Varför är det fult att svära?
Jag har fått en ökad dos av självinsikt och märkt att jag har lätt för att dömma andra människor. För att inte tala om när jag träffade min sambo, han är klart den bästa killan jag träffat och jag älskar honom, men hans språk är förfärligt! Jag dömde bort honom i början, men har lärt mig tänka om, att han svär är inte lika med att han är morallös, slarvig. okontrollerad ..... o en massa annat utan snarare bara ett resultat av hur han har lärt sig tala hemma. Ungefär som att skåningar pratar skånska, smålänningar smålänska....
Han kan skärpa sig en liten stund om jag säger till honom, men de blir ungefär som att be en skåning snacka norlänska... de går bra i 10 minuter sen glömmer han bort sej o är igång med sitt "dåliga" språk igen. Jag har vant mej men märker hur jag ibland skäms över att han t.ex. svär inför mina föräldrar.
Vi har inga barn & jag inser att vi kommer få barn som lär sig o svära för att pappa gör de... Hur viktigt tycker ni att det är att barn inte svär och varför tror ni att ni känner så?