Det sägs att illamående är ett tecken på "stark graviditet". Att risken för missfall är liten.
Skulle gärna vilja göra en statistisk undersökning. Hoppas att det är ok även om frågan är känslig (hoppas annars att frågan kan flyttas över till det forum där den hör hemma).
Ni som fått missfall:
I vilken vecka fick ni missfall?
Mådde ni illa?
Om ni mått illa: i vilken/vilka vecka/veckor?
Jag ska på inskrivning på torsdag och är då i slutet av vecka 11. Tänker be om ett UL. Hoppas att de vill hjälpa mig med det.
Nu har jag inte läst hela tråden, men måste endå reagera lite...
OM nu illamående och missfallsrisk skulle ha någon inbördes betydelse skulle min bäbis varit borta för länge sen! Jag har nämligen inte mått illa en enda gång under graviditeten och går nu in i vecka 31. Jag är bara så tacksam över att jag har haft en (hittils) otroligt lätt graviditet och har aldrig ens tänkt tanken på att illamående=starkare graviditet...
Jag har tre graviditeter bakom mig, två som blev mf och en som blev Elliot, fem veckor. Jag har mått lika dant alla tre gångerna i början, dvs inte ett dugg illa. Har inte spytt en enda dag under Elliots graviditet och inte heller mått illa. Mf:en inträffade i v.6 och v.9.
Två olika BM har sgat till mig att det illamående man känner är ett tecken på en förhöjd nivå i kroppen av det hormon som gör att embryot sitter fast i livmodern.
Alla är ju olika och det finns såklart variationer. Jag tror inte man behöver avara rädd för att man inte mår illa, det kan ju vara så att man helt enkelt inte är en sådan som reagerar med illamående på den förhöjda hormonhalten.
Det är väl ändå bara drygt hälften av alla gravida som faktiskt mår illa...och det brukar gå bra oavsett.
Det finns väl ett visst mått sanning i det faktum att många reagerar på den ökande HcG-mängden MEN om man nu inte skulle göra det så innebär det ju inte att något är fel.
Men så har väl någon omtolkat/modifierat detta, vilket ofta sker, till "mår man illa så står allt rätt till"...vilket inte är sant såklart.
För man kan likagärna må illa och få missfall som må bra och klara graviditeten.
Det handlar ju i slutändan om hur känslig man är för hormonpåverkan och precis som att en del tjejer reagerar jättestarkt på tex p-piller finns det dom som inte alls reagerar på p-piller. Och precis som det finns en del som reagerar enpå graviditetshormonerna så finns det lika många som inte gör det nämnvärt.
Jag har en graviditet av varje om man kan säga så.
Med Jacob mådde jag underbart superbra.
Med Emmy mådde jag lätt illa under ett par tre veckor.
Båda graviditeterna blev till barn.
Tycker INTE att man ska oroa sig om man mår bra. Bara njuta!
Tror jag har rätt nu, men detta med illamående = stark graviditet är nog en myt helt o hållet...(har hört detta förr o fått det dementerat)
Så här tror jag det är.....
Om man först inte mår illa o sedan får mer illamående kan man tolka det så att grav fortskridet normalt det är riktigt...
...och om man plötslig slutar må illa kan det ev betyda att grav avstannat.
Men att inte må illa alls betyder nog inget med om man har "stark" graviditet eller inte. Har nog inget med utgången att göra att man inte mår illa alls.
Men att man skulle ha en starkare grav bara för att man mår illa det är nog inte sant.. Har två fullt friska pojkar på 8 och 6 år. 8 åringen mådde jag inte illa alls med och 6 åringen kräktes jag i över 20 veckor natt som dag...
Självklart är det inte alla som mår illa och det påverkar ju inte graviditeten negativt. Lyckliga ni som inte mått illa!
Däremot har jag hört att illamående skall vara ett tecken på en extra stark graviditet, men jag ifrågasatte det. I denna tråden har jag fått många svar som bevisat motsatsen. Några av de som mått illa har ändå fått missfall.
Jag är nöjd med svaren.
gammal tråd men någon kanske hittar hit. Vet inte vad som stämmer med vetenskap men för mig har jag alltid mått illa de graviditeter som gått bra. Hade ett utomkvedshavandeskap-19. Inge illamående.
Ma-19. avstannat 8+6. Upptäckts i v. 12. inge illamående. Därefter 2 graviditeter som gått bra Och resulterat i barn. Illamående fr. V. 6-14 med båda barnen.
Missfall i vecka 6 -24. Inge illamående.
nu gravid igen. (nu i v. 9). Vul 6+3 visade fina hjärtslag. mått illa från vecka 6. Inga garantier nu. har kub i slutet på april så får se då om allt är fortsatt som det ska. :)
slutsats. För mig har illamående förknippats med graviditet som går bra. Men som sagt olika för alla.
Mådde inte illa nånting under min graviditet. Undrade ibland om jag var gravid för jag hade inga symptom på det alls, men det var jag. Inget missfall blev det heller utan en frisk bebis.
Jag mådde illa och kunde inte dricka kaffe första graviditet, fick ma 11+0.
inga symtom förutom trötthet, blev bebis ❤️
