Hur skulle du reagera om ditt barn var transsexuell?

Jag har kommit ut, och jag är en mor till  en18-årig FtM. Det har och är en tuff resa. Innan beskedet har min son haft ett elände under könsutvecklingen. Tyvärr så visste jag inte om detta, utan trodde det var en vanlig tonårsdepression. När Robin vill byta namn, viftade jag bort det. Jag var inte lyhörd. Nu har jag förstått att det är en kille i "fel kostym" helt enkelt. Och vi har tur att vi bor i Sverige, i Stockholm, där vi kan få all hjälp i framtiden. Men denna process är tuff och jag har sörjt den dotter jag förlorat, men kommer att göra allt för att stöda min son i framtiden.  Jag är övertygad att våra barn känner bäst och egentligen inte vill ara någon annan än vad man känner innerst inne.
Magaretha L

Jag förstår inte riktigt du skriver i framtiden, han är ju 18 år så det kanske är dax att ni tar kontakt med vården och får hjälp redan nu?

På Karolinska sjukhuset har de en avdelning för transpersoner där de gör utredningar och sen ser hur just denna person kan få hjälp, de har jobbat med detta i 40 år så de är väldigt kunniga när det gäller dessa barn.

Gå till VC och be om en remis dit.

Det skär verkligen i mitt hjärta att det finns människor som vill avsluta all kontakt med sitt barn om han eller hon var transexuell.     Jag hade älskat mitt barn oavsett.  Hjälpt, trott och stöttat han eller henne på alla sätt som jag kunnat.  

Skulle bara stötta. Det är ju mitt barn. Skulle inte ens känna sorg utan glädje att mitt barn är så stark att hen vågar. Viss avund också jag skulle inte kunna vara så stark. Men jag skulle ju självklart bli ledsen om någon är dum mot mitt barn.

jag är extremt religiös och jag skulle aldrig tillåta mitt barn klä sig i det motsatta könets kläder. Jag uppfostrades med att ha på mig skjorta och shorts som inte fick gå nedanför knäskålarna, och det är en uppfostran som jag är väldigt stolt för.

Jag fattar inget, menar du att barnet har en kuk fitta och bröst? Eller att barnet en dag kommer hem och säger "jag är transexuell"? Om mitt barn kommer till mig och säger "jag är transexuell", då hade jag åkt hem till kompisen eller lärare som lärt denne ordet för i sin tur lära dem ordet smisk, stryk och blåtira. Sen förklarar jag för min son att det bästa som finns är att vara en stark man. Eller för min dotter att det bästa som finns är en kvinna som kan baka bullar. Och då är problemet löst! Sen är allt bullshit alltså, man är inte en pojke om man leker med pojkleksaker, inte heller en flicka om man leker med rosa spis. Jag lekte med tjejernas kropp när jag var liten, det gör mig väl inte till tjej eller hur? Jag brukade också leka med barbie dockor, klä av dem nakna och trycka deras huvud mot skrevet på alla i min omgivning. Lite hårda tag och smisk löser alla problem.