Vad har du för etisk syn på handlingen kring abortfrågan i denna historian?

Intressant. Jag hoppas in här. Etisk fråga är det ju då man som allmänt känt har delade meningar just om rätten att få göra abort. Tillåtet bör det kanske vara då fostret inte kunde överlevt utanför livmodern tidigare i alla fall. JAg kan personligen inte hjälpa att jag känner lite skam kring detta ändå. Jag ser på tiden i livmodern som en "medicinering" vad jag menar är att liksom vissa inte skulle kunna överleva utan en viss behandling under ett par veckors tid eller mer så kan ett foster/barn i magen det inte heller utan en viss utveckling som den kunde uppnått genom mer tid. För mig är tiden alltså behandlingen.

När det sedan kommer till människans frihet att handla som den vill så lutar jag mer åt att man ska kunna bestämma över sin egen kropp och själv ta beslut rörande ens eget liv om man i det fallet är kapabel. Jag håller med om att kvinnan i detta tillfälle inte verkar i ett sådant tillstånd att hon skulle kunna ta sig an ett barn med bäst möjliga förutsättningar och utifrån detta kan jag känna att beslutet ändå var rätt gentemot livet i magen. Sedan kan man ju fråga sig själv, hade jag helst varit vid livet med lite sämre förutsättningar än andra eller död innan jag fick chansen?

När det gäller at inte ta ansvar för sitt beslut så känner jag att det är fel. Därmed menar jag att man inte kan rättfärdiga att skuldbelägga någon annan för en så allvarlig händelse, där brister moralen. Nu kan vi inte bakgrunden, men kanske kunde kjvinnan fått hjälp i början av detta problem om någon varit uppmärksam eller om hon själv känt att hon behövt söka. Kanske har hon fått hjälp och därmed kommit fram till lösningen, abort.

Om man talar om efterskedet där kvinnan verkar använda det som ett sätt att påkalla uppmärksamhet från omgivningen, tycker jag det är lite skrämmande. Tydligen har hon inte återhämtat sig för det som hänt i hennes huvud under graviditeten och fortsätter nu på "fel väg". Hon bör få hjälp. För mig är det mycket fel att spela på något som man själv valt. Man bör i det läget om man har stort behov av tröst, ty sig till någon och säga som det är så att man till 100% kan få uttrycka sig i ärlighet och sörga denna hemska upplevelse, men absolut inte söka medlidande i en lögn. För mig är det lite som att mörda någon och sedan använda konsekvensen i ett egoistiskt syfte.

Vi har fri abort och oavsett vad kvinnan anger som orsak så är det fullgoda skäl.

I övrigt försöker du ta ut en detalj ur ett större och komplexare sammanhang vilket gör att frågeställningen blirt vinklad. Du beskriver en människa som inte fungerar fullt ut eller har en dysfunktionell omgivning.
Att människor skapar berättelser eller bättrar på sanningen är knappast unikt och handlar det om en dysfunktionell livssituation så blir det mer än förståeligt.
Kvinnan behöver hjälp och inte fördömande angående aborten.

Aborträtten är för mig oerhört viktig. Hur en kvinna som väljer abort beter sig mot omgivningen, om hon slår sin pojkvän eller ljuger för sina vänner har inte det bittersta med hennes möjligheter att välja en abort (fast hon får lov att vara lite snabbare än i ditt scenario för socialstyrelsen lär inte gå med på en sån sen abort av ett friskt foster- möjligtvis har hon via fvp fått redan på könet i v 12-14?).

En människa som beter sig på det sätt du beskriver med stor sannolikhet en människa i kris och bör få hjälp att komma igen den. Sen bör detta par gå åt varsitt håll också. Lögner, våld och sorg är inga vidare lyckade hörnstenar i en relation. Rent allmänt tyckande om den delen av scenariot som inte har med abort att göra här på slutet.

I vecka 19 hade kvinnan behövt Socialstyrelsens tillstånd och det hade inte beviljats på grunderna att fostret är av fel kön_om_ inte det rör sig om en könsbunden defekt.

För mig finns inga  ursäkter att ta en annan människas liv.

Är också tacksam att fri abort inte fanns då jag blev till eftersom min mor var mycket psykisk sjuk.

Jag har inga synpunkter på aborter så länge de är lagligt utförda. Däremot så skvallrar historian om en ung kvinna som inte mår bra och som behöver hjälp.

Hur kan man en tänka på att göra abort så sent som i 17:e eller 19:e veckan??????
Jag ryser av tanken, barnet ser ju ut som en människa då!
 http://www.babyvarlden.se/Graviditet/Vecka-for-vecka/Vecka-19/
 http://www.babyvarlden.se/Graviditet/Vecka-for-vecka/Vecka-17/

För övrigt tycker jag att en människa som väljer abort på grund av fel kön, och ENBART på grund av fel kön, inte på grund av defekter, inte borde skaffa barn alls!
Barn är gåvor från ovan, oavsett kön, som borde tas emot med kärlek och öppna armar.
så länge barnet inte är svårt sjuk eller riskerar sin mammas liv.

Annars brukar jag inte bli såhär arg, då jag vet att det inte är ett lätt beslut att ta och många mår skit efteråt, och att jag inte tycker att det är bra att strö salt över såren.

Men kom igen nu då, vecka 17 och vecka 19!!!!!!!???? fast barnet är friskt??!!!!
 

1. I Sverige har vi fri aborträtt - TACK och LOV (!!!!!) fram till vecka 18. en abort i vecka 19 skulle därför inte genomföras utan godkännande från socialstyrelsen, som då bara tar hänsyn till modern o fostrets hälsa - o om fara fäör någon av dennes liv föreligger. En abort pga kön eller ens svåra relationsproblem mellan föräldrarna skulle därför aldrig genomföras!!! Före en abort dateras alltid fostret, så även om men enligt sista mens är i v.19 + 1, kan de ha rättat det till kanske 18 +0... hur långt gånget är det enligt ul?!

2. Vid frivilliga aborter i Sverige visas aldrig någonsin fostret upp för föräldrarna, vad skulle vara syftet med det? På samma sätt förösker man undvika att visa bilder från ultraljudet för de som redan bestämt sej eller funderar på att göra abort, även om detta dessvärre inte alltid efterlevs.

3. Om någon skulle bete sej på ett sånt vis som beskrivs av ts mår denne uppenbarligen inte bra, och är i stort behov av proffessionell hjälp. Detta är ingen ursäkt, men dock en förklaring till evl lögner, och inget som går att ha en etisk åsikt kring - förstår inte riktigt dilemmat, eftersom vissa vitala delar i berättelsen är helt orealistiska, o de övriga bara tragiska. Dessutom kan de allra flesta offer för familjevåld berätta att verkligheten inte alltid är vad den ser ut att vara utifrån...

Var ligger dilemmat? Den fria aborträtten?

"Tycker du att det känns moraliskt rätt mot fostret/barnet då hon själv gjorde valet så långt in i en planerad graviditet?"

Nej, inte om det inte var något fel på fostret. Synd att det verkar som att aborten gjordes p.g.a. könet. Men det som är bra med fri abort är att man inte tvingas behålla ett oönskat barn. I detta fall var det kanske inte moraliskt rätt mot barnet, men samtidigt bättre att inte födas oönskat av en uppenbarligen labil kvinna. Tänk om hon tvingats behålla barnet. Vem vet vad hon hade utsatt barnet för. Det skulle vara mer moraliskt fel isåfall. Å andra är en baksida av fri abort att folk slappnar av helt och hållet och beter sig som idioter. "Jaså, var det FEL kön, ja då gör vi abort". Med frihet kommer ansvar anser jag. 

Tycker du att det är ok att skapa en berättelse för att man känner skam för sitt beslut och till följd av detta sedan uppmärksamma det i lång tid efter som en förlust och likna sin själv valda förlust med andras uppriktiga förluster? 

Nej, men som sagt verkar hon labil och labila människor är kapabla till vad som helst. Vilken tur att hon gjorde abort egentligen. Hoppas hon skaffar hjälp med att bli stabil och hoppas att hon inte beslutar sig för att skaffa barn bara för att, för att sen göra abort bara för att...

Vad är dina synspunkter på ett sådant etiskt dilemma? Samt övriga synpunkter du kan tänkas ha kring historian. 

Jag undrar bara om hela historian har lagts fram eller om det bara är en ensidig historia. 

Jodå, känner till två fall där tjejen i ena fallet faktiskt fick se sitt foster, LIVE, och i det andra fallet fick en annan tjej se ultraljudsbilderna innan aborten. Varför de ville se fostren är för mig en gåta då de mådde skit lång tid efteråt...Så vad regler säger är en sak, vad vårdpersonalen gör är en annan.

jo, gällande ultraljuden så slarvar många dessvärre med det, och om man verkligen vill (varför man nu skulle vilja det?) se sitt foster har man säkert rätt till det, precis som man kan kräva att få se vilka andra delar de plockat ut ur vid tex blindtarmsoperationer odyl, men det är verkligen inte standard, eller vad riktlinjerna säger, så det hela går fortfarande inte riktigt ihop för min del...

Vi har fri abort, därför ska man inte spekulerar i varför aborten görs.
Däremot skulle jag som man inte velat ha något att göra med en sådan kvinna.

 

Mmm, precis.

Anser du också att en läkare borde prata med kvinnan innan aborten och ultraljudsundersökningen och berätta riskerna med att se fostret? Många kvinnor befinner sig i ett särskilt tillstånd då de inte riktigt tänker klart när de får se fostret och det påverkar många väldigt negativt lång tid efter aborten. Borde vara någon form av varningssamtal innan. Anser jag iallafall. 

definitivt - eller att man snarare håller hårdare på de riktlinjer som finns. vet att man på de flesta ställen i princip säger nej till att bara se ultraljudet, även om man vill, eftersom man vet att detta påverkar negativt, o om en kvinna redan i förväg säger att hon vill se fostret efter aborten (förutsatt att det som sagt var är en frivillig abort o inte en medicinska nödvändig - då kan det ju snarare hjälpa sorgearbetet) blir omedelbart remitterad till kuratorssamtal, eftersom hon inte kan vara helt säker, eller må särskillt bra!

Jag tror inte att någon kan bedöma vad en annan människa känner efter ett fattat beslut oavsett vad hon visar utåt.  Vem vet vad kvinnan i berättelsen egentligen känner?

Jag kan bidra med en historia; när jag gjorde abort vid 16 års ålder kände jag ingenting inför det. Jag fejkade sorg eftersom det förväntades av mig, och för att jag inte ville framstå som känslokall. Jag visste inte att jag får känna vad jag vill, och inte måste vara ledsen för att jag tagit bort något jag inte vill ha.

Det är moraliskt tveksamt att söka sympati utan egentligen förtjäna den eller behöva den, men utan att veta varför kan jag i alla fall inte bedöma att det med säkerhet är fel i den här kvinnans fall.

Det var ju precis det hon inte gjorde? 

"Kvinnan önskar sig en flicka, får vid ul reda på att det är en pojke och fastslår i samband med det att också genomföra aborten. Genomför den enligt sista mens vecka 19+0. Pappan gråter jätte mycket. Kvinnan uttrycker ingen sorg. Tittar på fostret och ger honom ett namn"

Så stod det ju? att hon bestämde sig för att genomföra aborten på grund av fel kön?
Jag tycker det är fel..
 

Det är ju rent hypotetiskt för i verkligheten så får hon aldrig ett tillstånd att göra en abort i vecka 19 p.g.a. fel kön.

Du skrev att kvinnan inte borde skaffa barn alls. Hon gjorde abort, och skaffade alltså inget barn.