• Anonym (Rådvill...)

    Hur ska man förbättra detta? Kan man??

    Jag och min man har varit tillsammans i 11 år. Vi har 3 fina barn tillsammans, 10, 4 och 1 år.

    Vi har alltid haft det jättebra tillsammans och kunnat prata om allt. Vi säger alltid att vi älskar varandra och vi hörs flera ggr/dag via telefon när vi jobbar osv. Sexet är det enda problemet i vårat förhållande, men det har börjat bli ett stort problem. Min man har väldigt hög sexlust och vill gärna mysa flera ggr/v, helst varje dag el varannan.
    Själv har jag noll sexlust och det är skitjobbigt. Jag vill ju så gärna, men lusten finns inte och min man vill inte ta första steget längre. Han tycker det är orättvist att han "alltid" ska behöva ta initiativet. Jag har prövat piller från hälsokosten som skulle öka sexlusten, men de hjälpte inte alls.  Jag känner mig rådvill och jag vet inte vad jag ska göra.
    Under våra 11 år har det aldrig gått mer än 4-5 veckor mellan sexet och oftast har vi haft det nån, några gånger i veckan till varannan vecka, men detta räcker inte för min man och han blir sur och grinig och tycker inte att det är någon ide att vi är tillsammans längre för allt måste ju fungera i ett förhållande. Självklart håller jag med honom, men vad ska jag göra??? När han väl kommer upp till mig och börjar pussa och kramas så kommer ju lusten, men nu det senaste har jag inte alls känt för det. Ska det verkligen behöva vara så här?? Ska en relation bygga på sex för att den ska vara bra och fungera?
     Han vill inte gosa för då måste det leda till sex, men jag behöver närhet också. Vi pussas och kramas lite snabbt nästan varje dag, men det skulle bara vara så mysigt att kunna sitta och mysa i soffan utan att ha kravet på sex hängandes över sig....

    Jag har den senaste veckan allvarligt börjat fundera på om det kanske är bättre att vi skiljer oss.....han får bo kvar i huset och köpa ut mig så jag kan köpa mitt eget hus. (jag har redan hittat ett som vore pefekt för mig och barnen)

    Jag vill verkligen INTE skiljas, men är det någon ide när vi knappt pratar om annat än barn, jobb... Vi är väldigt olika, men det har ju fungerat så himla bra tills nu. Barnen mår bäst av att ha mamma och pappa i samma hus, och de kommer få gå längre på dagis de veckorna jag har de om det nu skulle bli så att vi går isär....

    Jag har ingen att prata med om detta så snälla, vad tycker du???

  • Svar på tråden Hur ska man förbättra detta? Kan man??
  • Anonym (Rådvill...)
    Dominant skrev 2011-01-28 15:12:56 följande:
    Numera finns det relativt kraftfulla preparat för detta, så om man har pengar till övers så är sexlust ett ickeproblem.
    Jag har prövat L-argiplex eller vad det heter och det hjälpte inte ett dugg...300 kr i sjön.... :(
  • Anonym (onani?)

    Har du testat att onanera fastän du inte är kåt? Att onanera (och komma) gör att jag blir kåtare överlag och jag kan på så sätt arbeta upp min sexlust så jag blir kåtare oftare.

    Jag kan faktiskt tänka mig att låta min man ha en älskarinna om vår sexlust inte är synkad bara som en parantes med tanke på tidigare inlägg.

  • Anonym (varit där)

    Jag har själv varit där ni är. Barn, jobb, bygga hus osv. All stress gjorde att jag plötsligt befann mig i den onda cirkeln där närhet kopplades samman med sex och ingen lust fanns. Hur ska man komma ur den?
    Jag kan bara se på mig själv och svara därefter. Jag kom inte ur det. Eller rättare sagt vågade jag erkänna för mig själv att jag faktiskt inte tände på honom alls mer. Jag upplevde att han kunde jobba klockan runt och komma hem och fråga om vi inte kunde knulla. Jag hade ingen chans att komma i stämning genom att hinna umgås, prata osv. Han hade med åren lagt ner ansträngningarna och tiden som behövs och gått rakt på sak. Antagligen dels av gammal vana och för att hans anträngningar säkert ledde till ett nej ändå i slutändan. Han tröttnade väl på att försöka. Om jag frågade honom om det här var ett sätt han hade försökt förföra mig på på vår 3,6 eller 15 date och om han trodde att det skulle ha fungerat då? Det svarade han aldrig riktigt på.

    Själv försökte jag hitta lusten precis som du med alla möjliga preparat. Man vill ju att allt ska vara bra. Alla vill ju ha ett fungerande sexliv, ett bra sexliv.

    Hur som helst tog det slut mellan oss. Inte pga sexlivet.
    I efterhand när tänker tillbaka på det är jag övertygad om att vi (jag) hade så mycket problem i vår relation som jag inte ens var medveten om innan vi verkligen började gräva i dem med familjeterapi bl a, att jag inte ville med honom mer helt enkelt. jag trodde allt var bra mellan oss och lurade väl mig själv för att vardagen flöt på, vi kände varandra utan och innan. Livet rullar på liksom och man märker inte vad man trycker undan.

    Mina råd är väl att prata och försöka komma fram till en kompromiss vad gäller hur ofta ni vill / borde ha sex. låt säga att ni kommer fram till 2-3 ggr/veckan. Då kan han koppla av i tanken på att han faktiskt få knulla och du kan känna att myset däremmellan är närhet som inte leder till sex. Att hamna i ett läge där man börjar dra sig undan kramar och gos i soffan är jätte farligt. Det leder till frustration hos båda två men på olika sätt. Ta i varandra mer i vardagen. Kramar, kyssar, busa, ge varndra massage. Jag vet att det inte är lätt med barn, jobb och den förbannade tröttheten. Men försök. All hudkontakt leder till att man vill ha mer.
    Vad du själv kan göra är att verkligen ifrågasätta dig själv om du tycker att allt annat är bra i eran relation, våga erkänna, och försök lösa det iså fall. Du kan försöka hitta nåt som tänder dig tex läsa sexnoveller, onanera eller vad som helst för att komma i stämning innan han kommer hem alternativt kommer och lägger sig. Om du ger honom massage ge honom helkropps och avsluta med att runka. Kanske du själv kommer i stäming då eftersom det inte är han som har "kraven" på dig. För övrigt kan du väl ge honom lite snabbrunkningar med olja nu och då ändå. Eller avsugningar. Då behöver du själv inte känna att du behöver hinna med. och sånt kan du ju överraska honom med att göra var som helst. Kanske det tom blir en rolig grej för dej att vara påhittig. Då kanske era 3 gånger i veckan egentligen leder till riktig sex bara någon gång i månaden för dej och på det sätter tar bort lite press av dig och en man som ändå blir tillfredställd. 
    För mig har just den biten varit ett problem när jag har pms. Jag vet att det tar sån tid för mig att bli upphetsad att jag blir stressad på förhand och då funkar det inte alls. Min lösning har varit att han får ha sex men att jag inte behöver engagera mig. Jag vill ju gärna att han har det mysigt men jag vill inte att han ska ha press på sig att jag ska komma. Ibland bli jag upphetsad ändå att jag hinner med, ibland inte. han säger att det är som att knulla med sig själv men så länge vi båda tycker det är en ok lösning under min pms så funkar det.

    Det här blev flummigt och helt ostrukturerat men jag hoppas att du kan få någon sorts hjälp av det.
    Kom ihåg att ta på varandra och kramas där emellan för att ta bort laddningen som ligger i varje kontakt nu.

    Lycka till och köp hem en massa olja :)

  • de Robespierre

    Det är konstigt. Vi lägger ned hur mycket tid som helst på att renovera huset, att bygga upp en karriär, att fixa båten eller husvagnen och att hålla uppe en snygg och lycklig fasad. Men vi är otroligt dåliga på att investera och arbeta med vårt förhållande. Precis som vi tänkte "Vi behöver nog inte gör adet så mycket eftersom vi har det så bra. Vi bråkar inte och kan ju prata med varandra. Det där måste nog gälla andra par med större problem - inte vi". Och så låter man det rulla på. Veckor blir till månader som blir till år....

    Tills en dag "rötan" dyker upp helt oväntat fast i en form man inte väntat sig. Den kan komma iform av en snedsteg, eller tvivel på förhållandet, eller minskad/förlorad sexlust.  Och så fattar man ingenting eftersom man älskar ju fortfarande sin partner och vill inte separera. Men "rötan" gör att det börjar knaka i huset och innan man vet ordet av så kommer de otänkbara tanken - vi kanske borde separera eftersom jag inte orkar med detta längre för jag vet inte var felet ligger. Samtidigt är detta det sista man vill göra.

    Om man backar tillbaka till den punkt där man sist mindes att det faktiskt var bra - t.ex med lust till sex med partnern - så kan man hitta en del ledtrådar där. Man kommer också upptäcka att det kanske känns som evigheter sedan. Varför? I min mening är inte sex bara en handling. Det är en bekräftelse. Det är ett tecken på att ens partner fortfarande åtrår en. Att man fortfarande är det rätta valet för ens partner. För själva sexet är ju egentligen något man teoretiskt skulle kunna ta hand om själv (fast det skulle bli tråkigt i längden). Men man vill ju inte bara göra det själv. Man vill göra det med någon som bekräftar och ser en och möter en i längtan och åtrån - sin partner. Där har du en del av svaret kanske. Jag skall förklara.

    Eftersom vi behöver denna bekräftelse, att bli sedd och få respons under hela förhållandet så måste vi underhålla detta. När vi inte gör det så kan vi bara minnas de tillfällen när det hände sist. Och det brukar ibland vara då man minns man hade bra sex tillsammans. Men däremellan har det passerat hundratals, kanske tusentals dagar utan denna "närhet". Dvs den har inte nödvändigtvis något med sex att göra utan snarare med att man visar varandra kärlek, ömhet och LYSSNAR på sin partner. Detta kan göras på flera sätt. t.ex att man viker en eller några kvällar i veckan för att äta och dricka lite gott tillsammans (utan TV) och upptäcka att man trivs i varandras sällskap. Det kan även vara att fly iväg en dag för att göra något annorlunda som båda skulle uppskattat. Men även att sitta ihopkurrade i soffan kan fungera hur bar som helst.

    Problem uppstår när den ena har för stora förhoppningar på vad som skall ske eller vad det skall leda till. Den andre vågar inte slappna av för man känner pressen på att detta förvänats skall leda till sex - och då låser sig allt - även ifall det inte skulle göra det. Det blir en ond cirkel. Vad man kan göra är att skapa gåvokort för var och en. Du skriver ned 5 önskningar som du vill att din partner skall göra för dig för att du skall må bra. Han gör likadant. Det behöver inte handla om fotmassage i 90 minuter utan kan handla om allt, t.ex att du skall få sovmorgon eller att han tar hand om tvätten under en dag eller mer. Det är du som skall värdera och välja vad du tycker är viktigt. Din man gör likadant. När n sedan byter dessa kort med varandra så är det oerhört viktigt att förstå att dessa handlingar inte är en affärsöverenskommelse. De är istället en gåva till den andre. Och en gåva kan aldrig ha ett krav på en motprestation. Man gör detta för sin partner endast för att göra partnern glad och ge lite njutning.

    Detta kan fungera som en väg att börja våga ta emot (och ge) närhet, ömhet och njutning utan att känna att man absolut måste ge något tillbaka. Man kan då istället fokusera på att vara där i ögonblicket och njuta av det man känner. Dvs släppa ev. blockeringar man har.

    Om man har left utan denna (äkta) närhet under en lång tid så är det även en lång väg tillbaka. Men det positiva är att det akn kännas fantastiskt när man upptäcker att det släpper. Och har man en man som hela tiden är på och inte inser sitiuationens allvar så måste man ta ett "krissamtal" men honom. Men då bör man även vara beredd med några möjliga alternativ för att hitta lösningar på problemet. T.ex FR, lägga mer tid på varandra i förhållandet osv, Jag tror det flesta vet vad som behöver göras när man väl inser hur det ligger till.

    Jag tror stenhårt på detta: Det finns flera olika sorters sex och här är några:

    * Sex bara för sexets skull - Snarare en partner som är lika suger på att bli av med kåtheten som en själv men inget mer. Här httar vi KK:s osv. Inte direkt rätt damm att fiska långvariga förhållanden i.

    * Sex för förälskelsens skull - alla som har varit riktigt förälskade vet hur illa en hjärna fungerar under den tiden. Man blir helt skruvad och går som i ett rus. Man är nyfike kåt på den andra personen. Ens föremål för förälskelsen kan man inte få nog utav. Och här blir sex ett sätt att komma ännu närmare den personen. Mycket och ofta. Men efter ett tag lägger sig förälskelsen och det kan ibland bl som när de tänder på krogen vid 03:00. Man blinkar förvirrat, fortfarande lite snurrig och ser hur krasst verkligheten egentligen ser ut.

    * Sex med sin älskade - har man kommit hit och överlevt krisen efter att förälskelsen har lagt sig så är det bara att gratulera. Statistiken säger att bara 3 av 100 kommer hit. Men sexet här är på ett annat plan och går inte att jämföra. Den har mer djup och sinnelighet om den fungerar. Om man tror att alla skall lyckas fortsätta att vara som under förälskelsen så får man tänka igen. Förälskelsen kan man inte leva i. Däremot kärleken och har man kommit dit - ja då finns det något oerhört värdefullt där.

    Men alla har en sak gemensam. Alla kräver att det finns en motpart som ser mig, hör mig och ger mig respons (som det så fint kallas). Det är där grunden till lusten, åtrån och kåtheten startar - i vårt huvud. Närmare bestämt i våra känslor. Vi kan sedan välja att neka att ta emot det ens partner ger, eller försöka vinna en annans (omöjliga) kärlek. Allt bygger på vårt egna behov. Och underhåller vi inte dessa behov och känslor mellan oss i ett förhållande så blir det tillsist "Så vind - Skörda storm". Vi krisar och kanske tar ned garden. Den gard som skall hålla bort utomstående lockelser. Och så slår ödet till och i ett svagt ögonblick så tilllåter man sig falla och man har ytterligare ett problem på halsen. Därfter blir allt mycket mer komplicerat.

    Så jobba på era förhållande i tid. Tänk på att ni är två om problemet. Ge och ta. Titta tillbaka på när det var bra och försök minnas hur det kändes då och hur ni kan göra för att återuppleva den stunden fast nu. Det går om båda vill och inser vad som måste göras.
     

  • Anonym (Rådvill...)

    Ville bara hoppa in och säga att vi har pratat väldigt mkt nu i flera dagar och det känns bättre. Vi har kommit överens om att vi ska ta det lugnt och att han inte ska reagera så starkt när jag inte har lust, men att jag även kan hjälpa honom utan att det ska leda till sex. Gör det det ändå är det ju bara bra Flört

    Håll tummarna för att vi klarar av att kämpa nu bara! Inte bara för sexlivet, utan för oss!!

  • Anonym

    Nr 15 o nr 23 beskriver så bra!
    Jag levde med en man som kändes som en vän eller bror i över 20 år. 4 barn blev det men jag hade mycket svårt att känna lust o åtrå. Jag dömde mej själv o accepterade att jag var helt oduglig o helt enkelt inte hade tillgång till nån lust. Jag var mannens dröm o stora kärlek. Målet för all hans längtan o hans drömmar. Allt detta växte till berg av dåligt samvete hos mej. Jag gick med på sex på vissa tider o föreslog att han skulle skaffa en kk. Men han ville bara ha mej o min åtrå o min kåthet, vilket han aldrig fick o jag kände mej allt mer våldtagen. Det var terapi o parresor o samtal, hur mycket som helst.
    För att göra en lång historia kort blev det skilsmässa. Han träffade en ny o i raketfart startade han ny familj. Jag har hunnit träffa några män o upptäckt att jag är precis hur kåt som helst. det finns en uppdämd lust efter ett liv i torka. Jag får helt enkelt aldrig nog. O nu i efterhand ser jag på min långa relation med andra ögon. Det var så mycket som var dåligt, men jag såg inte det då. Jag skulle aldrig aldrig återgå till barnens far. Han hatar mej som pesten idag. Han föraktar mej o ser ner på mej. Vad jag än gör så är det fel, men det är som det är...... Jag vet inte vad som hänt. Antagligen känner han sej kränkt över att jag aldrig tände på honom, men bevisligen gör det på andra nu.......
    That´s my story.......

  • Anna Paulita
    GrodanHopp skrev 2011-01-26 19:33:44 följande:
    Fråga honom vad det är med sex som är så viktigt. Varför det är viktigare för honom att han ska få sina behov tillfredsställda hela tiden o du bara ska ställa upp utan att få ngt tillbaka? Ett förhållande handlar om att ge o ta!
    Ja, och det gäller väl från båda hållen? Svårt att ha det argumentet om man inte själv kan ställa upp på att ge och ta.
  • Anonym

    Förmodligen kan du inte förbättra det så mycker... män är djur och vill bara ha sex, vill du inte så går männen vidare till nån yngre och söt tjej som särar på benen för pengar, resor och sprit... Funderat på att bli lesbisk??

  • de Robespierre
    Anonym skrev 2011-01-30 00:29:26 följande:
    Nr 15 o nr 23 beskriver så bra!
    Jag levde med en man som kändes som en vän eller bror i över 20 år. 4 barn blev det men jag hade mycket svårt att känna lust o åtrå. Jag dömde mej själv o accepterade att jag var helt oduglig o helt enkelt inte hade tillgång till nån lust. Jag var mannens dröm o stora kärlek. Målet för all hans längtan o hans drömmar. Allt detta växte till berg av dåligt samvete hos mej. Jag gick med på sex på vissa tider o föreslog att han skulle skaffa en kk. Men han ville bara ha mej o min åtrå o min kåthet, vilket han aldrig fick o jag kände mej allt mer våldtagen. Det var terapi o parresor o samtal, hur mycket som helst.
    För att göra en lång historia kort blev det skilsmässa. Han träffade en ny o i raketfart startade han ny familj. Jag har hunnit träffa några män o upptäckt att jag är precis hur kåt som helst. det finns en uppdämd lust efter ett liv i torka. Jag får helt enkelt aldrig nog. O nu i efterhand ser jag på min långa relation med andra ögon. Det var så mycket som var dåligt, men jag såg inte det då. Jag skulle aldrig aldrig återgå till barnens far. Han hatar mej som pesten idag. Han föraktar mej o ser ner på mej. Vad jag än gör så är det fel, men det är som det är...... Jag vet inte vad som hänt. Antagligen känner han sej kränkt över att jag aldrig tände på honom, men bevisligen gör det på andra nu.......
    That´s my story.......
    När försvann känslorna för din man? Och var han inte din "typ" redan från början? Kan du säga att du älskade honom som man "måste" i ett förhållande?
  • Anna Paulita
    Anonym skrev 2011-01-30 00:41:14 följande:
    Förmodligen kan du inte förbättra det så mycker... män är djur och vill bara ha sex, vill du inte så går männen vidare till nån yngre och söt tjej som särar på benen för pengar, resor och sprit... Funderat på att bli lesbisk??
    Du har inte mcyket förtroende för män du.
  • Anonym
    de Robespierre skrev 2011-01-30 06:20:42 följande:
    När försvann känslorna för din man? Och var han inte din "typ" redan från början? Kan du säga att du älskade honom som man "måste" i ett förhållande?
    Svårt att säga när jag slutade älska honom. Tycker att ordet älska är så kravfyllt..... Jag sa varje dag att jag älskade honom, men det kändes inget. Det var bara nåt man sa för att han skulle känna sej älskad liksom.... För mej var det nog mer ett ord som jag använde för husfridens skull.
    Han var absolut min typ när vi var mycket unga (tonåringar). Men då ändrar man sej fort o mycket fast vi fortsatte hänga ihop o tiden bara gick o gick liksom..... Länge länge (många år) var jag helt säker på att jag hade fel på hela mitt känsloliv eftersom jag inte "kände" något speciellt. Han var min vän, som en bror, kompis, bästis. Jag hade respekt o lojalitet gentemot honom, men kärlek? Jag vet inte...... ärligt talat.
    Jag kan inte säga vad som hände eller hur det gick till att jag "slutade älska" honom. Det gled liksom in i en vardagslunk bara. En gråtrist massa av dagar......
    Jag vill aldrig aldrig ha tillbaka den tiden fast jag är glad för det den gav. Barnen, huset, alla saker vi gjorde o upplevde ihop, tryggheten..... Allt har sin tid. Nu är tid att KÄNNA!!!!!!!!
  • de Robespierre
    Anonym skrev 2011-01-30 21:56:50 följande:
    Svårt att säga när jag slutade älska honom. Tycker att ordet älska är så kravfyllt..... Jag sa varje dag att jag älskade honom, men det kändes inget. Det var bara nåt man sa för att han skulle känna sej älskad liksom.... För mej var det nog mer ett ord som jag använde för husfridens skull.
    Han var absolut min typ när vi var mycket unga (tonåringar). Men då ändrar man sej fort o mycket fast vi fortsatte hänga ihop o tiden bara gick o gick liksom..... Länge länge (många år) var jag helt säker på att jag hade fel på hela mitt känsloliv eftersom jag inte "kände" något speciellt. Han var min vän, som en bror, kompis, bästis. Jag hade respekt o lojalitet gentemot honom, men kärlek? Jag vet inte...... ärligt talat.
    Jag kan inte säga vad som hände eller hur det gick till att jag "slutade älska" honom. Det gled liksom in i en vardagslunk bara. En gråtrist massa av dagar......
    Jag vill aldrig aldrig ha tillbaka den tiden fast jag är glad för det den gav. Barnen, huset, alla saker vi gjorde o upplevde ihop, tryggheten..... Allt har sin tid. Nu är tid att KÄNNA!!!!!!!!
    Om man inte är ärlig mot sig själv kan man inte vara ärlig mot andra. Du vet vad jag menar.
  • Anonym
    de Robespierre skrev 2011-01-30 22:34:55 följande:
    Om man inte är ärlig mot sig själv kan man inte vara ärlig mot andra. Du vet vad jag menar.
    man kan tro att man är ärlig mot sej själv o därmed mot andra.......
Svar på tråden Hur ska man förbättra detta? Kan man??