Vaginal förlossning eller kejsarsnitt: vad skulle du välja?

Nu har jag testat båda, och jag kan säga att jag väljer vaginalt helt klart! Men det under förutsättning att få den smärtlindring jag fick nu. Helt perfekt.
Latensfasen använde jag TENS + värmedyna (hemma). På förlossningen sa jag på en gång att jag nog ville ha en epidural för att orka hela vägen. Efter att hinnorna tagits hål på, tog de kontakt med narkosläkare och under tiden använde jag lustgas (4-7 cm). Epiduralen fick maximal effekt och jag kunde tom. sova en stund medan värkarna jobbade vidare. De kom dock inte så tätt så värkstimulerande sattes in men det var helt ok - kände bara ett tryck nedåt.

Helt plötsligt är jag övertygad om att jag behöver bajsa. BM konstaterar att hon hört den frasen MÅNGA gånger förut, men att det var dags att krysta. En halvtimma senare var bebisen ute. Och trots att epiduralen inte bedövar just i utdrivningsskedet så gjorde det inte ont alls. Efter några mindre bristningar som behövde sys så mår jag trots allt SÅ mycket bättre efter denna förlossning jämfört med kejsarsnittet.

Har fött 4 vaginalt och gjorde snitt med minstingen då han låg i säte väntar nr 6 och det blir vaginalt snittet var ingen höjdare och hela upplevelsen med att föda gick om intet så vaginalt blir det om allt är som det ska

Har aldrig varit med om något snitt och hoppas verkligen inte jag någonsin behöver.

Jag ÄLSKAR att FÖDA barn! Det är det häftigaste, bästa, coolaste, underbaraste man kan uppleva, näst efter att få själva barnet då förstås det är ju häftigare och bättre osv och den känslan är nog samma oavsett om man föder, snittar eller adopterar eller hur man nu får sitt barn.

Men i vart fall... jag har varit LIVRÄDD för att behöva snitta för jag ser alltid fram emot sjkälva förlossningen, skulle inte vilja missa att få föda barn för allt i världen!

Jag hoppas och önskar att jag får uppleva fler förlossningar själv men annars får jag väl nöja mig med att jag ska bli barnmorska helt enkelt

Själv skulle jag kunna föda barn bara för nöjet, den häftiga upplevelsen - åtminstone en gång per år eller så

Emi: jag undrar lite hur du tänker när du skriver att du jobbar som barnmorska och att du skulle vara livrädd för ett kejsarsnitt? Jag tycker det är oerhört oproffessionellt av dig att posta en sådan kommentar. Tänk på alla dem som är tvungna att snittas pga myom och andra skäl, den kommentaren du gav ger ju inte någon tröst, precis.
Kan tillägga att jag själv fick snittas akut och det var en jättefin förlossning, inte alls så dramatiskt som det låter, väldigt proffsigt läkarteam. Till syvende og sist är det ju inte säkert att man har ett val att välja mellan vaginal eller snitt.

Jag har fött vaginalt och med planerat KS. Tyvärr upplevde jag vaginalt som fruktansvärt. MEN jag hade otur, det gick riktigt dåligt, av många anledningar.

Det planerade KS gick sådär, jag förlorade mycket blod, och spydde som en kalv efteråt, däremot kom amningen igång mycket mycket lättare, men det tror jag mer har att göra med att jag kunde det sen innan, man visste lite hur man skulle få bebisen till att få rätt grepp.
Hade jag varit gravid idag, och varit tvungen att välja hade jag tyvärr valt KS, enbart för att jag upplevde den vaginala som fruktansvärt traumatisk..

Absolut planerat kejsarsnitt, och då har jag provat både vaginalförlossning och planerat kejsarsnitt.

En oplanerad förlossningsrelaterad operation av något slag (kejsarsnitt, ändtarmsreparation, moderkaksurtagning, etc)  skulle jag absolut inte vilja ha.

Om kvinnor kunde lita på att de kommer att få professionell vård i förlossningsrummet med en barnmorska som hjälp, så skulle inte förlossningsvården ha så stora problem med förlossningsrädda omföderskor.

hejsan, jag undrar om kan man välja kejsasnitt eller vaginal förlossning? 

 

Har bara fött vaginalt & visst gjorde det ont, men det är sån kort stund! Skulle absolut göra om det.

Jag hade en hemsk första vaginal förlossning då jag sprack ända upp i tarmen och inte kunde sitta utan smärta på 14 veckor. Den andra var planerat snitt (p.g.a förlossningsrädsla och skador från första förlossningen) och gick ännu sämre. Ryggbedövningen tog inte och fats jag sa att jag kunde röra ena benet och kände kylan från tussarna de drog på magen så skar de upp min mage utan bedövning så jag skrek av oerhörd smärta. De skickade ut min man och började oförberett trycka en svart mask över min mun så jag inte fick luft och full panik. Tillslut blev det svart och jag vaknade i panik och andades hysteriskt och grät. Hade fruktansvärt ont. Jag hade valt kejsarsnitt ändå (om jag skulle ha barn igen, men det skulle jag aldrig våga efter mina förlossningar), för läkningen gick bra och det var bättre att ha sår på magen än i hela underlivet och tarmen. Fungerar bedövningen tror jag kejsarsnitt är ett fint sätt att få barn på. Mer kontrollerat. Lycka till! 

Vaginal förlossning. Det är inte lika farligt som man tror och föreställer sig

Samma här, skulle göra om det om det var aktuellt.

Planerat snitt alla gånger!

Men det säger jag för att det passar mig och mina förutsättningar bäst, andra ska lyssna på sig själva och försöka undvika att påverkas av människor som inte känner dem.

Jag förstår inte detta, menar du att dr skar upp din mage fast du sa att du kände kylan och därmed inte var bedövad? Det låter ju helt sjukt??? Och vadå en mask över din mun, detta låter helt sinnes som en skräckfilm?? Kan väl ändå inte va på riktigt?? Jag är gravid nu och blev jätterädd av att läsa detta.

Jag vill inte vara en sådan som klankar ned på andra, och säger att de har fel för att deras version inte passar min bild av saker och ting.
Men den där ks-historien har jag svårt att tro ett ögonblick på. I sådana fall vill jag veta mer. När skedde detta? I vilket land och under vilka omständigheter?

De som utför ks är ju de som opererar allt annat. Skulle det finnas en tillstymmelse av en chans att detta skulle vara sant om man tänker en prostataoperation, hornhinneoperation eller liknande? Så varför på en patient med en liten bebis?

Jag har fött med ett planerat kejsarsnitt, och det var så bra som jag kunnat önska. Hade gärna önskat känna som andra, att vaginalt är det bästa/fantastiskaste/enklaste, men tyvärr har jag en sådan horribel förlossningsfobi att det helt enkelt inte var säkert att föda vaginalt. 
Att läsa om alla som vill föda vaginalt låter för mig som lögner och propaganda, men som tur är har jag väl fel, annars hade mänskligheten dött ut.

Jag tänker att vaginal förlossning liksom är det förväntade och "naturliga" (hatar det uttrycket). Med det menar jag så det blir om ingen gör en intervention. Om du känner att det inte känns helt naturligt att det blir på det viset så är det väl klokt att sätta sig ned en stund och fundera ut vad som skaver? Beroende på vilket svar man får är det nog bra att gå vidare med de tankarna till en bm.

Det är skönt att kolla med andra vad de tycker, skrev själv väldigt mycket om detta när jag var gravid, men de flesta kommer att ge dig SIN upplevelse, vilket inte alltid är hjälpsamt för dig. Det finns inget sätt som "alla" tycker samma om. Samma "normala" förlossning hade upplevts över hela spektrat av alla olika mammor.

Sedan att det är svårt att få kejsarsnitt..... mnja. Det beror på varför du önskar snitt (och tyvärr lite var du bor). Som jag har förstått det så är det enklare om man redan har snitt sedan tidigare.