Fler med sambo som har "konstiga" vanor?

Jag håller med det dom andra har skrivit, man äter tills man känner sig nöjd och om det alltid är mat kvar på tallriken så får man börja lägga upp mindre så att man slipper att kasta en massa mat i onödan.
Här förknippar vi inte maten med något tvång. Barnen äter vad dom känner för och lämnar resten. Det enda vi försöker trycka lite extra på är att smaka på allt men det är inget vi tvingar på det heller.

I vissa kulturer så är en tom tallrik faktiskt signaler till att man vill ha mer och inte är nöjd - så din man är bara udda i vissa delar av världen.

Om han alltid lämnar så kanske han kan ta lite mindre, men i övrigt håller jag med de andra - det är sunt att sluta när man är mätt. Klokt som frk Jenny skriver - lär barn att "ta det du orkar" istället för "ät upp det du tagit".

Min sambo stänger inte lådor/skåp/luckor efter sig.
Senast häromdagen när jag gick ut i köket och han satt i vardagsrummet, sa jag till honom att komma ut i köket och stänga kylen efter sig.
Till att börja med så gick jag alltid efter honom och stängde lådor/luckor mm. Efter två år tog jag upp det med honom. Och han ställde sig helt frågande "det är klart jag gör/nu hittar du bara på". Därefter lät jag bli att göra det och började be honom göra det själv. Nu har han blivit MYCKET bättre på det!
En öppen låda här och där är väl inget som direkt stör, men i och med att vi har barn, så även om lådornas innehål är ofarligt, så är det ändå drygt när den minsta tömt ut hela "presentlådan" med papper, band, tejp och kit!

I vår familj äter vi tills vi är mätta, är det då något kvar på tallriken så slänger vi det. Skulle aldrig tvinga i min dotter mat för att det ska bli tomt på tallriken. Men så lägger vi heller inte upp massor med mat utan lägger hellre upp en gång till.

Jag lämnar mat ibland då jag äter tills jag är nöjd (inte övermätt) eftersom jag är överviktig och försöker gå ner i vikt. Sambon äter upp min mat allt som oftast men han är sån som kan äta fyra rätter till lunch utan att gå upp i vikt. Beställer vi pizza äter jag halva min och han äter 1½, haha.

Glömde bort att svara på titeln, haha. Sambon gör en del saker jag personligen tycker är konstiga, men sånt är ju högst subjektivt. Vi bor i England, han är född och uppvuxen här och skär sin ost med kniv, varje ostbit blir typ en cm tjock och han har tre på varje rostmacka. Helt normalt här i England, galet i Sverige.

Så gör jag också (uppväxt i belgien), och det gör min man tokig! Slöseri med osten :)

Min man börjar harkla sig massor när han pratar med sin mamma i telefonen. Aldrig annars. Skitstörande! Och sen om han ska på ett möte eller ha något allvarligt snack med någon på jobbet så går han runt i lägenheten och mumlar och gör gester med händerna hela kvällen innan. Men det är inte störande utan mest roligt att se honom vanka av och an, flaxa med armarna och låtsas att han är på ett möte 

Bara läst ts, men kör inte att du måste äta upp allt innan du går när du får barn, bara ett råd:)

Att äta upp allt på tallriken trots att man är mätt är ju bara dumt.

Jag skulle aldrig få för mig att tvinga någon, vare sig vuxna eller barn att äta upp mat. I vår familj är de flesta överviktiga, i vår familj äter de flesta tills tallriken är tom. Det är väl JÄTTEBRA att din sambo har så bra koll på sin kropp så att han slutar äta när han är mätt! Jag tycker du ska ta efter honom! Varför uppfostra dina barn till överätare? Vad är skillnaden på att kasta maten i soporna och på att kasta mat man inte behöver äta in i den egna kroppen med risk för fetma och medföljande sjukdomar som följd?

Var tacksam för din mans matvana. Det är så alla borde äta, dvs sluta äta när man är mätt. De flesta av oss har tyvärr fått inpräntat sedan barnsben att vi måste äta upp allt på tallriken. Varför? För vems skull? Fundera över frågan!

Kroppen har ett naturligt system för att känna mättnad. Många av oss har pga stress inte tid och utrymme för att hinna känna denna känsla utan vi äter som vi har blivit tillsagda att göra. Eller så äter vi för att döva andra känslor; vi tröstäter, vi äter för att dämpa ångest, eller vi äter för att vi egentligen är törstiga. Många gånger äter vi också för att det hör till den sociala gemensakapen och för att vara till lags och göra som alla andra vid bordet.

Det är bland annat omedvetenheten om att invänta denna mättnadskänsla som gör att vi äter för mycket, för snabbt och därmvi är uttråkade, vi äter för att ed blir överviktiga. Din mans matavana kan tvärtom bana väg för ett sunt matbeteende hos era barn. Jag säger som en person skrivit i tidigare inlägg: Låt din man själv bestämma hur mycket han vill lägga upp på tallriken! Alternativt lägg upp mindre på tallriken och ta om ifall ni är mer hungriga!

Jag har en liten egenhet som totalt irriterar min man och det är att jag alltid lämnar en liten kant av brödet, jag kan bara inte äta upp precis hela mackan utan lämnar alltid ett litet hörn. Detta gör honom mäkta irriterad men jag tror han har vant sig, ibland äter han min lilla kvarlämnade bit

Inget att störa sig på tycker jag, min pappa lämnade också alltid ganska mycket mat på tallriken när vi växte upp. Men han är liten i maten och tar några tuggor och sen är han mätt. Tyckte alltid det var otroligt pinsamt på restauranger dock när servitören frågade om det var något fel på maten!

Haha, men gud vad sjukt, jag har precis samma ovana. Maken blir helt galen på mina brödkanter. :-P

Och om TS, jag själv är lärd att äta upp allt, och har extremt svårt att låta något bli kvar på tallriken, fast jag känner att jag är mätt och även övermätt. Och har svårt att hålla vikten. Försöker lära mina barn nu att man äter tills man är mätt "klar" som vi säger, sen behöver man inte äta mer. Och att om något är gott så behöver man inte äta mer bara för den sakens skull utan då kan man få äta det tills middag också, eller något liknande. 

Det är du som har fel i detta läge, och din sambo har helt rätt i att man äter tills man är mätt.

Låter ni verkligen inte era barn gå ifrån bordet innan de ätit upp allt på tallriken?!
Varför litar ni inte på att de själva har förmågan att känna mättnad?

Det är intressant tycker jag. Jag är som din sambo. Kan slänga bort en 2 cm stor bit av en hamburgare för att jag är mätt. Är jag mätt är jag, då får jag lite avsmak för mer mat. Jag äter aldrig när jag är mätt, för att det är gott eller av någon annan anledning. Jag äter bara av hunger, eller sug, om jag inte äter ordentliga mellan mål blir det onyttigheter istället. Jag tror det är bra, inbyggd viktkontroll, bara jag håller mig ifrån choklad och sånt. Själva maten blir jag aldrig tjock av.

Min sambo är som du, han kan äta fast han är mätt. Men han har aldrig sagt att det är tvång att äta upp, bara att han äter en portion till för det är gott. Det förbryllar mig. Finns inget som är så gott för mig. Magen är ju full, när jag är mätt, då äcklar det mig med mera.

Alla är vi olika =)

Jag har försökt ta bort denna tråden men det fick jag inte. Jag tycker inte att den känns relevant längre och har fått skriva av mig ang det jag ville och fått lite svar.
Så vi kan hoppa över denna tråden nu? =)
Inte för att vara otrevlig men jag som startat tråden orkar inte bry mig längre.
haha =)

Jag håller med TS, min sambo lämnar också mat från tallriken och de stör mig med. Men inte att han inte orkar äta mer utan för att han tar till sig så GRMYT mycket varje gång när han vet att han inte orkar äta upp de. han lämnar nästan alltid en hel portion med mat vilket jag tycker är väldigt onödigt. Detta har smittat av sig på hans son som också lämar MINST en portion VARJE gånng han äter.

Så vi började införa att man får äta upp de man tar till sig, och de är mycket riktigt att de är mer hälsosamt att äta mindre och de löser man igenom att ta mindre portioner. Så nu tar dom mindre portioner (lill killen får bli påmind varje gång)

Sen kan alla råka ta för mycket ibland, men när de händer varje gång tycker jag man bör se över hur mycket man egentligen tar till sig