fick stanna på neo i ca 6 veckor sen gick vi hem med tidig hegång.

Graviditet två hade jag dålig utgångs punkt då jag har diabetes som gett försämrad njufunktion. Mådde lika illa denna grav. Låg inlagd 3-4 gånger även denna gång för illamående. Blev lite lite bättre efter v 24. Fick väldigt ostabilt blodsocker som var omöjligt att kontrollera vilket gjorde att jag fick kraftiga blodsocker fall som vid några tillfällen gjorde mig medvetslös. Lille killen blev förlöst med lika urakutsnitt 32+0 p g a moderkakavlossning. Som tur var låg jag inlagd på förlossningen den kvällen då jag kommit in i ett nytt "kräkskov". Sonen vägde 1710 gram.  Han låg på neo ca 2½ vecka.
Första graviditeten var jag inte berred på att föda förtidigt, andra räknade jag med det med tanke på min nedsatta njurfunktion.