Skäms nästan för att ha haft snabba och smidiga förlossningar!

Kanske....Har väl inte tänkt på att det skulle missuppfattas bara. Det verkar som att korta förlossningar automatiskt associeras med lätta förlossningar på alla sätt och vis.

Och ni pratar fortfarande så mycket om era förlossningar?
Enklast är väl att du frågar dina vänner hur dem uppfattar dig när du pratar om din förlossning.

Definiera "så mycket" Och nej jag pratar bara om förlossningen med dem som frågar mig och det är i regel de av mina vänner som nyligen fött.

Absolut. Har bara inte blivit av än,

Samma här, pissdåliga graviditeter men blixtsnabba förlossningar.

Något som är lite tråkigt är ju att de hemska, komplicerade, smärtsamma förlossningarna är de som alla hör talas om. Jag tror att det skapar en massa onödig förlossningsrädsla hos blivande mammor. Min fru fick bara höra om alla dessa hemskheter och blev lite orolig inför förlossningen (men vi gick en profylaxkurs sen och det hjälpte henne att förbereda sig mentalt). Jag tror att det skulle nog vara bra om många med "smidiga" förlossningar berättade om det så att man inte bara hör de negativa!...

Fast... jag är ju man så vad vet jag.. ;)

Sen ska tilläggas att när barnmorskan hade uppföljningssamtalet så sa hon att det kunde hända ganska ofta att förlossningen såg ut att vara ganska okomplicerad och "smidig" ur deras synvinkel, men att mammans (och även pappans) bild av den kunde skilja sig starkt från det (därav uppföljningssamtalet såklart) åt "båda håll"... Så det mentala (och såklart också fysiska förutsättningar) har nog stor betydelse för hur man upplever att förlossningen var...

Fast.. återigen.. jag är ju man, så vad vet jag (har iofs haft två stycken första parkettplatser (ståplats då, ingen dryck och snacks ingick och man förväntades tydligen delta i föreställningen)... ;)

Inget att skämmas för TS.
Har som du haft två förlossningar som gått bra,inga komplikationer och dyl. Förlossningen har tagit 4-5 timmar med båda barnen. Och detta är jag förstårs glad för.
Försöker vara så smidig som möjligt när jag berättar för andra om mina förlossningar,om den personen jag pratar med har haft en helvetesförlossning så håller jag väl tillbaka lite när jag berättar.
Men jag ljuger aldrig,utan säger att det gått bra och att jag inte tycker det var så hemskt som man hade hört innan.
Var glad Ts, och skäms aldrig för detta. Man vet ju aldrig,får jag en trea sen så kanske det blir en riltigt jobbig fl.

Ärch skit i dom :)..dom är väll bara avundsjuka eller någott ^^jag vet inte man man ska känna en viss medmänsklighet.. et gör troligtvid inte dessa personer så. tråkigt för dom.. men du får gärna berätta för mig :).. tycker själv att jag hadde en dröm förlossning :).. tog inte alls lång tid, syddes inte, placentan avgick hel och fin.  och jag är jätte glad :)..

Jag tycker mest det är jobbigt att berätta om min (43 timmar) eller aa inte jobbigt och jobbigt men tar tid liksom. Dock är jag glad över att den var lång och utdragen, fick uppleva mycket, kom så otroligt nära min sambo, fick sånt fantastiskt stöd av både honom och underbar personal.. jag har så mycket minnen från den som ger mig lyckotårar varje gång jag tänker på den. Så jag hoppas faktiskt att min nästa även den blir lång :)

(+ att glassdrinken var det gooodaste jag druckit)

Men som de andra säger, inte behöver du skämmas!!

Jisses....43 timmar....:S Saken är den att jag nog inte riktigt förstår exakt hur det känns med så lång förlossning men jag misstänker att det inte innebär stormvärkar i 43 timmar?

För mig var senaste förlosningen fruktansvärt jobbig. Jag hade knappt sovit under 3 v före pga förvärkar och sen när det väl satte igång hade jag värkar varje minut. Jag kan inte få annan bedövning förutom lustgas av olika anledningar. MEN den senaste tog bara 2 timmar från start. Tur det...
Första tog 6 timmar, inte heller det lång tid men den var ändå inte lika intensiv som andra - hann iaf bälja i mig saft emellan värkarna

Hör så mycket om all hjälp kvinnor fått från personal, service, glassdrinkar (det lät gott osv men jag och min man hade knappt någon kontakt med någon mer än när jag fick krystvärkar. Vet egentligen inte om det är något att vara avundjsuk på men någonstans känns det som att jag "missat" något, hur knäppt det än kan låta. Jag kommer ihåg barnmorskan som förlöste min första. Har INGET minne av vare sig barnmorska eller undersköterska från den andra för de hade haft ett skiftbyte precis i samband med att vi kom in.

Ingen har blivit arg och irriterad på mina snabba, komplikationsfria förlossningar.
Berättar ytterst sällan, men svarar på direkta frågor. Mitt behov av att stoltsera över de mest fantastiska timmarna i mitt liv har jag löst skriftligen och med allra närmaste vännerna - de som faktiskt bryr sig och lyssnar med intresse. Resten av världen är faktiskt inte så där jätteimponerade  
 
Hur ens historia tas emot beror kanske på hur man berättar, och vad berättandet tillför samtalet? Någon som berättar om en jobbig upplevelse vill inte bli avfärdad eller förminskad, och det är lätt hänt även om man inte menar det så, vilket är anledningen till att jag gick på ett enda möte med mammagruppen under graviditeten, jag kunde inte alls relatera till deras gnäll om hur jobbigt allting var - jag hade aldrig mått så bra och varit så lycklig i hela mitt liv! Ja det gjorde ont, ja jag mådde illa, ja jag sov dåligt och var trött - men jag var översvallande lycklig! Hade ingen lust alls att frossa i de mindre roliga bitarna. Föreställer mig att de tänker precis likadant fast tvärtom, de är så uppe i sitt lidande att de inte alls vill höra om hur lycklig jag är.

jag förstår precis her du känner fick min son för 18månader sen första barnet förlossningen tog 2h45min och tyckte iof inte förlossningen var så hemsk osv men när det kommer förlossningar påtal i öppna förskolan eller så brukar jag inte säga så mkt då det blir som en storm av både neg och pos respons.. men folk e som dom e jämför allt möjligt.. fånigt tycker jag. Alla upplever ju saker olika även om båda parter fött barn eller ej :)

visst kan man prata o berätta till andra gravida. för min förlossning var inte hemsk ett dugg o de har jag berättat för många gravida som bara hört hemska "historier" tror de kan vara bra o få från båda håll.. :)

kram

Men du, nu gör du ju just det du säger att du inte gör, det vill säga att förminska. Jag hade en halvjobbig graviditet, sjukskriven för foglossning redan i v 7 och så fortsatte det... och jag tyckte att det var JÄTTESKÖNT att prata om illamående, foglossningssmärtor osv med folk som fattade precis hur det var. Strålande lycklig var jag ju ändå - varför skulle det ena utesluta det andra?

va drygt för dig ts att folk reagerar så negativt!!

jag brukar känna att det kan vara lite "orättvist" när någon haft en "lätt" förlossning (när är en förlossning egentligen lätt? ett barn ska pressas ut genom ett minimalt "hål"!hehe)..

själv låg jag i totalt 40timmar med BÅDA barnen, fick havandeskapsförgiftning med BÅDA barnen, hade feber under BÅDA förlossningarna.
MEN andra förlossningen blev mentalt MYCKET BÄTTRE, utdrivningskedet tog mig knappa 10min än de 3 timmar det tog med 1a barnet.
jag förlorade bara 5dl blod istället för 2liter som vid 1a...

jag fick gå till spec.mvc för att prata ut om min 1a förlossning inför den 2as ankomst.
jag har liksom du ts, väldigt tätt mellan mina barn.
första är född 23 april 2009 och andra föddes 13 april 2010, dvs 355dgrs skillnad ;)
jag kan fortfarande uppleva att min 1a förlossning är URHEMSK! medans jag ser på min 2a med stor STOLTHET!

för min del hade jag ALDRIG klarat av en så pass snabb förlossning som du beskriver att du har haft ts.
jag behöver ha eda vid 3cm öppningsgrad! efter det så klarar jag inte av smärtan längre!
med båda barnen har vattnet gått när jag knappt varit öppen och jag har enorma pinvärkar i över 1-1½ dygn tills det att jag är öppen 3cm..
när jag väl varit öppen 3cm så har det gått rätt så fort ändå. :))

MEN jag tycker att folk som reagerar negativt och fäller dumma kommentarer till dig ts, pga att du haft en snabb förlossning, de bara måste ju ha stora FEL!
Alla förlossningar är UNIKA ju. Att föda snabbt innebär ju inte alltid att det KÄNNS bra för mamman.
Jag vet flera som känner att de inte alls hängt med, och absolut inte förstått att de fått ett barn.

Eftersom det hela gick för snabbt istället.....

Nej skit i dem!!! Och var glad att du inte legat i flera dygn!:)

Jag brukar visserligen berätta om mina förlossningar som varit ganska jobbiga (i a f den första) men tycker det är minst lika spännande och roligare att höra om lätta och smidiga förlossningar, är fascinerad av lätta förlossningar. Tyvärr verkar jag inte vara den som reser mig upp och går hem direkt efter en förlossning precis men blir mkt glad å andras vägnar när jag hör om någon som haft det så Min kropp är toppen på många andra sätt, t.ex. har allt annat som graviditet, amning och annat fungerat toppen men just förlossningar verkar inte vara min kropps grej riktigt även om den fixar det också efter en del om och men.. Blir glad och imponerad av våra kroppars förmågor när jag hör om andras lätta förlossningar! Det är ju så man VILL att det ska vara för alla att föda barn, toppen!

Och jag tycker nästan det är tvärtom. Har man haft en snabb förlossning så anses DET fint och kompetent och duktigt och som att man har en kropp som funkar. Har man som jag bara haft långdragna förlossningar på 2-3 dgr där man åkt in och ut på förlossningen och tjafsat med bm och fått sovdoser hit och dit etc då är det som att man är trög och inte kan lyssna på sin kropp och att man är allmänt konstig.

beror nog på i vilka sällskap man vistas. plus att man alltid suktar efter det som är tvärtemot vad man själv får.

inlägget ovan var ställt till dig TS men nu såg jag att "Sirendes" uttryckt sig som jag eg velat. dvs att jag helt enkelt önskar att jag hade haft smidiga fl och att jag unnar alla sådana.det är klart att det känns tråkigt att man själv haft det så jobbigt och att d varit så osmidigt, men inte ser jag ner på dem som haft det tvärtom.

Tack för att ni verkar förstått vad jag menat med detta, även om jag kanske uttryckt mig lite klumpigt emellanåt. Jag avundas inte er som haft långdragna förlossningar...Bara den delen att ni kanske hunnit "få ut mera"  av era förlossningar än vad jag fick. Det verkar nästan härligt att få EDA och bada och annat på förlossningen, om det inte drar ut för mycket på tiden vill säga. Jag är jättetacksam mot min egen kropp på ett sätt, för att den fungerar så smidigt under förlossningarna hittills. Nästa barn (om det blir ett till) kanske det blir problem med, det lär jag upptäcka då.

frk Carlsson: Oj, den sidan har jag faktiskt aldrig hört...Tycker närmast att det är den typen av förlossningar som folk frossar i...men du har rätt, det varierar säkert hur mkt som helst.

Lilla flingan
Va snällt av dig att du försöker sätta dig in i en situation som är så skild från din egen erfarenhet! Jag förstår å andra sidan inte hur man fixar en förlossning på 40 timmar..men jag hoppas verkligen inte att de 40 timmarna var lika intensiva som mina 2-6....