Mitt lilla "charmtroll"
Hej. Jag har en dotter på 3,5 år som till att börja med är rädd för det mesta. Det började när hon var lite drygt två år och sedan har det bara fortsatt. Det är häxor, troll, tomten, you name it. Samtidigt är hon väldigt fascinerad av alla dessa varelser.
På kvällarna och nätterna har hon ett enormt närhetsbehov och man måste ligga bredvid henne när hon ska somna. Nu när hon är så stor så att hon kan uttrycka sina känslor säger hon att hon inte kan somna för att hon är rädd. Vissa kvällar tar det evigheter för henne att komma till ro och senaste veckan har hon inte somnat förrän vi båda föräldrar har gått och lagt oss på kvällen. Vi försöker i perioder få henne att gå och lägga sig själv men vi ger upp varje gång då hon blir så hjärtskärande ledsen.
Sömnen har alltid varit ett problem – hon har sedan dag ett haft väldigt svårt att komma till ro. De första månaderna i hennes liv sov hon knappt någonting på dagtid och somnade sedan helt uttröttad på kvällen. Humöret har förstås alltid fått lida då hon aldrig har sovit ordentligt och hon har alltid varit arg, tjurig, gnällig och i perioder väldigt trotsig.
Sedan hon började på sin nuvarande förskola har problemen med sömnen tilltagit. Vi har haft diskussionen om att vila på dagen flera gånger och förklarat problemet för både pedagoger och rektor men de har fortfarande inställningen att om hon somnar behöver hon sova. Detta gör att vi inte kan ha någon slags rutin hemma och vi kan aldrig förutse när hon kommer att somna på kvällen. Det blir dessutom väldigt jobbiga morgnar då hon är trött för att hon inte har fått sova tillräckligt nattetid. På senaste tiden har de hävdat att hon inte alls somnar under vilan men vi har alltså ändå väldigt jobbiga kvällar.
Utöver detta har personalen pratat mycket med oss om att vår dotter är blyg – hon vågar inte säga till när hon behöver hjälp och hon vågar inte prata när de har samling. Hon vill väldigt gärna leka med sin lilla klick kompisar på förskolan men hon vågar inte riktigt fråga om hon får vara med och leka de gånger hon inte är med i leken från början. Vi har fått uppmaningen att jobba med detta hemma men det blir så svårt när hon är raka motsatsen hemma – arg, trotsig och krävande. Vi har försökt förklara detta för personalen som knappt tror på oss. När hon leker med andra barn på hemmaplan ska hon hela tiden bestämma och blir tvärilsk när hon inte får som hon vill. Detta blir också extra tydligt under perioderna med dålig sömn. Under vissa perioder har jag knappt velat umgås med andra barnfamiljer då dotterns humör har gjort att det inte direkt har blivit några trevliga sammankomster.
Jag känner mig så ledsen då vi hemma kämpar med att göra den här lilla bestämda damen mer ödmjuk inför andra och samtidigt mindre arg. Jag är så trött och tålamodet tryter varför jag inte alltid orkar stå emot allt gnäll och blir en tråkig mamma som bara säger nej. Ytterligare en faktor är att jag känner igen mig så i hennes sätt att vara. Jag var, och är fortfarande många gånger, väldigt blyg och jag hade det väldigt svårt med det sociala när jag var liten. I dag har jag inga riktigt nära vänner p.g.a. rädslan för att bli sårad och jag är så rädd att min dotter ska råka ut för samma sak.
Hur ska vi göra för att komma på rätt köl? Vissa dagar känner jag att nej, nu måste vi sätta ner foten och visa vilka som bestämmer och andra dagar tänker jag på henne som den lilla blyga tjejen som knappt vågar öppna munnen utanför hemmet.
