Mirakler sker!
Detta tar tid att smälta ... Mirakler sker uppenbarligen!
Efter massor av års försök på egen hand, fem ivf:er (mf, utomkveds + en ljuvlig dotter född -07), en adoption (en underbar son, född -09) och närmare 40 år på jorden ska man vara med om detta?!
På nyårsafton började jag misstänka att det nog trots allt inte var julmaten jag fortfarande mådde illa av ... Jag la ihop alla symtom och fixade till slut fram ett test. På nyårsdagens morgon tog jag det. På monitorn stod klart och tydligt Gravid 3+.
GALET!!!!! För första gången är jag spontant gravid! 
Jag som trodde det var en myt att barn kunde bli till i sänghalmen ... 
Det pinsamma är att vara 40 och inte 15 när man ringer till MVC och bekänner att man inte fattar nånting ... Vadå dagar liksom, vem behöver hålla reda på sånt?! ÄL? Mens?! Va? Jag vet att jag inte har haft mens på hela december men kan inte svara på om jag hade det i november. Lagom pinsamt, hehe.
Fick ett vul igår och såg ett hjärta som bankade på så hårt att hela den lilla varelsen -- som satt på rätt ställe! -- vibrerade och rörde sig. Underbart!!!
Herregud, tre barn, hur ska det gå, helt sjukt detta, jag som går på knäna av bara två med en man som jobbar jättejättemycket, och så tätt mellan barnen!! Hjäääääääälp.
Blandade känslor, minst sagt! Men så HÄFTIGT!!!
. Lilla killen som fyller 3 under våren förstår inte riktigt, han säger att mamma har en bebis i magen men mer är det inte, men stora killen som fyller 5 under våren är jätteintresserad och frågar hela tiden en massa olika saker. Han tycker det ska bli jättekul att få en lillebror till, jag undrar bara vad han säger om det är en lillesyster som dyker upp? Vad säger dina barn eller i allfall storesyster?
Sen vet man ju inte hur det går heller ... Vi har inte outat det för så många alls, men nu när det är ny termin är det flera som har frågat när jag ska börja jobba, om det blir nu i höst eller ... och då har jag varit ärlig (eftersom det har varit rätt nära kompisar) och berättat att nää, fl blir nog lite förlängd ........ 
. 
Allting har gått så sanslöst snabbt. Jag hann bara jobba i lite drygt ett år, sen jag varit hemma med dottern i nära två år, innan det var dags att resa till Colombia. Vi kom hem i slutet av maj, så det hinner bara bli drygt ett år som han har varit hemma med oss innan det blir dags för ett litet syskon. Dottern ska börja storbarnsavd samtidigt, och sonen förskola öht, småbarnsavd förstås, så det blir väldigt mycket på en gång där i slutet av augusti ...