Tänk om min dotter väljer sin pappa???? (snälla läs!)

Barn uppskattar gränser, även om de blir arga för stunden. Barn vare sig kan eller vill vara den som leder flocken. För stunden gör man det lätt för sig, men i längden kommer dottern att inse att du gör rätt, och förmodligen är det i dig hon finner den största tryggheten.

Tycker inte du ska grubbla så mycket, ta det som det kommer..  Men jag tror inte du behöver oroa dig! 

Mina två äldsta barn valde i höstas att bo mer hos sin pappa. Varför kan jag gissa mig till - stort hus, egna kaniner och vilka prular som helst när man vill ha dom. Men jag kan inte göra så mycket åt deras val och istället så försöker jag stötta dom i det - för jag vet samtidigt att valet inte var helt lätt. De orkade inte ha varannan vecka längre och som dottern också sa - Du blir inte lika arg om vi väljer pappa än om vi gör tvärs om. Så det är bara att gilla läget och försöka göra det bästa av det. Det är som det är och dom är 15 och 12 och kan bestämma sånt själv. Minstingen bor fortfarande vv även om hon hellre vill bo heltid här. Men det är samma sak där - pappa blir så arg.
Så man gör det som barnen känner att de vill göra och stöttar dom i det. Även om det svider i hjärtat många gånger.Jag tror inte att du hamnar i samma situation som jag bara för att din dotter får ett syskon. Hon är för liten för att bestämma boendet själv. Det blir en annan situation när hon är tillräckligt gammal för att få bestämma själv. Och fortsätt du att hålla på dina "regler". Det gör jag, för jag tror ändå att det är bäst för barnen.

Säger som förre talare. Sen så kan du ju göra henne så delaktig som möjligt i den nya bebisen. Låta henna vara med och byta blöja, bada och lite såna saker. Då känner hon att bebisen också är hennes familjemedlem och inte bara er.

Jag förstår att det känns jobbigt, men du behöver nog inte oroa dig så mycket. Se till att dottern blir delaktig i syskonet, så att hon känner sig stolt över att ha blivit storasyster. Eftersom hon är tre år kan hon ändå göra väldigt mycket, hon kan få vara med och hjälpa till och känna sig delaktig :)

Var noga med att säga åt vänner och bekanta att även ha med något till henne vid födseln av syskonet. Det behöver givetvis inte vara av samma pengavärde, men bara så att hon också känner dig delaktig och inte utanför.
Säg att hon ska bli storasyster, så att hon förstår att hon "tjänar" på det,.. hmm det lät dumt men kom inte på något annat sätt att förklara mig just nu..

Jag tror det ger sig med tiden :)
Att bli slapphänt är en enkel lösning, men det ger mycket roligare konsekvenser att arbeta på syskonkärleken! Att få alla att känna sig som en del av familjen, flickan blir ju STORA syster, det är inte illa! Hon kommer ju ha en liten bebis där!

Du vet - det kan faktiskt bli tvärtom med :)

Om ni jobbar extra medvetet för att få ihop deras syskonskap så att det blir riktigt tajt genom att låta henne vara delaktig men även få rikligt med egentid med mamma - om hon själv önskar det förstås!

Det kan ju bli så att hon älskar sitt lilla syskon över allt annat och VILL vara med det mer än vad du tror. Och att hon tvärtom längtar tillbaka till dig, sin extrapappa och sitt lilla syskon.

För hennes lillasyskon kommer med största sannolikhet att beundra sin storasyster över allt annat och visa det med övermåtta på barns älskvärda vis - och det kommer hon att känna i sitt hjärta som blir varmt och stort.

Se tiden an och lita på att  det löser sig. De är familj, men lite syskonsvartsjuka får man förstås räkna med - det är naturligt. Ta det bara lugnt.

Min lilla tjej som fick ett oplanerat litet syskon med en annan pappa när hon var fyra ( hon är snart sex nu)- sa till mig härom dagen när hon inte kunde ta hem en kompis att :

- Det gör inget mamma, för nu när jag har lillebror så har jag alltid en kompis hemma!

Det värmde i hjärtat må du tro, för jag var också lite orolig för min lilltjej innan eftersom även jag har henne och två äldre bröder med en annan. Men de älskar sitt lilla syskon över allt annat!!

Det går bra ska du se :)