Hur mycket egentid har ni?

Vi har inte satt oss ner och bestämt något, men vi håller inte någon millimeterrättvisa. Jag sjunger i kör en gång i veckan och brukar åka lite tidigare för att kanske träffa en kompis innan eller ta en sväng på stan om jag behöver något. Så mellan 3-5 timmar brukar jag vara iväg, har jag tur så sover barnen när jag kommer hem. sen blir det nog ytterligare en lika lång stund/vecka för att träffa en kompis.

Sambon spelar i ett band en gång i veckan och med all förberedelse så ser jag inte honom på ca 4 timmar och barnen sover när han är klar.

I övrigt så tar jag ungarna med mig ca en gång i veckan och hälsar på mamma en halvdag. Ibland tar hon dem medan jag kör och handlar t ex. Så sambon får nog ytterligare ganska många timmar så han kan göra vad han vill, men under denna tiden brukar han passa på att skotta, städa eller vad som nu behövs.

Han får mer egentid än mig, det vet vi båda två. Men det är mycket för att jag måste åka hemifrån för att få det då ungarna gärna klänger på mig. Men å andra sidan sp har jag inte dåligt samvete när jag får för mig att köra till en kompis bara för att få slappa lite.

Vi är förresten hemma båda två, annars hade vi nog tagit tillvara på tiden lite mer som familj.

Varje kväll efter barnen somnat - cirkus 20.oo kan vi göra vad vi vill, några behov utöver det har vi inte. Jag tar mig mer tid hemifrån än mannen. Vi är ensamma med barnen någon dag varje vecka. Mannen en och jag en och en halv. Så är jag ensam efter dagishämtningen vid 15 till 17-17.30. Mannen är ensam på morgnarna.

egentid har jag på kvällarna när barnen somnat.
Ensam, utan barnen är jag väldigt sällan, kanske om jag ska åka till tvättstugan eller snabbt till affären eller liknande. Min sambo jobbar och tar sovmorgon till kl 12 ungefär varje morgon men utöver det så är inte han heller hemifrån speciellt ofta de få tillfällen han är ledig.

Vi har aldrig pratat om egentid men jag tror kanske att man borde göra det. Så att båda föräldrarna kan få tid för sig själva och dels även tid ensam tillsammans med bara det ena barnet, ifall man nu har flera.

Förtydligande; Med egentid menar jag tid som helt kan spenderas som man vill. Alltså utanför hemmet.

Det beror på vad man menar. Jag har en tonåring och en 2-åring, tonåringen bor hos mig två veckor i taget, och går och lägger sig samtidigt som mig på kvällen ungefär. Hon vill gärna umgås, så då får jag sällan någon egentid.

Min man och jag har en kväll var  i veckan då vi gör vad vi vill efter jobbet, han repar och jag brukar gå hem till en kompis eller gå ut. På helgerna har vi varsin förmiddag var barnledig då vi själva kan välja om vi vill ha sovmorgon, gå på stan eller vad det nu är. Det är ju också egentid.

Annars har vi ju egentid när lillungen somnat på kvällarna, men då behöver vi ju vara hemma i allafall.

Tror det är viktigt att man diskuterar hur man vill ha det, och inte bara förutsätter att det ska bli som man tänkt eller som man vill. 

Före hon föddes bestämde vi att dela så mycket det gick... Efter födseln är det ju ett faktum att jag har henne 99% av tiden...

Egentid... Det har jag glömt vad det är, precis som att sova ut... Fått åka hemifrån två gånger på 5 månader utan min dotter... En gång för att äta middag med min make (då var min mamma nere och hälsade på, bor annars över 100 mil bort) och en gång snabbt till affären och köpte disktrasor och då ringde mannen för ungen grät...

Jag åker och hälsar på min bästa väninna en gång i månaden. Hon bor några mil bort så jag brukar sova över och vi brukar ha det jättetrevligt under vårt dygn tillsammans. Det brukar bli middag ute och sedan dans. Förutom det brukar jag ta en fika då och då med någon annan vän eller shoppa för mig själv. Varje kväll går jag ut och promenerar. Vill sambon göra något för sig själv så tar jag barnen och tvärtom. Vi har aldrig haft några diskussioner kring detta.

Hoppsan! Jag är singelmamma med 4 barn. En liten på 1 1/2 som jag har all tid förutom två eftermiddagar / kvällar/nätter per vecka då han sover hos sin pappa.

Sedan har jag tre stycken i åldrarna 5,9 och 13 som jag har varannan vecka. Det som slår mig är hur oerhört mycket egen tid jag faktiskt har och jag saknar ingen egentid :)

Veckorna då jag "bara" har lillen har jag så mycket egen tid att jag ofta importerar de andra barnen samt gör saker med deras pappa - vi har en mkt bra relation lyckligtsvis.

Veckorna då jag har "alla" kan jag om jag vill lämna någon fram och tillbaka hos pappan och då gör vi mycket tillsammans en och en eller flera. Men om jag behöver egen tid kan jag även precis när som helst när lilleman somnat få tid över till mig själv så länge storebror på snart 14 är hemma. Då hör han av sig direkt om det skulle vara så att han skulle vakna eller något. Så jag behöver aldrig släpa med mig alla barnen och storhandla eller så.

Jag minns att jag hade mycket mindre egentid i min relation - då drog man och slet i tiden som aldrig räckte till. Konstigt hur olika det kan kännas fast jag tom har en egen liten nu - och ändå mera tid? för mig själv? 

Man lär sig nog bättre hur man ska prioritera tiden på ett annat sätt. Jag tror att första barnet innebär största omställningen och chocken.

4 är ... rätt lugnt faktiskt! 

Måste plussa lite för mitt super-x som även nu på torsdag ska ta alla barnen ( även lilleman som inte är hans ) efter dagis fast det inte är hans vecka eftersom jag har en sak med jobbet på kvällen...Jag är så glad att det kan funka så!

Vi rök faktiskt ihop ordentligt för nån vecka sen kring egentid. Vår lille minste är 1 år nu så under ett års tid har vi väl försökt få det att fungera utan regler men då det blev för mycket tjat kändes det bättre med klara regler.
Jag är hemma och har sonen från han vaknar tills min man kommer hem runt 6, det är också jag som går upp om han vaknar på natten. (händer inte ofta)
Min man vill inte räkna in sovmorrnarna, läsa tidingar, fixa med egna småsaker i egentid och jag kände mig som en superstor förlorare i striden om egentid då jag jämnt hade en bebis på mig.
Vi är fortfarande inte helt klara med våra riktlinjer på vardagar men på helgen har han "ledig" förmiddag fram tills lillen vaknar efter middagssömnen (vid ca 15) och jag har samma tid på söndagen. Sen om man väljer att sova bort hela den tiden eller man vill gå upp och ta det lugnt eller man vill ut och göra något det är helt ens eget val.
På kvällarna har han "egentid" efter 20 då är det jag som har hand om mat och läggning och han kan slappa.
Sen är väl hans förslag att jag ska kunna ta en timme med på kvällen, jag vill gärna gå ut en runda eller träna. Men jag ser lite problem med det, det blir tex inte någon gemensam middag o dyl och när jag börjar jobba igen vill jag ju träffa den lille den lilla tid han inte är på dagis!
Jag tycker det är lite mycket begärt med egentid varje dag utöver när lillen sover, hade räckt med en kväll till var i veckan,men vi får se hur det löser dig. Svårt sånt här!

Nästan lika viktigt som egentid är att man ska ha rätt att göra saker hemma i hemmet utan bebis som klänger runt benen. Ofta är det vad som stressar lika mycket om inte mera eftersom det aldrig är tyst.

Hur många av era män har en bebis runt benen när de står i garaget eller snickar mm förutom ibland när lillen får vara med och titta. Det räknas inte riktigt :)

Det är STOR skillnad på att hänga tvätt med eller utan ett litet barn som hjälper till. Självklart ingår läsa tidning, pyssla med egna prylar mm i egen tid.

Nästa gång din kille sätter sig med en tidning, sätt dig mittemot med en egen och när barnet kommer och drar i dig, ge honom en boll och be honom att ge den till pappa. Det blir ju lite komiskt för vem har då rätt att läsa tidningen ifred? Det kanske blir en liten tankeställare...

Det är en balansgång! Den enes egentid är den andres bebistid. Det är därför det egentligen inte går att gräla om vem som gör mest hemma. Han som tycker att han håller på jämt med huset eller hon som alltid har barnen. Men båda gör ju altid något och det bör vara lika mycket värt!

Medan man städar, hänger tvätt eller vad som helst - går man och funderar, gnolar eller kanske spelar hög musik. Det är också avkoppling för hjärnan att få vara ensam ibland.

Den typen av egentid är minst lika viktig för människor som att vara ensamma utanför huset. Jag upplever att många kvinnor binder ris åt egen rygg och nästan lär barnen att det ger utdelning att gälla efter mamma fast pappa duger minst lika bra. Det är ett effektivt sätt att aldrig få vara ifred. 

Många pappor ignorerar barnen som då går till sin mamma. Prata om det för det är så lätt att det blir så "av bara farten" och sedan är man i ett ekorrhjul av gnäll och missnöje.

Var lite klimatsmart och ändra ditt eget beteende i stället för din man - då går det lättare att förändra situationen.

För att svara på ts så har jag väl ingen egentlig egentid så länge barnen är bebisar. Sedan är det jobb, som inte heller är riktig egentid, men tar alldeles för mycket tid bort från mina ungar. Och när barnen äntligen börjar sova på kvällar och nätter. Inte för att jag kan sticka iväg direkt, men man får ju utrymme och tid att gå och skrota lite själv. Just den här terminen har jag 20 minuter varje vecka då jag är helt ensam hemma. Det är en rätt cool känsla... 

Egentid? Vad är det? Går det att äta?

Nä, någon större egentid för mig existerar inte. Jag var iväg igår på gympa, var borta i 2 timmar, kom hem 20:30 och då tyckte sambon jag var sen...

Min sambo spelar poker, nu blir det bara en gång i månaden, förr var det oftare. Han är inte överdrivet social, men spenderar gärna tiden vid datorn eller åker till någon saltvattensbutik...

Jag är mest med barnen. Just nu blir det så för att jag inte har något jobb, men jag är rätt säker på att det blir jag som får vabba den dagen jag får jobb och barnen eventuellt blir sjuka.  

Jag har nog rätt mycket egentid... Vi har två barn på 3 och 4 år... De går och lägger sig kl 8 och efter det är det lugn tid...;) jag tränar på gymet 2-3 ggr i veckan, sent på kvällen, dansar på söndagar mellan 19-22. På fredag åker jag till en kompis och sover där på lör ska vi åka skidor... Sådant gör jag nog 1 gång i mån kanske... Min sambo har som intresse att spela och det gör han hemma....;) hans bästa vän gillar detsamma och är barnens gudfar, så nån helg då och då kommer har och besöker oss och de spelar massor och leker med barnen emellan, då har jag oxå lite egentid...;)

Min sambo jobbar mycket utomlands och då har han egentid också...;)

Mina föräldrar bor nära oss och har gärna sina älskade barnbarn hos sig någon helg då och då så vi kan hitta på saker tillsammans...;) de går oxå på gympa med barnen varje lör fm...

Jag jobbar som lärare och har rätt ok tider, hämtar och lämnar varje dag och lagar maten med barnen...

Men ni som är iväg mycket var för sig eller har halva helgdagen var att göra eget, saknar ni inte att umgås med partnern? Att ge varann sovmorgon ett par timmar på helgen, visst, men annars vill jag ju vara med maken så mycket som möjligt. Det är ju det som är det bästa med helgen, att vara hela familjen ihop.

Jo visst träffas man inte hela tiden men det blir ju mycket ändå.... Och de t är lite mysigt att längta efter varandra också, då blir det liksom xtra skönt att få träffas mer.... Och hela helgerna umgås vi ju alla fyra nästan hela tiden...

Nä, när barnen var riktigt små och jag var hemma mer då blev jag rastlös och irriterad.... Jag är en sån människa, mycket social och många järn i elden annars känner jag mig instängd... Om jag känner mig fri och att jag kan välja själv så älskar jag att få skrota runt här alla fyra en hel helg....

Jag har ju mest träningen under veckorna men varken min sambo eller jag umgås med vänner under vardagarna eller så... Det hinns inte...

Har tre barn. En på 10 månader och två på 2 1/2 år. Är föräldraledig. Barnen somnar vid 20 och efter det har jag rent teoretiskt möjlighet till egentid om sambon tar alla uppvak. Just nu orkar jag inte göra ngt på kvällarna men jag hoppas orka börja träna igen framåt våren. Sambon brukar ge mig sovmorgon till 8 på lördagarna och på söndag förmiddag tränar jag och är borta i ca 2 h. I övrigt är det väl de toabesök jag gör (när jag inte är ensam med barnen och har dörren öppen) men de kanske inte räknas?